Gängledaren som polisinformatör

I de senaste Johan Falk-filmerna har rollfiguren Seth Rydell fått ett allt större utrymme. Jens Hultén som spelar denna hårding har även hunnit med att göra en avstickare som skurk i den senaste Bondfilmen. 

Intresset för Jens Hultén och hans rollfigurer blir allt större. En av de första artiklarna vi publicerade på Para§raf utgjordes av ett porträtt på Jens. Artikeln kom till för att vi tyckte att han gjorde en så väldigt bra rolltolkning av figuren Seth Rydell. Idag, åtta månader senare, finns den artikeln allt som oftast fortfarande med på vår topplista över Mest lästa förra veckan.

Rollen växer

Att Jens Hultén tycker att livet knallar på alldeles utmärkt är kanske inget att förvåna sig över:

– Ja du Dick, jag klagar inte direkt, säger Jens och skrattar. Den där rollfiguren Seth Rydell har blivit oerhört populär, vilket märks på nätet. Och den där korsbefruktningen nu med Bond-filmen har väl gjort sitt till.

/wp-content/uploads/content/portratt/gangledaren-som-polisinformator/NarbildGronTrojaStaende.jpg– Kanske gör du bra ifrån dig också?

– Ja, jo, jag gör väl det. Seth Rydell är ju ingen helt enkel stereotyp så det går att göra något med rollen. Och nu när den växer i de senaste filmerna så är ingen mer tacksam än jag. Att Seth har rakad skalle, har muskler och är en tatuerad farlig kille det vet vi nu, så nu kan jag bit för bit plocka fram annat i honom.

– Kan du påverka det här mer själv nu i och med att rollen växer?

– Ja, absolut. Så är det ju. Jag sitter ju med i utvecklingen av rollkaraktären. På det sättet kan jag ta fram mer mänskliga sidor hos honom och därmed blir det en riktigt häftig roll att lira.

– Tror folk att du är som Seth? En hårt tatuerad jävla typ.

– Jodå, det händer. Och därför reagerar dom ofta som du gjorde när vi träffades första gången, med förvåning.

Pang, bom, krasch

Bond-filmen kom samtidigt som den tredje nya Falk-filmen släpptes på DVD. Och den filmen är mer eller mindre en Seth Rydell-film. Om man vore lite konspiratorisk skulle man kunna tro att någon hade tänkt till om det där:

– Ja, det är möjligt. Det där styr ju inte jag över. Men det blev ju pang, bom, krasch när det där kom på en gång. Och då blir det ju en massa intervjuer här och där.

– Ja, ett halvår efter att vi hade uppmärksammat dig började övriga medier fatta att du är intressant. Hur var det att få vara med i en Bond-film och få försöka strypa James Bond?

– Det är ju så klart en häftig scen när jag brottas i vattnet med James Bond, alltså Daniel Craig, men av filmens två och en halv timme så dyker jag upp under kanske tio minuter och av dom är den där fighten kanske en minut.

/wp-content/uploads/content/portratt/gangledaren-som-polisinformator/Bondstryp.JPG

– Men det är närbilder på dig i en Bondfilm och det är väl inte så dumt för karriären?

– Nej det är klart. Det är ju en stor grej.

– Får man bra betalt även för en liten roll i en Bond-film?

– Om jag säger så här, jag var där i två månader och jag fick så jag kunde leva ett år på dom pengarna. Men dom hade ju en budget på 1,4 miljarder så min lön märktes väl knappt.

Kanske inte genombrott men…

När jag hävdar att det här inneburit ett genombrott för Jens Hultén vill han inte gärna kännas vid ordet genombrott. Men att han nu blivit känd och uppmärksammad inför en större och bredare publik, kan han gå med på:

– Du vet, något genombrott gör man väl inte vid 50 års ålder. Men visst, jag har fått en publik. Visst är det så. Bara det här att din förra artikel fortfarande läses av så många är väl ett tecken på det. Så visst är det ett snäpp upp för mig.

– Nu är väl risken stor att du bara får spela gangster och liknande typer framöver? Men det finns ju världsskådisar som har gjort det bra genom åren.

– Ja, alla hamnar ju i sina fack, more or less, så är det ju. Och jag har ju lättare att spela farlig än att spela mobbad, så är det ju. Det man är bra på vill ju folk använda en till och sedan är det ju upp till en själv att försöka bryta det eller fortsätta. Jag spelar ju hellre bad guys resten av livet än att inte få några jobb alls som skådis.

/wp-content/uploads/content/portratt/gangledaren-som-polisinformator/BlodigNara.png

Vi pratar om hur bra det kan bli när regissörer törs bryta mönstret. Som nu när Pernilla August efter en massa varma moderliga roller får spela iskall bordellmamma. Eller när komikern Carl-Gustav Lindstedt spelade huvudrollen i Lång dags färd mot natt på Dramaten. Publiken har en bild av skådisen och nu blir det något helt annat. Och därmed blir det en vibration som regissören får gratis.

– Dom riktigt begåvade stora regissörerna ser ju det där och vågar prova det också, säger Jens. Men då ska du vara väldigt etablerad och bra som regissör. För annars är det producenterna och kanske framförallt finansiärerna som säger att ”jag lägger in så här många miljoner men då vill jag ha den eller den”. Och då får kanske regissören finna sig i det. Men det är klart att det skulle vara kul efter alla filmerna som Seth Rydell att få göra något helt annat.

– En velourpappa kanske?

– Ja, varför inte. En som har ett helvete att få ihop vardagen och har magcancer eller liknande.

Faktaböcker i massor

– Vad har du som väntar runt hörnet?

– Ingenting som jag vet just nu. Eventuellt blir det ytterligare en omgång Falk-filmer. Men just nu behöver jag inte oroa mig för pengar. Vi får se vad det blir men jag kan ju inte bara gå och inte göra någonting, så nu har jag börjat läsa som fan.

Vad det handlar om är att Jens läser faktaböcker om skapelsen, evolutionen, universum och människans moral och etik.

– Du vet, allt det här som har att göra med frågan om vad vi kommer ifrån.

– Handlar det i grunden om religiösa funderingar?

– Ja och nej. Jag läser om olika religioner men jag tror inte på det. Tror inte att jorden skapades på sex dagar av en intelligent kraft. Men vad var det då som hände? Det där är alldeles in i helvete spännande.

/wp-content/uploads/content/portratt/gangledaren-som-polisinformator/Blodig2MedWagner.png

Den senaste omgången Falk-filmer är den klart bästa. Rollerna börjar sätta sig även för skådisar som tidigare gjort tveksamma prestationer. Det var intressant att se hur man skulle lösa kunna problemet med att en av de ledande rollerna, polisinformatören Frank Wagner, måste fasas ut bit för bit. Detta då Joel Kinnaman som spelar Frank Wagner hade fullt upp med inspelningar i USA. Kanske hade han också blivit för dyr?

Den lösning som börjar skymta är att Seth Rydell kanske håller på att bli en polisinformatör. Men är han det eller spelar han bara ett spel med poliser som tror att han är det? Hur som helst så är det inte ovanligt att informatörer och infiltratörer i det verkliga livet spelar på båda planhalvorna. Så frågan är, får vi reda på hur det blir?

– Jag tycker att det finns underlag för en fortsättning, säger Jens Hultén. Men det ska ju in pengar från Tyskland och en del annat som ska klaffa. Men jag skulle tro att det blir en säsong till.

Lyssna gärna på P3 Dokumentär om och med infiltratören Peter Rätz, vars historia utgör bakgrunden för Johan Falk-filmerna: Peter Rätz: MC-infiltratören.

 

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nu äntligen har vi fått fart på vårt Nyhetsbrev. Mejlas ut varje måndag och innehåller information om vad som kommer på Para§raf den närmaste tiden. Därtill extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.

 

Tidigare artiklar om Johan Falk-filmerna:

Gängledaren

Peter Rätz om Joel Kinnaman

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.