Stureplans beskyddare

– Om någon tar tag i repen, är det en krigsförklaring.
Dörrvaktslegendaren Haysam Darwich om vem som bestämmer i hans krogdörr.

Haysam Darwich är en legendar i Stockholms krogvärld. Han har stått för säkerheten på några av kronjuvelerna inom stadens nattliv.

Hans roll på Spy Bar var glasklar. Han skulle ta konflikterna med de tyngre killarna som inte stannar vid att lösa problemen i krogkön.

Den här verkligheten var okänd för de flesta av kroggästerna. En verklighet fylld av hot, våld och konfliktlösningar.

– När dom kommer fram till mig är det tvärstopp, säger Haysam. Annars får dom ta det hela vägen.

Första gången jag hörde talas om Haysam var när jag läste Dick Sundevalls bok Torpeden, om den tidigare yrkeskriminelle torpeden och vapenhandlaren Johan Darwich som är Haysams bror.

Där stod stod något som fastnade hos mig. Dick säger till Johan att om han inte kände Johan och Haysam och mötte dem på gatan skulle han nog tro att Haysam var den av de två man inte skulle bråka med, varpå Johan svarar att det är en riktig slutsats. En stor skillnad mellan bröderna är dock att Haysam till skillnad från Johan inte har spenderat en stor del av sitt liv i fängelse. De valde tidigt olika vägar i livet.

Fyra döda

Morgonen den 5 december 1994 vaknar Sverige upp till en ny verklighet. Kvällen innan hade tre gärningsmän med automatvapen skjutit ihjäl en dörrvakt och tre gäster på nattklubben Sturecompagniet i centrala Stockholm.

En ny tid var här, en tid där kriminella hade flyttat fram sina positioner och med våld och vapen krävde att bli bemötta med respekt på stadens krogar. Det är vid den här tiden och i den här miljön Haysam Darwich började göra sig ett namn i dörrvaktskretsar.

– Jag började jobba som vakt redan som artonåring, på Kolingsborg runt 1985. Det var som en lärlingstid för mig, minns Haysam.

– Som artonåring måste man väl rimligtvis ha en del att bevisa?

– Ja, men de äldre som jobbade, visste vem jag var redan innan. Men självklart måste man visa vad man går för, för att vinna tillit i ett sånt här jobb. Jag minns särskilt en fest för en massa skinheads, ler Haysam.

– Att som artonårig kurd jobba på en fest för skinheads kräver sin man?

– Haha ja, verkligen, men det gick bra, mandomsprovet kom på en annan fest. Det stod en galning utanför och slog på dörren med en järnstång han hittat i en container. Det fanns en lucka i dörren, så jag tittade ut och sa till de äldre vakterna att jag öppnar på tre. Men när jag öppnat och vände mig om såg jag att jag var själv. Killen skrek att jag skulle dö, men han var för fokuserad på skrikandet så jag hittade en öppning och slog till honom så att han gick ner. Efter det hämtade de andra vakterna alltid kaffe åt mig.

Vad är det med kurder?

När Haysam berättar det här kommer jag på mig själv med att undra vad det är med kurder? Vid skotten på den kurdiska familjefesten på Medborgarplatsen 1985 tvingades skytten ut genom fönstret på andra våningen av såväl obeväpnade kvinnor som män.

– Du har nog rätt, det är något med kurder, vi backar inte, det kanske är för att vi inte har något eget land, resonerar Haysam.

Han är stolt över sitt ursprung men verkar komma från en familj som plockar det bästa från de kulturer de har anknytning till och han känns lika svensk som kurdisk. Haysam är politiskt både intresserad och kunnig och ger mig en genomgång av de senaste händelserna i såväl Turkiet som Irak.

Det här modet, eller den här galenskapen, att gå ut till en galen människa med järnrör är sånt jag hört berättas om Haysam. Vakter jag pratat med har sagt om Haysam att han är en person som aldrig backar och att han kan kliva in i våldsamma situationer där andra skulle fly. Samma personer säger att han är oerhört korrekt och alltid har full kontroll. Boban Korac som jobbat som vakt och ansvarat för säkerheten på krogar i Stockholm de senaste femton åren svarade bara kort när jag frågade honom om Haysam:

– Han är real deal, en legendar.

– Jag har full kontroll när jag jobbar, förklarar Haysam. Har det varit en konflikt under kvällen följer jag upp det omedelbart för att ta reda på så mycket som möjligt så att jag alltid ligger steget före, jag underskattar ingen.

– Hur menar du?

– Det går inte att sitta och vänta på att något ska hända, så jag kontaktar de som backar motparten i konflikten för att veta hur allt förhåller sig. Konflikt eller inte?

Maktbalans

Efter skottlossningen på Sturecompagniet började dörrvakterna ändra karaktär, för vem kan stoppa en kriminell som tillhör en gruppering som är beredda att i vissa fall ta till dödligt våld för att få det de kallar respekt? Svaret är givet; andra kriminella med ett stort våldskapital bakom sig.

Då blir det en maktbalans, förklarade en vakt för mig. Men det här var ingen utveckling som sågs med blida ögon av länsstyrelsen och polisen som över tid lyckades rensa bort de grövst kriminellt belastade personerna från nattklubbarnas dörrar.

Café Opera

Det här skapade möjligheter för Haysam som 1994 fick ett samtal av en barndomskamrat som var vaktchef på Café Opera. Kamraten behövde backning i dörren och han visste vad Haysam gick för. Kamraterna stod inför en rejäl utmaning, vapen bland kriminella ute i nattlivet hade blivit en realitet och nu räckte det inte längre med att vara en vass kampsportare. En dörrvakt var tvungen att ha ett rykte om sig att aldrig vika ner sig, hur långt konflikten än gick, vilka kriminella som än stod för hotbilden. Men samtidigt kunde han inte vara dömd våldsverkare eller med i något kriminellt gäng, för då satte polisen tryck på krogägaren att göra sig av med vakten.

Ekvationen var svår, men passade Haysam Darwich som handen i handsken. Han hade ryktet och karaktären men var inte sammansluten i någon gruppering, och inte heller dömd. Att det blivit ett hårdare samhällsklimat var tydligt. Sedan 1994 har vakterna på Hotell Anglais, Casino Cosmopol och Blue Moon Bar i Stockholm, Avenyn 10 och Park Lane i Göteborg, för att nämna några, råkat ut för beskjutningar. Dörrvakt i en storstad kan med fog kallas ett av Sveriges farligaste jobb.

 

/wp-content/uploads/content/portratt/stureplan/Haysam Darwich 2012 004 (63).JPG

Spy Bar

1998 började Haysam jobba tillsammans med sin bror Fadde Darwich på Spy Bar som på den tiden var en av norra Europas hetaste nattklubbar. På Spy Bar hade Haysam en skräddarsydd roll och ett specifikt uppdrag – rensa klubben från kriminella som kliver över allt och alla. Det är en uppgift som inte låter sig göras hur som helst och Haysams företrädare trodde inte riktigt på Haysam när han sa att det fick vara slut på att ha extra bevakning på personer som ansågs farliga.

– Jag slutade med det direkt när jag kom dit, berättar Haysam. Sätter du bevakning på någon får dom bara luft och växer i sina egna ögon. Såna människor stoppar jag direkt.

Att som vakt neka vissa kriminella inträde eller på annat sätt brista i att visa det de kallar respekt, kan få förödande konsekvenser. Ett flertal vakter har tvingats till möten med kriminella där de fått böteslappar, förbjudits att arbeta eller till och med tvingats byta stad. I vissa fall har det gått så långt att vakter har misshandlats så svårt, utsatts för beskjutning eller hotats så allvarligt att de tvingats byta identitet. Jag har försökt att få någon som råkat riktigt illa ut att träda fram med namn och berätta men det har visat sig vara omöjligt, rädslan är för stor.

– Vad är rädsla för dig?

– Svårt att svara på faktiskt, men jag är inte rädd för våld som en annan människa kan utsätta en för.

– Vem det än är?

– Det spelar ingen roll, jag fungerar inte så, han är ju också av kött och blod.

– Hur stor del av vakterna som står på Stureplan tror du är rädda?

– Nittionio… för att inte säga hundra procent.

– Har du i en konfliktsituation blivit kallad till möte någon gång?

– Ja ett flertal gånger, säkert ett trettiotal. Men det måste vara en viss nivå på personerna i konflikten för att det ska följas upp, man sätter sig ju inte ned med vem som helst. Det har alltid slutat fredligt, men med mig som segrare. Mina villkor gäller.

Kliver in när det behövs

Haysam jobbade på Spy Bar till 2005 och hade under hela den tiden hade han inget med den normala driften av kö och annat som ingår i en entré till en nattklubb att göra.

– Mitt jobb har aldrig varit att stå och avvisa fulla människor eller tjafsa med krogkön, det är ordningsvakternas jobb. Jag kliver bara in när det kommer såna som inte lyssnar, som tror att dom kan bete sig hur dom vill för att dom är eller känner den och den.

– Kriminella?

– Ja, men det går inte att säga så kategoriskt. Det finns kriminella som kan föra sig och är jättebra gäster, sen finns det andra som inte kan det.

– Såna som tar tag i repen själva och släpper in folk?

– Nej, nej tar någon tag i repen är det en krigsförklaring.

– Så, hur fungerade det?

– Om det kommer några personer som inte lyssnar på ordningsvakterna och inte vill betala, gå igenom metalldetektorn eller på annat sätt sätter sina egna regler och vakterna känner att det här kan bli en konflikt som sträcker sig långt utanför arbetspasset, då kallar dom på mig.

– Vad gör du då?

– Som jag sa tidigare, där är det tvärnit och där måste dom alltid ligga under dig mentalt. Det är en konfliktrappa, där den som söker konflikt med mig bestämmer hur högt vi ska gå. Ber dom om ursäkt tar jag den, jag är ingen bödel, säger Haysam.

– Om dom inte gör det då? Backar du ner i trappan då?

– Aldrig, men till slut går det ju till en gräns där jag inte kan stå i en krogentré och dividera längre.

Port 20

Några meter bredvid entrén till Spy Bar på Birger Jarlsgatan 20 finns en vacker port av gammalt östermalmssnitt, även kallad port 20. Det är i den porten Haysam har sett till att många av Spy Bars regler efterlevs.

– Uppstod en situation med någon bjöd jag in dom i port 20.

– Följde dom med?

– Om dom hade bollar, annars var dom ju tvungna att sticka därifrån. Tänk dig själv, jag säger till en person framför hela kön, följ med in i porten så gör vi upp det hela där. Det lämnar ju inte så många val för den personen. Antingen följer du med eller så har du tappat ansiktet.

/wp-content/uploads/content/portratt/stureplan/Haysam Darwich 2012 004 (29).JPG

Haysam berättar om en händelse där han avvisat en person som dagen efter kom tillbaka med en handfull kamrater för att göra upp. Mannen som ville göra upp följde med in i port 20 där det blev slagsmål som Haysam gick segrande ur och mannen såg rätt illa tilltygad ut. Han frågade Haysam efter papper och vatten att snygga till sig med, så att han skulle slippa skämmas när han gick ut till sina kamrater. Det hela slutade med att Haysam hjälpte mannen att göra sig i ordning innan han släppte ut honom till kamraterna.

– Den här killen sa att han bara återkommit för att prata, men då tar man inte med sig fem personer. Om man slåss fem mot en är man feg. Skulle jag däremot få stryk av en person, skulle jag lyfta på hatten.

– Har du lyft på hatten någon gång?

– Nej.

Balkangangster

När jag inför artikeln frågade runt i dörrvaktskretsar om Haysam fick jag på omvägar höra från en polis att de vid ett tillfälle haft span på ett par balkangangsters från en annan stad. Gangstrarna som gjorde huvudstaden skulle naturligtvis gå till Spy Bar, tyvärr gjorde de det med helt fel attityd och hamnade i slagsmål med Haysam.

På andra sidan Birger Jarlsgatan satt polisen i en spaningsbil och såg förundrat på när balkankillarna fick stryk av Haysam. Det intressanta med historien är att det inte blev några polisiära efterräkningar för Haysam. Polisen skulle alltså ha sett mellan fingrarna.

– Jag har också hört det där, säger Haysam, men jag vet inte om det stämmer. Men jag har aldrig varit våldsam mot någon Svensson och det tror jag polisen vet. De här killarna var ju yrkeskriminella, så kanske såg polisen mellan fingrarna.

– Hur var ditt förhållande till polisen?

– Jag stod lite utanför, det var Fadde som skötte det där, han hade bra kontakter.

– Har du kontaktat polisen när det hänt något någon gång?

– Nej, aldrig personligen. Ur ett vaktperspektiv litar jag inte på någon annan än mig själv.

– Har du varit ordningsvakt någon gång?

– Jag sökte vaktförordnande 1997. Dom gjorde en vandelsprövning på mig och jag kom in på kursen, så jag betalade och gick kursen. Två veckor efter avslutad kurs fick alla deltagarna sina brickor utom jag. När jag kontaktade krogpolisen tyckte dom att det var märkligt, så en av cheferna där skrev på som referens på överklagandet. Men det hjälpte inte, efter ett tag fick jag ett avslagsbeslut som grundade sig på att dom ansåg att jag hade ett våldsamt mönster.

– Vad grundade dom det på?

– Jag tror inte att jag passade i deras mall riktigt. Som ordningsvakt på en nattklubb i city förväntas du ge information till polisen om allt möjligt och det är inte min grej. Det enda jag bryr mig om är att det är lugnt på mitt ställe, jag har inget intresse av att springa runt och peka finger åt folk eller döma någon. Kanske trodde polisen att jag var på andra sidan.

– Är du dömd för något?

– Ja, en gång, för misshandel men det var året efter. Det är enda gången.

– Du jobbade mellan 1998 och 2005 på Spy Bar utan att polisen såg till att få bort dig.  Tror du att polisen visste hur du jobbade men blundade för att du på ditt sätt höll ordning?

– Jag antar att dom riktiga snutarna förstod min roll och hur jag jobbade, men att dom blundade för att det var lugnt.

Ingen man kliver över

Det är svårt att få ihop bilden av Haysam Darwich. När han beskriver det livsval han gjort där våld alltid är närvarande stämmer det inte med personen som sitter framför mig. Inte för att man inte förstår att det här ingen kille man kliver över, det förstår de flesta som har varit runt kvarteret några varv. Det som försvårar är hans sätt, han är lugn på ett ödmjukt sätt och trots att jag verkligen försökt hitta någon som har något dåligt att säga om honom har jag inte lyckats.

/wp-content/uploads/content/portratt/stureplan/Haysam Darwich 2012 004 (45).JPG

Det är inte lätt att få Haysam att bekräfta de bra saker jag hört om honom. Han är ingen som framhäver sig själv, utan pratar hellre om sina tre barn. Efter Spy Bar köpte Haysam en kiosk, han ville bryta med det gamla livet och jobba dagtid, det gick ett tag men sen några år är han tillbaka i säkerhetsbranschen. Numera gör han endast inhopp i dörrar.

När jag påpekar att åldern tar ut sin rätt hamnar vi återigen i en diskussion om att aldrig backa, något som inte verkar finnas i Haysams sinnevärld. Han berättar att han haft sin storebror Johan som mentor och han hamrade tidigt in i Haysam att aldrig backa, vem som än stod på andra sidan. Två bröder som levt sina liv i våldets skugga. Som små välkomnades de i Sverige, men nävarnas prövningar var många. Som vuxna män har de på olika sätt tjänat sitt levebröd på sin förmåga att slåss.

– Ditt och Johans liv tog olika vägar?

– Johan har alltid varit min mentor och han lärde mig inte bara vad man ska göra, han var lika bestämd med vad jag inte skulle göra, säger Haysam.

Johan berättar över en lunch att Haysam och han var olika redan från början.

– Titta vilka fina vänner Haysam valde att umgås med som barn och som han fortfarande har som bästa vänner. Killar som har bra vanliga jobb, förklarar Johan. Jag var mer ute på galenskaper.

– Jag satt ju på kåken under Spy Bar tiden, men det stod mycket om det i tidningarna och då var jag stolt över mina bröder när jag läste det som skrevs, avslutar Johan.

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nu äntligen får vi fart på vårt Nyhetsbrev. Efter nyår kommer vi att mejla ut det minst en gång i veckan. Du prenumererar på det här: Nyhetsbrevet.
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.