En kämpe har gått vidare

I morse dog Anders Carlberg. Han blev 69 år. Cancern tog honom till slut. Men in i det sista var han med och kämpade för Fryshusets olika verksamheter, mot allehanda motstånd – på slutet sittande i en rullstol.

Våra vägar har korsats genom åren. Första gången på 1960-talet i motståndet mot USA:s krig i Vietnam. Den svenska Vietnamrörelsen lär ha varit den största i världen i förhållande till folkmängd. Vi som var med har naturligtvis präglats av det där. Präglats av att allt är möjligt. Även när det handlar om att vara med på ett hörn och ”besegra” världens största krigsmakt.

Intervjun som inte blev

Den 19 juni träffade jag Anders Carlberg för att göra en intervju i form av någon slags övergripande inledning till Para§rafs artikelserie om Fryshuset på temat ”Frysens barn”. Kom tillbaka till redaktionen och sa att det blir nog ingen artikel.

– Anders lever nog inte året ut, sa jag. Och det blev en ganska förvirrad intervju.

När jag i morse fick meddelandet om att han hade avlidit, satte jag mig och lyssnade på de dryga två timmarnas inspelning. Insåg då att det var jag som hade varit förvirrad. Som inte kunnat släppa det där med att det var en döende Anders jag försökte intervjua. Och som visste om det:

– Skiten har spridit sig så det är inte mycket att göra åt, sa han.

Jag visste inför intervjun att han hade cancer men det här visste jag inte. Det träffade hårt. Och därmed blev det inte mycket till intervju.

Visst blev det bra betyg

En dryg vecka tidigare hade min yngsta dotter tagit sin studentexamen på Fryshusets gymnasium. När utspringet var över och vi är på väg till bilen är det någon som ropar:

– Blev det bra betyg?

Det är Anders som står uppe på en balkong. Har pratat med honom tidigare om hur lilltjejen ryckt upp sina betyg under de tre åren på Frysens gymnasium. Nu står Anders där och strålar över att se ännu en årgång som ska gå vidare i livet. Jag ropar tillbaka:

– Så jävla bra. Ringer dig i veckan om intervjun vi pratat om.

Min dotter hade som så många andra varit skoltrött i högstadiet och det handlade inte om vg eller mvg i betygen, utan om hon skulle klara ett g i alla ämnen. Men så började hon på Fryshusets gymnasium och kom in i det där som kallas fryshusandan.

Visst var det lite skolk i början men bit för bit gick det åt rätt håll. Bra lärare fick henne intresserad och engagerad. Och hon gick från skoltrötthet, till att med tiden älska Fryshuset och allt vad det står för. Resultatet blev tio mvg i slutbetyget!

Alltid under motstånd

– Vi startade skolverksamheten för att det behövdes men det blev också en annan viktig effekt av det, berättade Anders under intervjun som blev mer av ett samtal. Det blev pengar över som vi kunde använda för att dra igång annan verksamhet.

/wp-content/uploads/content/intervjuer/en-kampe-har-gatt-vidare/anderscarlberg.jpgHan konstaterade att allt nytt Fryshuset dragit igång har skett under motstånd. Att de har fått kämpa för att övertyga förvaltningar och andra om att deras nya idéer varit bra.

– Men ni har ju gång på gång visat att ni kan det här, säger jag.

– Ja, men likafullt är det så här varje gång.

En del av förklaringen ligger nog i att när något nytt har prövats och visat sig framgångsrikt vad gäller att till exempel minska ungdomsbrottsligheten på en ort, så försöker man exportera det till andra ställen, vilket ofta misslyckas.

– Vi gör ju tvärtom, förklarar Anders. Vi utgår från en eldsjäl och bygger något runt honom eller henne. Sedan gäller det att hitta nästa eldsjäl som vill dra igång något på ett annat ställe. Och därmed blir det alltid något nytt att ta ställning till.

Vi är bäst

Vi sitter i Fryshusets entré och gång på gång blir vi avbrutna. Eller snarare, Anders blir intresserad av några som passerar och frågar vilka de är och vad de gör där?

En grupp visar sig vara från ett företag som visas runt. En annan är ett gäng småknattar i sjuårsåldern, som har börjat spela basket på Fryshuset. De är som sjuåringar är, så snabbt har vi en hel skock runt oss som frågar vilka vi är och vad gör? Anders avbryter och frågar:

– Är ni bra då?

En liten mörkhyad knatte, svarar blixtsnabbt:

– Vi är bäst!

En av ledarna klargör att det är precis så. Att det här är Stockholms läns bästa i den åldersgruppen.

– Sköter ni plugget då? frågar Anders.

– Ja, det måste vi ju, svarar en liten tjej glatt.

När de drar vidare strålar Anders.

/wp-content/uploads/content/intervjuer/en-kampe-har-gatt-vidare/Anders-Carlberg-Fryshusets-grundare-540x358.jpg

Det går

– Vad är det som har drivit dig under alla de här åren?

– Att unga människor har så olika förutsättning. Det är så här, 20 procent av landets ungdomar lever med föräldrar som är missbrukare. Och 12 procent kommer aldrig in i samhället. Och inget politiskt parti har ett program som handlar om det här.

Han berättade om en massa nya planer och att han har en dröm: Att Fryshuset en dag ska äga fastigheten i Hammarby sjöstad, där Fryshuset i Stockholm ligger idag, för att säkra Fryshusets framtid.

Du som läser det här kan bidra till att förverkliga Anders Carlbergs dröm genom en gåva till plusgirokonto 900276-7. Märk inbetalningen ”Till minne av Anders”.

Jag avslutade vårt samtal i juni med att säga:

– Ge mig en replik som jag kan avsluta den här artikeln med.

Anders log och sa:

– Det går att göra någonting åt det.

Fan vad svårt det är att skriva en artikel med tårar i ögonen. Nu ska lilltjejen och jag åka och skriva några ord i kondoleansböckerna som lagts ut i Fryshusets entré.

En stor kämpe har gått vidare. Vila i frid Anders.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.