Bödeln som dömdes till döden

Mikael Reissuer var bödel i Stockholm under 15 år, men att han själv skulle bli föremål för sin efterträdares bila, kunde ingen ana. Bödel, eller skarprättare, var ett skamfyllt yrke och övriga samhällsinvånare såg ofta med avsmak på den som verkställde statens yttersta straff. Just därför var det oftast dödsdömda män som fick en chans till benådning om de var villiga att ta över jobbet som bödel. 

På grund av den utstötthet och skam som kom med professionen valde många förvånansvärt nog att avstå och avrättades hellre. Under 1600-talet gjorde man ett försök att ändra på skarprättarnas skamfilade rykte genom att anställa hederligt folk istället för mördare. Det var därför den dittills laglydige Mikael Reissuer kom att erbjudas sin anställning.

 

Erbjöds jobbet som bödel

Tillsammans med sin hustru Anna och sina många barn flyttade Mikael Reissuer från Norrköping till Stockholm i januari 1635. Från början var han en handlare som sålde bälten, krokar, kedjor och liknande. Erbjudandet om att bli Stockholms nästa bödel kom inom en månad från ankomsten till huvudstaden. Eftersom man ville höja statusen på yrket erbjöds Mikael en högre lön än sina föregångare. Dessutom skulle han vara ansvarig för flera underordnade, bland andra bödelsdrängarna, även benämnda ”rackarna”. Efter att ha kommit överens om villkoren, se nedan, påbörjade han sin tjänst den 3 februari 1635, med den enkla och tillsynes självklara instruktionen, att han måste hålla sig nykter i samband med sitt yrkesutövande.

/wp-content/uploads/content/historiskt/bodeln-som-avrattades/Loneavtal.jpgBödeln Mikael Reisuers/Reissuers löneavtal med Stockholms borgmästare och råd. Utdrag ur texten: ”Hans årliga lön och beställning är uti gott mynt Penningar 100 Till kläder 50 Till ved 10 En säng där han kan ligga uppå. […] Dessutom är honom beviljat för en fånge som här Steglas 3 daler Brännes 2 daler Halshugges 1 daler 16 öre Hänges 1 daler Kåkstrykes 16 öre Förvisas staden 8 öre.”

 

Umgicks med lösdrivare

Familjen Reissuer fann sig till rätta i Stockholm och lönen var så pass hög att Mikael köpte ett hus på det som idag är Södermalm. Där bodde han tillsammans med fru, barn, svåger och svärmor. Huset låg på gångavstånd från arbetsplatsen på det som kallades för galgberget och var beläget på Stigberget som vid den tiden låg i utkanten av Stockholm. Under nästan 15 år fortskred livet och trots sitt makabra yrke njöt Mikael av livet, problemet var att han hade alkoholproblem. Dessutom började hans umgängeskrets med åren bli alltmer suspekt. Påwel Andersson var en lösdrivare med ett kriminellt förflutet som Mikael söp tillsammans med och även tillät bo i sitt hus, något som var olagligt. Och mycket riktigt dömdes han för sitt brott, men valde ändå att fortsätta umgås med sin suparkompis Påwel, ett beslut som bokstavligen skulle visa sig vara livsavgörande.

 

Mördade sin vän

En kväll när Mikael och Påwel som vanligt hade druckit sig stupfulla på brännvin började de bråka om en gammal ölskuld. Hårda ord utväxlades och blev till knytnävsslag. I handgemänget som uppstod genomborrades Påwel av sin väns svärd och dog av skadan. I den efterföljande rättegången hävdade Mikael att hans vän sprang in i svärdet och att inga hugg utdelades, en förklaring rätten inte la någon vikt vid. För mordet dömdes Stockholms bödel till avrättning genom halshuggning.

Efter att domen fallit ställde Mikaels svåger den makabra förfrågan om att få överta jobbet som skarprättare, något som dock avslogs. Den 20 mars 1650 möte Mikael Reissuer sin efterträdare, dock på fel sida om bilan. Med ett hugg verkställde den nya bödeln dödsdomen.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.