Kennedymordet del 11: CIA:s dubbelgångare

Den ökände CIA-agenten E Howard Hunt erkände på sin dödsbädd att han varit i Dallas när operation ”The Big Event” ägde rum. Bland hundratals åskådare som fastnade på bild vid Dealey Plaza sågs personer som var kusligt lika chefer och operatörer inom CIA:s mordkommandon. En av dessa var Hunt. 

Staffan H Westerberg, sedan mitten av 1990-talet grävande journalist och researcher från Stockholm har haft mordet på John F Kennedy som ett livslångt intresse. Det som började som hobby, ledde snart till rekonstruktioner av skjutningen på P10 i Strängnäs 1996 och ett antal artiklar för olika publikationer. 

Staffan ingår i gruppen Oswald Innocence Campaign tillsammans med de viktigaste oberoende utredarna av Kennedymordet i USA.

Vidare är han en del av journalisten Russ Bakers nätverk av researchers, med inriktning mordet på JFK. Har sedan två år arbetat på en bok om mordet i Dallas, som väntas bli färdig inom kort. Staffan skrev 1995 romanen Fågelbröstet som utkom på Albert Bonniers förlag.

När skottlossningen tystnat stod allt stilla i tjugo-trettio sekunder. Sen kvicknade åskådarna till och började dra sig mot gräskullen, där de sett skotten komma ifrån. Om det berodde på skicklighet eller något annat är oklart, men inom loppet av sekunder fanns FBI på plats. Plötsligt var de överallt.

Agenter konfiskerade kameror

Förutom att dessa agenter omgående började konfiskera kameror och filmer från åskådare var de även snabba på att tillrättavisa vittnen om vart skotten hade kommit ifrån. Just dessa två åtgärder var något som många vittnen återkom till och upplevde som underligt. Först tala om för vittnena var skotten kommit ifrån och därefter ta deras filmer. Det var inte vad de tilltufsade åskådarna hade väntat sig av den federala polismakten.

Hembesök av agenter

De mest kända vittnena var Beverly Oliver och Gordon Arnold som fick släppa ifrån sig sina filmer. Mary Ann Moorman var dock en av dem som lyckades få med sig sin polaroidkamera hem. Men bara några timmar senare fick hon hembesök av agenter som begärde att hon skulle lämna ifrån sig de bilder hon tagit. Det fanns även de som kom så långt att de tog sig ända till en framkallningsbutik med sina filmer, bara för att fångas upp av agenter som bevakade stadens kommersiella fotolabb. Exempel på en sådan var Orville Nix som fick släppa ifrån sig sin film vid en av Dallas Kodakbutiker.

Manipulerade bilder

Exakt hur många fotografier respektive filmer som togs vid Houston och Elm Street den 22 november 1963 vet ingen, men det torde röra sig om hundratals. Femtio år efter mordet finns dock förhoppningen att bildbevis som legat undanstoppat i folks byrålådor ska komma till allmän beskådan. Trots denna ovanligt effektiva kontroll är det ändå många filmer och fotografier som har publicerats genom årens lopp. En del bilder är misstänkt manipulerade, andra är fotografier eller filmer som inte visar något avslöjande. En skarpsynt person som undersöker alla dessa bilder kan göra upptäckten att vissa filmer råkat förstöras på ett och samma ställe – i samma sekvens. Fotografier kan också vara för mörka i partier där det borde vara ljust, liksom att bilder tagna mot folksamlingar kan vara oskarpa, vilket gör det svårt att identifiera personer i bild. Ändå finns det bilder som eventuella mörkläggare har missat.

Om det verkligen fanns en agenda att manipulera bilder kan det i så fall förklara varför det inte finns en enda bild eller filmsnutt som visar vad som hände så fort presidentens limousine svängde in på Elm Street. Trots en storhövdad publik med kamerorna i högsta hugg är det ingen känd bild som visar Kennedys bil bakifrån med fokus ner mot Elm Street. Längre ner på Elm Street finns det en oskarp bild med det perspektivet, men det är allt. Fotoanalys av Dealey Plaza är kanske den mest spännande formen av granskning som en oberoende utredare kan ta sig för. Samtidigt är det den mest vanskliga, då allt mynnar ut i tolkningar.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.2NarbildBilen.png

Längs Houston Street stod åskådarna tätt. Medan president Kennedy vinkade och Jackie höll i både frisyr och hatt stod en person rakt ovanför Kennedy, se bilden ovan, som har en del likheter med /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.3LucienC.pngCIA-agenten Lucien Conein, bilden till vänster. Franskfödde Lucien Conein var en av CIA:s Asienexperter med erfarenhet som gick tillbaka till amerikanska arméns underrättelsetjänst, Office of Strategic Services, och andra världskriget.

En av CIA:s toppmän

Under krigsslutet hade Lucien Conein och kollegan E Howard Hunt arbetat med Ho Chi Minh för att besegra japanerna i Vietnam. Sedan början av 1950-talet var Conein en av toppmännen inom CIA och hade stor del i tillsättandet av Ramon Magsaysay till Filippinernas president och därefter Ngo Dinh Diem till president över Sydvietnam.

Conein hade under hösten 1963 även varit koordinator i samband med avsättandet och mördandet av samme Diem. Men vem är mannen som står bredvid Conein, eller om det är hans dubbelgångare?

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.4HowardHunt.pngPå  bilden kan vi bara se hans ljusa poplinrock och Fedorahatt. Vi kan även ana att han har mörka solglasögon på sig. Efter skotten ser vi samme man på en annan bild, här till höger, gående över Elm Street. Jag tog kontakt med Saint John Hunt, son till den ryktbare CIA-agenten E Howard Hunt, och frågade om mannen på bilden var lik hans pappa. Saint John sa:

– Han har samma rock, samma hatt och av käkpartiet att döma… jo, det ser ut som min far.

Av alla kända och publicerade bilder tagna vid Dealey Plaza den dagen är det bara en person som var klädd i en sådan rock och hatt. Strax innan skotten stod den mannen bredvid en man som var slående lik hans gamle radarpartner Lucien Conein från CIA:s begynnelse. För sin son avslöjade E Howard Hunt 2003 att han varit med i Dallas när CIA mördade Kennedy under operationsnamnet ”The Big Event”.

Tränade exilkubaner

Hunt hade aldrig haft någon egentlig operativ roll, utan mer eller mindre varit där för att se det hända och finnas till hands. Underligt nog finns det även ytterligare ett ansikte i samma bild som liknar en så kallad rogue CIA-agent. Till vänster bakom Hunt, eller hans dubbelgångare, står en /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.5GerryPatrickHemming.pngsnaggad tvåmeters man i kostym, vit skjorta och slips som är slående lik Gerry Patrick Hemming, bilden till vänster.

Under ett par års tid hade Hemming tränat exilkubaner inför en kontrarevolution på Kuba. Hemming var ledare för frilansenheten Interpen, kände Lee Harvey Oswald väl och hade under sommaren 1963 fått frågan av en oljebaron i Dallas om att skjuta Kennedy. Kunde det vara han som stod bakom dubbelgångarna till Hunt och Conein? 

CIA:s dödsskvadroner

Fanns det andra personer som liknade personer från CIA:s dödsskvadroner? Ja. I februari 1963 skapades en hemlig organisation inom CIA under namnet Domestic Operations Division som bland annat organiserade mordkomplotter. Chefen för den organisationen hette Tracy Barnes. Mannen /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.6Tracybarnes.pnglängst till höger i glasögon och hatt, bilden till höger, påminner starkt om Tracy Barnes.

Mannen som gör en hatthonnör till vänster är också lik en annan CIA-operatör, William ”Rip” Robertson, som arbetade med Executive Action och Black Operations med uppgiften att ta obekväma personer av daga. Var det dessa två operativa chefer vid CIA så var det inget underligt att de stod /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.7TracyBarnes2.pngtillsammans. 

Till höger två bilder att jämföra med. Till vänster Robertson och till höger Barnes.

Känd högerextremist

En annan var högerextremisten Joseph Adams Milteer, som den 9 november hörts säga på en bandinspelning att Kennedy skulle skjutas med ett höghastighetsvapen från en hög byggnad, troligen i Miami, enligt FBI-agenten Don Adams.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.9Milteer.pngNär Adams fick se bilden till vänster av mannen vid den röda pilen var han säker:

– Det är Milteer, inget snack om saken, jag förhörde honom, jag vet hur han såg ut, det är han på bilden.

 

Paraplymannen

När president Kennedys limousine svängt in på Elm Street föll det första skottet. Ett femtiotal meter ner i backen på Elm Street stod en man framför motorvägsskylten och hissade ett svart paraply /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.10Paraply1.pngupp och ner. Se bilden till höger.

Någon meter ut i gatan hade en mörkhyad person gått och ställt sig. Även den mannen bar sig underligt åt och stod med en knytnäve rakt upp i luften.

Dessa personers märkliga rörelser har förbryllat oberoende utredare i åratal. En del har trott att deras uppgift var att signalera till skyttarna runt Dealey Plaza, medan andra inte alls kan se att de hade något med mordet att göra. År 1978 anmälde sig en Louie Steven Witt till House Select Committee on Assassinations, HSCA, och reste till Washington för att berätta att det var han som hade stått där med paraplyet på Elm Street.

Witts vittnesmål tog död på teorin att mannen med paraplyet skulle haft en roll i mordet på Kennedy. Men varför han hade stått där och hissat paraplyet frågade aldrig kommittén. Direkt efter utfrågningarna ville en skock journalister veta mer om Witt och hans paraply. Louie Steven Witt berättade då att anledningen hade varit att han 1963 fortfarande var arg på Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain för dennes eftergifter till Hitler i slutet av 1930-talet. Premiärminister Chamberlain var nämligen känd för att alltid bära ett paraply.

I förlängningen anklagade Witt således John F Kennedy och hans pappa Joseph Kennedy, som vid tidpunkten var USA:s ambassadör i England, för något slags medlöperi som dock är oklart. Ett hissat paraply 1963 i Dallas skulle följaktligen få president Kennedy att skämmas över att hans far varit ambassadör i England i slutet av 1930-talet då Chamberlain blivit lurad av Hitler, Chamberlain som gillade paraplyer. Det var Louie Steven Witts förklaring. Och ingen reporter som hörde förklaringen i Washington såg något fel med den.

När journalisten Russ Baker blev intresserad av mordet på Kennedy i samband med sin bok the Family of Secrets fick han upp ögonen för historien om Witt och paraplyet. Baker frågade sig hur HSCA kunde vara säkra på att bilden på mannen med det svarta paraplyet verkligen föreställde Louie Steven Witt. Baker förstod nämligen att Witt aldrig kunnat bevisa att det faktiskt var han på bilderna. För övrigt var Witt 1963 försäljare på Rio Grande National Insurance Company som hade en egen byggnad i Dallas centrum. I den byggnaden huserade Secret Service Dallasavdelning medan försäkringsbolagets största kund var den amerikanska försvarsmakten, bland annat den 488:e Militära underrättelseenheten. Plötsligt fick historien om de två männen som stod och viftade på Elm Street liv igen.

Vem pratade han med?

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.11Paraply2Beskuren.pngFlera som har studerat olika fotografier av de två männen har tyckt sig se vilka de två verkligen föreställde – CIA-agenten Gordon Novel samt exilkubanen och Kennedyhataren Orlando Bosch. Direkt
efter skottlossningen satte de sig ner på trottoaren bredvid varandra, bilden till höger.

Plötsligt började ”Bosch-figuren” tala i en walkie-talkie. Se bilden nedan. Efter en stund /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.12Paraply3.pngreste han sig upp och stoppade in radion innanför bältet vid ryggslutet. Vem pratade han med? Vi vet att sambandet inte kan ha gått via Dallaspolisens radiocentral, så förklaringen måste finnas någon annanstans.

Russ Baker berättar i sin bok att bara någon kilometer från Dealey Plaza fanns en hemlig militär sambandscentral i källaren i Science Place Planetarium Building i Fair Park.

Enheten som ansvarade för kommunikationscentralen var den 488:e Militära underrättelseenheten, som leddes av en man vid namn Jack Crichton. Crichton i sin tur arbetade åt CIA och var tillsammans med George Bush rekryterare åt en hemlig elitgrupp av exilkubaner som löd under namnet Group 40 eller Operation 40 – samma enhet som Orlando Bosch var aktiv medlem i. Group 40 var för övrigt en enhet som kom till innan Kennedy valdes till president. Ytterst ansvarig var den dåvarande vicepresidenten Richard Nixon med målet att störta Fidel Castro och använda Group 40 att administrera landets nya styre.

Tecknet för att stanna

Gordon Novel var en av personerna runt Oswalds chef i New Orleans, Guy Banister. Kennedyexperten Jim DiEugenio kopplar även Novel till exilkubanen och CIA-agenten Sergio Arcacha-Smith och Lee Harvey Oswalds handledare David Atlee Phillips. Novel blev dessutom rekryterad av CIA-chefen Allen Dulles personligen. Om det nu verkligen var dessa herrar som stod framför motorvägsskylten vad var deras syfte i så fall? Somliga oberoende utredare har under åren fört fram teorin att deras uppgift kan ha varit att ge tecken för att Kennedy inte var dödligt sårad ännu. Andra har åsikten att det var för att signalera för limousinen att stanna. Att paraplyets uppgift var att göra Secret Service-chauffören Bill Greer uppmärksam på den Bosch-liknande mannen i gatan som gav tecknet för ”stopp” på infanterispråk med en knuten näve upp i luften.

Stannade limousinen då? Ja, cirka sextio vittnen sa initialt att presidentens bil ”nära nog stannade” eller ”stannade och stod still i någon eller några sekunder”. Alla fyra motorcykelpoliserna som agerade flankskydd åt Kennedy vittnade också om att limousinen stannade. Dessa uppgifter står i stark kontrast till vad som visas i den berömda amatörfilmen som togs av vitryssen Abraham Zapruder. Under de senaste tio åren har dock flertalet experter kunnat bevisa att ”Zapruderfilmen” är kraftigt manipulerad för att dölja just limousinestoppet och Secret Services medskyldighet i mordet.

Lansdale och Bush

Överste L Fletcher Prouty var förbindelseofficer i Pentagon mellan högsta försvarsledningen och CIA när det gällde hemliga militära operationer. Fletcher Prouty var tillika ”Mr X” i filmen ”JFK” som spelades av Donald Sutherland. En av Proutys arbetsuppgifter hösten 1963 gick ut på att skapa förutsättningar för utökad säkerhet när det gällde USA:s president. Normalt var det han som kontrollerade och stämde av med olika militära förband om att bistå Secret Service vid resor i landet.

Men tio dagar innan Kennedy skulle åka till Texas kallades Prouty in till sin chef general Edward /wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.13Landsdale.pngLansdale.

Bilderna till vänster, Lansdale och Prouty.

Lansdale gav Prouty order om att bege sig på en lång PR-resa till Nya Zeeland och Antarktis. Detta var något som gjorde Prouty oerhört förvånad då det var tämligen ovanligt att de ville skicka en person med hans rang och position att ta hand om en grupp civilister på andra sidan jordklotet. Nåväl, Prouty uppfattade det som en semesterresa och tog emot beskedet med glädje. Någon annan skulle uppenbarligen ta hand om säkerhetsuppgifterna för Kennedys Texasresa.

Att Ed Lansdale var general i US Air Force var egentligen bara en täckmantel. I själva verket var han CIA:s kanske viktigaste person när det gällde omstörtande verksamhet, statskupper och mord på statsmän. Det var 1989 som överste Fletcher Prouty satt och tittade på bilder tagna vid Dealey Plaza den 22 november 1963 när han upptäckte något som gav honom rysningar. Ett av fotografierna visade Proutys förre chef generalmajor Edward Lansdale.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.14LandsdaleLuffare.png

 

I bilden, se ovan, passerade de tre så kallade luffarna, som gripits vid en tågvagn i närheten, en man i kostym som vi bara kan se ryggen på. Samtidigt som de strövar fram där utan handfängsel, under mer eller mindre slapp bevakning av de två polismännen, passerar mannen i kostym utan att någon av dem ser på varandra.

Ingen reaktion

När Prouty tolkade bilden frågade han sig varför mannen i kostym inte visade någon reaktion när han passerade de gripna männen – trots allt hade USA:s president just mördats och här kom polisen med tre personer. Men icke så. Inte heller luffarna tittade direkt på mannen i kostym. Faktum är att de undvek varandras blickar. Enligt överste Prouty såg det hela ut som om ”chefen” var ute och stämde av med sina underordnade.

Men Prouty var vid det här laget inte hundra procent säker på att det var Lansdale på fotografiet. Därför skickade han bilden till kollegan och generalen Viktor Krulak, som också hade tjänstgjort i många år med Ed Lansdale. Men Prouty avslöjade dock inte för Krulak att det kunde vara Lansdale på fotografiet, utan ställde endast frågan vad Krulak gjorde för bedömning av bilden. Krulak svarade i sitt brev till Prouty att han såg Ed Lansdale på bilden; samma hår, samma gångstil och hållning, samma vridning på handen och dessutom bar han sin stora officersring.

Det är klart det är Ed Lansdale, hävdade Krulak bestämt, men vad gjorde han där?

Var även George Bush den äldre närvarande?

Om det verkligen var CIA som organiserade mordet på president Kennedy så var de mest troliga operativa cheferna Edward Lansdale och Lucien Conein. En annan person som många oberoende utredare tror fanns på plats i Dealey Plaza när Kennedy mördades var den framtida presidenten George Herbert Walker Bush. 

Journalisten Russ Baker berättar i sin bok The Family of Secrets att en man som identifierade sig som George Bush ringde till FBI:s kontor i Houston en dryg timma efter president Kennedy hade mördats. Bush ville rapportera att en högerextrem ung republikan hade ”talat om att döda presidenten när han kommer till Houston”, vilket FBI-dokumentet visar. Mannen i fråga hette James Milton Parrott, som förnekade detta och sa att han aldrig hotat Kennedy; hans mor kunde dessutom bekräfta att James hade varit hemma i Houston hela den dagen.  Den som tog emot samtalet från FBI i Houston var Special Agent Graham W Kitchel, som skrev följande PM:

Klockan 13.45. Herr George H W Bush, president i Zapata Off-shore Drilling Company, Houston, Texas, med adress 5525 Briar, Houston, telefonerade in följande information till skrivande via långdistanssamtal från Tyler, Texas.

Bush, som ville vara anonym, meddelade ett rykte som florerat de senaste veckorna; dagen och källan dock okänd. Det handlade om att en viss James Parrott har talat om att döda presidenten när han kommer till Houston. Bush trodde att Parrott kanske var student vid Houstons universitet och är politiskt aktiv i området. Han sade att han trodde att Fru Fawley, med telefonnummer SU 2-5239, eller Arline Smith med telefonnummer JA 9-9194, vid Harris County Republican Party Headquarters kan ge mer information beträffande Parrotts identitet. Bush sade att han var på väg till Dallas, Texas och skulle bo på Sheraton-Dallas Hotel och återvända till sin bostad den 23 november 1963. Och att hans telefonnummer till kontoret är CA 2-0395.

Minns inte den dagen

Trots att mordet på president Kennedy kanske är den mest traumatiska händelsen i USA i fredstid har George Bush sagt i en intervju att han inte minns var han var den dagen. Än konstigare är att Bush inte heller kommer ihåg att han samma dag ringde till FBI för att rapportera om en misstänkt presidentmördare. Kort efter telefonsamtalet från Bush skickade FBI ut agenter till Parrotts hus. James Parrott var inte hemma, däremot kunde hans mamma övertyga agenterna om att hennes son varit hemma hela dagen den 22 november. Även Kearney Reynolds vid det republikanska partiet kunde intyga att han klockan 13.30 kom hem till James Parrott för att tala med honom om att måla skyltar till republikanernas högkvarter.

Senare samma dag intervjuade FBI:s agenter James Parrott, som bestämt menade att han aldrig uttryckt några hot mot presidenten samt att han inte hade någon information eller kunskap om några hot mot Kennedy. Det visade sig sen att Kearney Reynolds i själva verket var George Bushs personlige assistent vid republikanska partiet i Harris County. En kvart innan Bush ringde till FBI i Houston var alltså hans egen assistent Reynolds hos en person som Bush ville ange som tänkbar presidentmördare. Allt detta förefaller helt obegripligt vid en ytlig betraktelse. Varför kände George Bush att han just då måste ringa in denna information till FBI?

Markera distans till mordplatsen

Russ Baker som har borrat i den här historien gör tolkningen att Bush ville dokumentera att han inte var i Dallas när president Kennedy mördades utan i Tyler, Texas. Hela saken verkade handla om att Bush ville dokumentera sin distans från mordplatsen. Det finns uppgifter som visar att Bush var i Dallas under kvällen den 21 november, men om han sov över på det hotell där han höll tal, är oklart. Varför ville Bush visa att han inte var i Dallas? Vad var det som hade hänt som fick honom att vidta en sådan hastig och underlig åtgärd? Kanske berodde det på att en fotograf tog en bild av utanför skolbokslagret minuterna efter Kennedy hade mördats. En bild som visade en person som liknade George Bush, se nedan. Själv menar dock Bush att bilden inte alls föreställer honom.

/wp-content/uploads/content/historiskt/kennedymordet/11.15Bush.png

Skulle mörda Fidel Castro

Om det nu var George Bush som blev fotograferad utanför Oswalds arbetsplats strax efter mordet på Kennedy så var hans närvaro där inte helt ologisk om mordet var en CIA-operation. Det var George Bush tillsammans med Jack Crichton som rekryterade och ordnade fram pengar till Group 40 med syfte att utbilda lönnmördare för att ta livet av Fidel Castro. Flera män som liknade operatörer från just den enheten hade setts runt Dealey Plaza den 22 november. 

George Bushs pappa Prescott Bush och hans kompanjon Averell Harriman i USA:s största investmentbank Brown Brothers Harriman hade inte bara nära kopplingar till CIA. Averell Harriman var dessutom medlem i the Georgetown Set och hade varit en av CIA-grundarnas rådgivare medan Prescott Bush satt i Yale-universitetets styrelse, där CIA gjorde sina flesta rekryteringar. Bushs och Harrimans advokater innan andra världskriget hade varit bröderna John Foster och Allen Dulles, den sistnämnde som var chef för CIA i tio år innan han fick sparken av John F Kennedy hösten 1961.

För många tillfälligheter

Somliga oberoende utredare och ”JFK-veteraner” hävdar dock att alla dessa personer i själva verket inte är de riktiga CIA-operatörerna utan att de enbart har vissa likheter med dem. Skulle detta vara sant borde det i så fall slumpa sig så att dessa dubbelgångare stod på olika platser runt om Dealey Plaza. Så var inte fallet. Det måste anses vara en försvårande omständighet när de med i stort sett utan undantag faktiskt stod bredvid varandra. 

Av bland annat det skälet är många oberoende utredare övertygade om att det faktiskt var CIA-operatörer på plats när John F Kennedy mördades. Och att de enbart skulle ha varit där av en slump verkar inte heller särskilt sannolikt. Med bakgrund av sin profession drar den pensionerade professorn i filosofi, James Henry Fetzer vid University of Minnesota Duluth, följande slutsats kring detta:

Det stora antalet personer som blev fotograferade i Dealey Plaza den dagen – ett antal som verkar vara större, men låt oss anta, för enkelhetens skull, att det fanns ett dussintal personer med anknytning till CIA – gör det extremt svårt att föreställa sig att de alla var där bara av en slump. Antalet invånare i USA 1963 var 189 miljoner. Sannolikheten att någon person på måfå var närvarande i Dallas skulle därför utgöra en på 189 miljoner. Precis som möjligheten att få klave två gånger i rad när man singlar slant med ett mynt utgör ½ gånger ½, motsvarar sannolikheten att två specifika personer befann sig i Dealey Plaza den 22 november 1963 ett gånger 189 miljoner, gånger ett gånger 189 miljoner – vilket skulle ge ett mycket liten sannolikhet. Och här talar vi om ett dussin eller mer personer som skulle motsvara en på många miljarder. Om dessa personer verkligen befann sig där med syftet att betrakta dödandet av USA:s president, ökar förstås sannolikheten dramatiskt för deras närvaro på just den platsen, vid just den tidpunkten. Att var och en av dessa individer – med den yrkesbakgrunden – var närvarade är således en stark indikation på att mordet på Kennedy inte enbart måste ha varit noggrant planerat, utan också ett i förväg välkänt faktum av medlemmar inom byrån, eftersom det var en CIA Black Operation. Denna slutsats har för övrigt bekräftats efter seriös forskning av denna tragiska händelse som förändrat världshistorien.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.