84 olika feministiska grupperingar

Träffade en gammal arbetskompis förra veckan. Hon började direkt prata om Belinda Olssons program om den nya feminism, som Belinda kände sig främmande inför. Den här kollegan berättade att hon hade kommit fram till att det finns 84 olika grupperingar inom den svenska feminismen. 

Nu har hon en lite småelak raljerande sida (vem har inte det ibland) så jag ifrågasatte vad hon framförde:

   – Nu tar du väl i. Att det är många olika inriktningar inser jag också men knappast 84.

   Det skulle jag inte ha sagt, för därmed började hon räkna upp dem:

   Borgerliga feminister, socialistiska feminister, miljöfeminister, feminister som hävdar att män är djur, feminister som påstår att alla män är talibaner, feminister som anser att kampen ska föras genom att man visar brösten, feminister som kräver speciell bevisvärdering i domstolarna vid sexbrott, feminister som driver frågan om att barnen ska ha könsneutrala namn, feminister som menar att hon ska ersättas med ordet hen och att han likaså ska benämnas hen, feminister som…

   – Stopp, det räcker…

   – Och naturligtvis vanliga vettiga kvinnor som kräver lika lön för lika arbete. Och arbetar fackligt för att höja lönerna inom typiska kvinnoyrken, sa hon.

   – Men inte kommer du väl upp i 84 olika inriktningar? Och det blir väl rimligen inte en ny gruppering bara för att de driver en speciell fråga?

   – Jag räknar dom bara som en separat grupp, eller snarare sekt, när dom sagt eller skrivit att den viktigaste frågan just nu måste vara just den fråga dom driver hårt. Jag kan mejla dig hela listan när jag kommer hem.

   Jag gick vidare och funderade på vad hon hade sagt. Kom att tänka på den gamla 60-talsvänstern. En skribent i Svenska Dagbladet, tror jag att det var, skrev vid något tillfälle att den förökade sig genom delning. Vilket det låg en hel del i. Vi hördes och fick stort utrymme i medierna men ägnade nog det mesta av energin åt att angripa andra grupperingar inom denna så kallade vänster. De som inte tyckte exakt som den egna sekten benämndes småborgerliga avvikare, revisionister eller med det föraktfulla ordet ”omedvetna”.

   När jag kom hem och fortfarande inte fått mejlet från min gamla arbetskompis ringde jag henne och frågade om det var någon av de där grupperingarna som ansåg att trafficking var det viktigaste feministiska frågan?

   – Alltså vår tids slavhandel, där flickor och kvinnor fraktas runt och säljs i olika länder. Rimligen kan det väl inte finnas någon större fråga för kvinnokampen?

/wp-content/uploads/content/bilden/Trafficking/TraffickingSvVitNara.jpg

   – Nej, inte vad jag kunnat se, svarade hon. Det finns ju organisationer som arbetar mot trafficking men det är inte uttalat feministiska organisationer. Och det är en hel del killar med i det arbetet.

   – Men…

   – Du hänger inte med Dick. De flesta aktiva feminister är relativt högutbildade kvinnor som bor i innerstäderna i våra största städer. Eller i studentbostäder eller i smått radikala villaområden som Enskede i Stockholm. Och trafficking är väl inte direkt en fråga som berör dom. Därtill tycker dom nog att det kan vara lite farligt, vilket det ju kanske är.

/wp-content/uploads/content/bilden/Trafficking/children-trafficking2.jpg   – Nu är du taskig. Jag känner en ung tjej som arbetar väldigt aktivt mot trafficking.

   – Så bra. Säg till när du lärt känna en till.

   Som sagt, hon kan vara lite elakt raljerande.

   – Du låter lite bitter.

   – Nej för fan, jag är snarare road av att så få kan få så stor uppmärksamhet och styra och ställa så mycket. Bitter kommer jag kanske att bli den dag alla radikalfeministiska dumheter slår tillbaka mot oss kvinnor.

   – Så få är de väl inte?

   – Kommer du ihåg när den gamla 60-talsvänstern ställde upp med ett parti i riksdagsvalet?

   – Ja.

   – Dom fick 0,25 procent av rösterna. Feministiskt initiativ får lite mer, runt en procent. Och jag utgår ifrån att många av dom som röstar på fi inte är aktiva feminister. Det säger väl allt.

   – Men det finns ju viktiga jämställdhetsfrågor, vad gör du själv då?

   – Jag pratar och skriver om hur viktigt det är med lika lön för lika arbete och att kvinnomisshandeln i hemmen måste prioriteras högre. Att sjuksyrror, barnmorskor och liknande viktiga traditionella kvinnoyrken måste uppvärderas med betydligt högre lön och om kvinnor som blir fattigpensionärer. Och jag har gjort ut flera reportage om trafficking.

   – Det gör jag med.

   – Jag vet, men jag tror inte att du kallar dig feminist. I varje fall gör inte jag det, för då hamnar man tyvärr i jävligt konstiga sällskap.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.