”Min älskade make blev mördad av poliserna”

– Polisen mördade min man. Han var en snäll pensionär som aldrig gjort något ont. Unga vältränade, specialutbildade beväpnade poliser bara sköt honom på nära håll, rakt i ansiktet. Det var här i vårt vardagsrum, säger Arja.  

Arja Relvas-Martins berättar vad som hände hemma i Husby, den där ödesdigra kvällen den 13:e maj 2013, när polisen sköt hennes man Lenine i huvudet. Vi sitter i vardagsrummet där hennes man sköts ihjäl. Arja gör en rörelse med handen mot golvet under soffbordet och pekar på kulhålet. Det är femton månader sedan det hände men ännu har ingen reparerat skadan i golvet efter polisens kula. Hålet är en ständig påminnelse om det fruktansvärda som hänt.

Kände sig provocerad

Arja och Lenine hade varit på den lokala puben. Han hade tagit ett par öl, hon en Fanta och en öl. När de kom hem såg de en bil med väktare utanför sin balkong. Lenine blev provocerad av de unga väktarna, som höll på med ”väldigt otrevligt teckenspråk” förklarar Arja. Lenine bestämde sig för att gå ut och säga ifrån. Han ville få dem att åka därifrån.

Han tog med sig sin kniv och viftade med den och sa ”This is a knife”. Väktarna satt kvar i sin bil. Efter två minuter kom Lenine in igen. Efter ytterligare ett par minuter bankade det på ytterdörren. Arja och Lenine blev rädda och vågade inte öppna. De satt i soffan och kramade varandra. Efter en stund hörde de liv utanför.

De gick ut på balkongen och såg att det hade kommit flera polisbilar. Arja förklarar att de inte insåg allvaret i situationen. De kramades och pussades där på balkongen. Lennie skojade och sjöng, sa att han var kungen av Portugal och att hon var en rysk prinsessa. Så gick de in igen.

– Vi ville bara vara ifred. Men de började banka på dörren igen. Vi blev jätterädda. Jag ropade: Gå hem, vi är inte några kriminella. Vi är pensionärer. Vi har betalat vår hyra. Gå hem men polisen slog in dörren. ”De kommer att mörda oss”, sa Lenine till mig. Vi kramade varandra och var hemskt rädda, berättar Arja.

Fick veta om makens död – genom nyheterna

Arja kämpar med de svåra minnena. Tar en paus, samlar sig och fortsätter mödosamt att förklara vad som hände.

/wp-content/uploads/content/brottsoffer/blev-mordad-av-poliserna/ArjaVidKokTittarHoger.jpg– Det kom hemsk rök, någon slags tårgas tror jag, det sved som eld i ögonen. Jag sprang ut i köket för att skölja ögonen. Jag såg ingenting men vi har bott här i över tjugo år så jag vet var vattnet i köket är. Det kom en polis och ställde sig bakom mig. Och det började blixtra och smälla jättehögt, många gånger. Det var fruktansvärt.

På bilden till höger står Arja i hallen med köket snett bakom sig. Ytterdörren skymtar i bakgrunden. Bilden är tagen från vardagsrummet. Poliserna kunde alltså utan problem ha tagit ut henne ur lägenheten och därefter försökt lugna ner situationen.

Arja försökte springa tillbaka in till Lenine men polisen höll fast henne. Sedan bar de henne, mot hennes vilja, ut till polisbilen. Hon protesterade men de brydde sig inte om vad hon sa.

– Dom höll mig hemskt hårt i mina händer och fötter. Jag bad dom släppa mig. Sa att jag ville till min man men de bara körde iväg med mig till psyket. Jag blev jättearg och skrek åt poliserna; ”Det är inte jag utan ni som ska vara på psyket, som ni bär er åt”.

Läkaren tyckte inte heller att Arja behövde stanna där – men hon fick inte åka hem:
– Polisen körde mig till ett hotell. När dom hade lämnat mig där gick jag ner till receptionen och frågade om dom hade en dator så jag kunde se nyheterna, för jag ville se om det stod något om det som hänt. Killen i receptionen var snäll och lät mig titta. Det var så jag fick veta att min Lenine var död. Mitt hjärta blev som en sten. Jag sov inte en blund den natten. Polisen hade skjutit honom i huvudet på nära håll.

Medmänsklig respekt

Det tog över en och en halv månad innan Arja fick komma hem till sin lägenhet. Polisen lät byta dörren de slagit sönder men ingen från polisen har beklagat sorgen eller bett om ursäkt för den tragiska händelsen. Arja har heller inte fått någon ekonomisk hjälp. Ekonomin är tuff nu. En pension räcker inte lika långt som två och hyran ska betalas. Arja berättar att hon nu betalat hälften av Lenines begravningskostnader. Resten återstår att betala.

– Lenine är begravd i Portugal. Det var en vacker ceremoni… men det var hemskt. Hela hans familj och släkt var chockade och hans gamla mor var också helt förtvivlad. Jag skulle vilja åka dit igen och se hur det är där nu. Undrar om det finns en gravsten?

68-årig pensionär med högt blodtryck

Arja menar att de unga, starka, specialutbildade och rejält beväpnade poliserna borde kunnat lösa situationen på annat sätt. Lenine var en 68-årig pensionär med högt blodtryck. Han var 160 lång.

Arja tycker också att polisen ska erkänna att de gjort fel och begått ett hemskt misstag. Det är en viktig fråga för henne. Det ger henne inte Lenine tillbaka men det skulle vara en form av upprättelse – att de visar medmänsklig respekt.

– Tänk om polisen backat ett steg istället för att skjuta, eller om dom haft elpistoler. Då hade den här tragedin kunnat undvikas. Vem har det drabbat allra mest? Mig. Jag får leva med det här. Jag har stöd av en väninna, av en diakon och av min mor i Finland. Jag har gråtit på nätterna över ett år nu. Men jag har många goda minnen från vårt liv, fortsätter Arja.

Kärlek vid första ögonkastet

/wp-content/uploads/content/brottsoffer/blev-mordad-av-poliserna/BroloppsbildMindre.JPG

Arja tar fram flera fotoalbum och visar bilder av ett ungt vackert par. Hon och Lenine håller om varandra och ler. Vi tittar länge, på många bilder. Bilder från deras bröllop. Semesterbilder från Finland och Portugal. Ute på sjön med båten. På stranden. Från skogen. De fiskar. Är i stugan. Bilder av fina schäferhunden och av middagar med glada vänner. Samma slags bilder som hemma hos många av oss. Arja och Lenine levde tillsammans 38 år. Det hann bli många bilder – många minnen.

– Vi träffades på Ambassadör. Det var kärlek vid första ögonkastet. Han var så snygg, med sitt svarta hår och sin raka vackra näsa, Arja ler varmt åt minnet. Efter en vecka gick vi till La Scala. Vi skojade och hade så roligt. Vi blev ett par och gifte oss samma år som kungen och Silvia. Lenine och jag hade det väldigt bra ihop.

/wp-content/uploads/content/brottsoffer/blev-mordad-av-poliserna/MakenSvartVit.JPGHon berättar att Lenine, på bilden till vänster, var duktig och uppskattad på sina jobb, på Alfavall, på SL och i en trädgård.

Han slet hårt och gick upp klockan fem på morgonen för att hinna till jobbet.

– Vi hade ett vackert hem, hade jobb båda två och var mycket lyckliga. Sen, när jag fick nervbesvär tog Lenine hand om mig. Det var inte så lätt för honom när jag var sjuk men han var alltid omtänksam.

Arja förklarar att Lenine aldrig någonsin varit hotfull mot henne, vilket polisen gett intryck av.

– Tvärtom. Lenine var en snäll man med både hjärna och hjärta som tyckte om vara ute i naturen, odla och laga mat.

 

Arja pekar mot en tom blomkruka:

– Där var det fina orkidéer som Lenine odlade. Men jag kan inte sådant. De har dött. Jag har köpt en tygblomma och ställt här bredvid för att hedra honom, fortsätter Arja.

Hon sänker blicken mot golvet och tystnar.

Vill besöka hans grav

Arja lever stillsamt och tillbakadraget. Orkar inte så mycket längre. Sorgen och saknaden är tung att bära:

/wp-content/uploads/content/brottsoffer/blev-mordad-av-poliserna/ArjaSorgsen.JPG– Jag har inte firat sommar på två år. Vi skulle åkt till Portugal den 25 maj men han blev mördad den 13 maj. Jag vill resa dit, till hans grav. Önskar att jag kommer kunna göra det någon gång.

Arja berättar att det svåraste är ensamheten, för hon och Lenine var alltid ihop:

– När han blivit mördad blev jag stoppad på gatan av grannar och okända människor som beklagade sorgen. Hela det första året bara sov och grät jag. Nu tittar jag på TV och har ett par fåglar på balkongen som jag matar. Det är tyst och tomt här. Jag saknar honom hemskt mycket. Varje dag.

Återigen tystnar Arja och böjer ner huvudet. Så tittar hon upp. Ser mig i ögonen och säger:

– Undrar hur dom där poliserna kände sig när dom gick och lade sig den kvällen. Hur kan man bara skjuta en människa i huvudet? Nu säger poliserna att dom inte ångrar någonting. Jag förstår inte det, avslutar Arja och skakar på huvudet.

 

Artikeln har även publicerats på ReclaimJustice.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad