Män som hatar

Det är en vanlig berättelse. Jag har hört den massor av gånger. Jag känner mig bakbunden varje gång. Känner mig maktlös.

– Mitt ex förföljer mig, han sitter i bilen utanför mitt hem, utanför mitt arbete, han ringer mig hela tiden, skickar hotfulla sms, säkert 50 om dagen, han kontrollerar varje steg jag tar. Under vår relation var han svartsjuk och lät mig inte träffa vänner och familj. Han skulle alltid vara med. Trots att jag tog mod till mig och lämnade honom, så blir jag aldrig kvitt honom. Jag är övertygad om att han kommer döda mig en dag. Kan jag få skyddslarm? 
– Det måste nog till mer är jag rädd.
– Kan jag få besöksförbud?”
– Det bestämmer åklagaren men har det inte hänt nåt än så troligtvis inte.
– Måste det hända nåt, vad ska hända?
– Ja han har ju inte konfronterat dig ännu? 
– Så han måste konfrontera mig? Slå ner mig, kanske döda mig. Då är det ju redan för sent.

Vad svarar man på detta? Gör en anmälan så får vi se. Ja en anmälan är första steget. Utan den finns ingenting. Sen då? Jag har inga bra svar att ge. Allt handlar om kvinnan, hur hon ska förändra sitt liv för att känna sig säker.

– Kan du flytta? Byta nummer? Gå under jorden?

När ska vi börja krympa männens rörelsefrihet? I ett stadie där inget allvarligt hänt. Ja alltså i lagens mening. I kvinnornas mening är gränsen nådd för länge sedan. De orkar inte mer. Därför har de gått till polisen. När ska vi på allvar markera mot män som hatar kvinnor? 

Jag sitter med någon framför mig. Frustration, förtvivlan, rädsla för sin egen säkerhet. Börjar anteckna på en anmälan om ofredande, olaga hot. Jag kan inte ge de svar jag önskat jag kunde ge. Maktlöshet!

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.