Polisen försöker få honom att riskera livet

Tobias Lundbohm ger ett lugnt och vaksamt intryck. Rutinmässigt och kanske omedvetet iakttar och registrerar han insidan på krogen vi sitter i. Tobias litar inte riktigt på mig. Han svarar kort och något undvikande, även på frågor om vilken mat han gillar eller filmer han sett. Han är 23 år gammal med ett talande belastningsregister och några år i fängelse i bagaget. 

Det är anledningen till att kriminalunderrättelsetjänstens Västeråsavdelning, specifikt Peter Stadigs, nu pressar Tobias till att bli informatör/infiltratör. Polisen hävdar att de ”aldrig tvingar sig på”, men Tobias kan bevisa att det är precis vad de gör.
Tobias berättar att det började i mitten av mars i år. Han kallades till förhör, konstigt tycker han, för det ärendet är redan avslutat. Väl på plats föreslår polisen ”ett samarbete” och att han kunde bli kontaktad av dennes kollega Peter för en ”presentation om hur samarbetet skulle se ut”. Tobias är inte intresserad men polisen tjatar vidare.

Ska få en handläggare

Några dagar senare blir han uppringd av Peter Stadigs som öppnar samtalet med ”du är intresserad av ett samarbete” och ”du ska få en handläggare”. Tobias nekande svar respekteras inte av Peter Stadigs och Tobias lägger på luren i örat på polisen.

En vecka senare ringer samma Peter Stadigs igen, och får ytterligare ett nej och än en gång slänger Tobias på luren.

Erbjuds åtalsimmunitet

/wp-content/uploads/content/avslojanden/fa-honom-att-riskera-livet/StaendeHogerSnedBlick.jpgNästa gång Peter Stadigs gör sig påmind står han oanmäld och ringer på Tobias Lundbohms dörrklocka. Klockan är halv nio på morgonen och Tobias gör det klart för polismannen vid dörren att han varken vill samarbeta eller synas med polisen.
Att ingen husrannsakan är utfärdad och att han är ombedd att gå därifrån hindrar inte Peter Stadigs att trycka undan Tobias Lundbohm och kliva in i hans hem med orden ”vi går in och pratar istället”.
Väl inne förklarar polismannen, enligt Tobias, att ett samarbete dem emellan innebär att myndigheten kunde ”se mellan fingrarna” på Tobias eventuella framtida kriminalitet.

Med andra ord, Peter Stadigs erbjöd en slags åtalsimmunitet, som annars bara åtnjuts av kungen. Skillnaden är att Carl XVI Gustafs åtalsimmunitet är reglerad i grundlagen. Det Tobias erbjöds är helt godtyckligt och högst osäkert för honom själv. Dessutom saknar det laglig grund.

Spelar in nästa påtryckning

I det här läget beslutar sig Tobias för att gå till medierna. VLT hjälper honom att göra en inspelning av nästa påtryckning och artikeln publiceras några dagar senare med rubriken “Polisen försöker värva tjallare”.

I nästan arton minuter hör man hur Peter Stadigs och hans kollega tjatar och pressar Tobias till att bli deras informatör. Nedan finns länkar till hela samtalet.
Trots konstanta avböjanden kör poliserna på med underförstådda hot; att det kan komma att hända hans närmaste något, det kommer att komma en tid då han behöver deras assistans. Tobias försäkrar att han inte har något att frukta.
Svaret blir:

– Nej, inte just nu, men saker och ting förändras jävligt fort.

Utsätts för fara

– Nu väntar jag bara på att bli straffad för att ha tackat nej, säger Tobias.

Det råder delade meningar inom poliskåren huruvida Tobias har anledning att oroa sig för polisen.

Lars Svensson, chef på Kriminalunderrättelsetjänsten i Västerås, vill inte uttala sig specifikt om detta ärende. Men han menar att informatörsverksamheten är hårt kontrollerad av Rikspolisstyrelsens utfärdade regelverk och anvisningar.
Påståendet att poliser “ser mellan fingrarna” på informatörers brottslighet ställer han sig kritisk till.

– Oavsett vem som begår ett brott så måste vi ingripa. Och det gör vi!

– Hur skyddar ni era informatörer från att skadas eller mördas ifall de röjs?

– Vi har ett regelverk att följa, och det görs alltid en hot- och riskbedömning.

– Är det inte alltid ett starkt hot mot en informatör?

– Jo. Men dessa polisinformatörer lever med vetskap om vad det innebär. De måste ha ett högt säkerhetstänk och dom är fullt medvetna om att de utsätter sig för fara. Man måste trots allt tänka på att de i slutändan gör något väldigt bra för vårt samhälle.

Regelverket som försvann

/wp-content/uploads/content/avslojanden/fa-honom-att-riskera-livet/StaendeHel.jpgRegelverket som Lars Svensson talar om är Rikspolisstyrelsens tjänsteföreskrift FAP 490-1 vilken infördes 2007.

Den innehåller 40 paragrafer för hur svensk polis får använda sig av informatörer.

Exempelvis hur polisen ska bokföra utbetalda ersättningar och annat administrativt.

Paragraferna 15 och 32 beskriver värvningar och möten.

Ingenstans står det något om påtryckningar mot ovilliga. Men två år senare infördes en unik snabb förändring. Då infördes paragraf 41 som lyder:

Rikspolisstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, medge undantag från dessa föreskrifter.

Därmed blev de ursprungliga 40 paragraferna något som polisen när som helst kan köra över.

Tar lagen i egna händer

Magasinet Paragraf har varit i kontakt med en polisman som valt att tala med oss under löfte om anonymitet. Vi kan dock avslöja att han arbetar på kriminalunderrättelsetjänsten i Västerås.

– De som ifrågasätter eller tycker olika, de kommer aldrig någonstans, säger han utan att tveka.

På frågan hur informatörsverksamheten fungerar svarar han:

– Det är en låst verksamhet och det är så korrupt att det skramlar om det! Enskilda poliser tar lagen i egna händer, men det är korrupt högst uppifrån.

– Har Tobias Lundbohm anledning att oroas över obehagliga påföljder från polisens sida?

– Det förekommer och har förekommit tidigare. Finns det inget att sätta dit killen för, då skapar dom det. Det är trakasserier till absurdum. En del poliser beter sig som jävla svin! Men nu är han inte längre önskvärd som informatör, efter att han gick till media kan de inte längre använda sig av honom. Jag tror inte han har lika mycket att frukta från polisen längre heller.

Den anonyme polismannen tillägger att han tycker att det är synd att Tobias inte tog med sig en bandare och mötte upp poliserna för de fem minuter som de begär om och om igen.

– Då hade vi fått veta mer exakt vad de håller på med. De fem minuterna är flera timmar när du väl sitter med dom.

Magasinet Para§raf har kontaktat Peter Stadigs som slängde på luren när han fick klart för sig vad vi ville prata med honom om.

Vem ljuger?

Paragraf 41 gäller än idag. Begreppet ”infiltratör” finns inte med i Rikspolisstyrelsens direktiv. Det beror på att man hävdar att man inte använder privatpersoner som infiltratörer, eftersom det inte finns lagligt stöd för det.

Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, Riksåklagaren och Högsta domstolen har dock, var för sig, konstaterat i olika yttranden och domar – att polisen använder privatpersoner som infiltratörer.

Av Lina Erhardsson

Tobias Lundbohms samtal med poliserna som försöker värva honom som informatör finns att se och höra på nedanstående länkar:

Del 1: https://www.youtube.com/watch?v=Z_n0caBt_V4

Del 2: https://www.youtube.com/watch?v=MmGmykpC30c

 

I en artikel på Para§raf berättar den tidigare chefen för SSI i Stockholm, Tage Åström, om polisens lagbrott i arbetet med informatörer och infiltratörer. Och om informatörer som har blivit mördade. Åströms chef var dåvarande länskriminalchefen i Stockholm Leif Jennekvist.

Efter avslöjandena om lagbrotten vid Stockholmspolisen i arbetet med informatörer och infiltratörer, blev Jennekvist förflyttad och var under några år ute i kylan. Idag är han tillbaka – som länspolismästare i Västmanlands polisdistrikt. Därmed är han de här polisernas högsta chef.

Artikeln med Tage Åström finns att läsa här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.