Lek med skelett

Läser om kvinnan som hade skelettdelar hemma. Historien påminner mig om hur Anderssons lårben blev en kul leksak.

Jag har genom åren bott både här och där i Sverige. Under några år i närheten av en gammal kyrkogård ute på landet.

Umgicks inte med prästen men väl med kantorsfamiljen, som än idag är något av min idealfamilj. Två vuxna och fem barn som alla var särpräglade helt olika individer – och tilläts vara det.

Därtill skaffade de en rolig blandrastik, som var lite större än en schäfer. Hade hon varit människa hade hon fått en adhd-diagnos. Men nu var hon en hund på landet och livet lekte.

Ett ben som var en arm

Då och då kom hon springande till det hus där jag bodde och körde skiten ur vår nog så glada och småvilda karelska björnhund. Hundar kan leka nog så vilt – här var det bara förnamnet.

Så långt inga problem. Men när man grävde nya gravar på kyrkogården, som hade anor från 1300-talet, kom det ofta upp gamla skelettdelar från människor. Och det där hade den glada unga blandrastiken upptäckt. Så hon lyckades till och från sno till sig något av dessa i hennes ögon intressanta ”ben”, även om det kunde vara en bit av en arm.

Lämna kvar Andersson

En kväll är jag ute och går med min och dåvarande hustrus hund kopplad. Normalt sprang han alltid lös men troligen var det någon tik som löpte i närheten där han inte var välkommen. Då hör jag blandrastikens matte ropa in henne för kvällen med orden:

– Kom in nu. Men lämna Andersson kvar ute.

Denna ”Andersson” visade sig vara ett stort lårben som tiken hade erövrat från någon grav.

Är det här en hemsk historia? Nja, om det är olika kryp som äter på ben i gamla gravar efter att kistorna har multnat sönder, eller om det är en glad unghund som springer om kring med ett gammalt lårben kan väl vara detsamma. Och när de hade fått in hunden la någon i familjen tillbaka benet. Om det hade tillhört någon ”Andersson” är det ingen som vet.

Kvinnan som nu är åtalad för att ha haft skelettdelar hemma lär väl dömas till psykvård. Straffet för brott mot griftefriden brukar bli böter, så samhället ser inte så värst allvarligt på frågan. Inte jag heller, även om det nu var något sexuellt i det hela som vissa tidningar spekulerar i.

Ett betydligt större problem är det skelettliknandet modet vad gäller kvinnokroppar som resulterar i ätstörningar och sjuka skelett som går omkring på gator och torg.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.