Är du svensk?

Jag minns hur jag suckade varje gång. Hur jag störde mig på situationen. Sen kom den. Frågan som jag fick varje gång: Är du svensk?

Helsingör! Jag jag kan inte räkna till hur många gånger vi varit där. Som liten kotte varje sommar i stugan utanför Helsingborg. Återkommande varje år. Och Helsingör. Vi kids älskade Helsingör. Röd korv, och de stora glassarna med grädde och kokosboll. Farsan fyllde på sina ölbackar med Tuborg och på båten hem var vi kids först in på taxfree. Vi fick alltid en liten peng och spenderade dem väl efter att ha spanat in hyllorna noggrant.

På den tiden var tullen i Helsingborg alltid bemannad. Vid varje ankomst stod tullpersonal i tillfiltret och spanade in människorna som kom från båtarna. Jag tänkte aldrig på det inför resorna över, eller ens när vi skulle gå av. Men i landgången över insåg jag alltid vad som skulle hända. Att vara sisådär 9-12 år och inse att man sticker ut ur mängden är inte helt lätt. Man vill ju vara som alla andra.

   En svensk familj. En svensk pappa, med sin svenska fru. Hennes svenska barn, och min pappas svenska barn? Min syster även hon adopterad från Colombia. Men ljus i hyn. En salig blandning. Känslan av att sticka ut bland sina egna återkom år efter år i tillfiltret i Helsingborg. Att inte alls kunna vara som alla andra.

   Tulltjänstemannen fick syn på mig. Gåendes bredvid min egen pappa. Med blicken. Från topp till tå. Stegade ut. Jag minns hur jag suckade varje gång. Hur jag störde mig på situationen. Sen kom den. Frågan som jag fick varje gång.

– Är du svensk?

 Diskussionerna kring Reva har varit intressanta att följa. Och visst ställer jag mig bakom att arbetssättet är ytterst tveksamt. Dessutom är det så, att så länge du aldrig har blivit utsatt för den typen av kontroller, eller någonsin kommer att uppleva det så är det svårt om inte omöjligt att förstå reaktionerna från dem som utsätts.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.