Tomhylsan

Först var han vapenvägrare, sedan försvarsminister. Och nu är han vapenhandlare! Sten "Tomhylsan" Tolgfors är inte ensam om att byta sina ideal mot makt och pengar, bara ovanligt drastisk.

All respekt för de som av övertygelse vapenvägrade under den tid då alla män skulle göra militärtjänst. Och än mer respekt för de som totalvägrade all medverkan i en krigsmakt och därmed fick sitta i fängelse en tid. Själv är jag inte pacifist och har aldrig varit det. Har alltså gjort militärtjänstgöring men respekterar människor som följer sin övertygelse, även om det leder till ett fängelsestraff.

   Sten Tolgfors gick halva vägen och gjorde vapenfri tjänst. Så passerade år efter år och han började göra politisk karriär. Först som kommunalpolitiker i Örebro och sedan som riksdagsman, för att 2007 få frågan om han kunde tänka sig att bli landets försvarsminister. Vilket han kunde tänka sig.

   Cirka 90 procent av hans generation män gjorde militärtjänst och lärde sig hantera olika vapen, men inom moderaterna var det kanske ont som sådana, så man utsåg alltså en vapenvägrare. Det här resulterade i att han som högsta ansvarige för armen, flottan och flyget i Sverige blev kallad ”Tomhylsan” bland högre officerare.

   Men det skulle bli värre än så för Tomhylsan. För 2012 avslöjades det att han var inblandad i planerna på en vapenfabrik i diktaturen Saudiarabien. Efter känt politiskt mönster nekade han till all kännedom om det här. Men efter två veckor fick han avgå. Han skyllde då på att familjen blev för hårt pressad av det här. Alltså underförstått:

– Jag är en man som kan stå upp när det blåser men min familj lider av det.

   Det här medietricket är han inte ensam om att ha använt sig av. Men varje gång är det lika ynkligt. Kan inte landets ministrar stå för vad de gjort och ge fan i att skylla sina dumheter, misstag och tillkortakommanden på sin familj?

   Därmed skulle Tomhylsan Tolgfors tid i offentligheten kunnat vara över – men nu ska han bli vapenhandlare! Vapenvägraren ska alltså ge sig in i den smutsigaste av branscher, där mutor och mygel är självklarheter och där man tjänar pengar på att människor skjuts ihjäl. Ju fler som skjuts desto bättre förtjänst.

   Tyvärr är inte Tomhylsan ensam om att vara en ynklig liten man som överger sina ideal för makt och/eller pengar. Såväl socialdemokratiska ministrar som statsministrar har gjort detsamma och helt bytt sida när den politiska karriären varit över. Och andra moderata ministrar har gjort som Tomhylsan.

   Går sånt här bit för bit? Smyger det sig på dem så att de en dag upptäcker att de sålt ut alla sina ungdomliga ideal? Eller tar de en dag beslutet om att ge fan i de gamla idealen för att det som finns i den andra vågskålen är så frestande? För de kan väl inte gärna intala sig själva att de har sina gamla ideal kvar? Eller kan de det – och lever i en livslögn?

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.