Cold case

Med jämna mellanrum sveper en tydlig trend eller en företeelse in som en vårvind över vårt land. För lite mer än tio år sedan hade en tv-serie premiär i Hollywood. Serien i sig kanske inte nådde några astronomiska höjder, men ordet och fenomenet cold case gick rakt in i vårt medvetande, och ända in i polisens rubriksättningsavdelning.

När ett mord eller ett olöst dödsfall kommer till ett stillestånd, alltså när polisen märker att inget nytt ljus faller över den inträffade tragedin, hamnar fallet så småningom i ett läge där man helt enkelt prioriterar bort ärendet. Det blir som med Palmemordet, en telefonsvarare på sin höjd. När sedan åren går, och den där pricken i protokollet som lyser rött i skenet av det olösta mordet blir tillräckligt irriterande, läggs mappen till slut i facket som är märkt ”Cold case-gruppen”.

   Fenomenet och ordet cold case blev vida känt i världen över en natt 2003, då en amerikansk tv-serie med samma namn slog igenom. Serien fick oss att tro att bara en utredare är lite intelligent och har lite tid över från den vanliga verksamheten, så kan praktiskt taget alla gamla mord lösas. Verkligheten ser kanske lite annorlunda ut men faktum är att det blev lite trendigt igen med att lösa mordgåtor, på nästan samma sätt som med deckare signerat Agatha Christie.

   I Sverige togs namnet cold case-gruppen i bruk i mitten av 2000-talet, delvis som ett medialt namn för att verka i tiden. Det egentliga namnet på gruppen är mordanalys- och utredningsgruppen och tillhör Länskriminalpolisen. I Sverige består gruppen av tre avdelningar med Stockholm som det största området, och det finns upp emot 400 ouppklarade kalla fall att utreda i hela landet, men fokus blir självklart på fall som gruppen anser sig kunna lösa.

   Jag ställer mig undrande, utan att göra en djuplodad forskningsanalys av hur effektiva sådana grupper egentligen är som handskas med kalla fall. Vad är det cold case-gruppen gör i praktiken som inte görs när den tillhör den vanliga mordutredningen? Om det då är så, att den enheten har större resurser och bättre förutsättningar på något sätt, bör inte fördelningen i så fall läggas om? Blir arbetsmetoderna annorlunda med tidsaspekten i åtanke, än den utredningen som sker när brottet är aktuellt?

   Vidare undrar jag om cold case per automatik bara innefattar mord? Jag vill inte påstå att cykelstölder ska ha en egen specialiserad skara utredare direkt, för hur skulle det låta på ett morgonmöte inom polisen när chefen för teamet ska ”briefa” sin personal?

   – Lördagen den 24 juni 1994 stals en röd damtralla av märket Crescent på Järntorget i Örebro, den sågs sist av vittnen i anslutning till brottsplatsen strax före klockan 21:00 samma dag, det har nu framkommit nya uppgifter om pakethållaren som gör att vi tror att vi kan lösa fallet…

   Kan det vara så att exempelvis ekonomisk brottslighet kan ha nytta av en liknande grupp? Det måste finnas miljoner och åter miljoner kronor på villovägar där en drös fordringsägare fortfarande saknar sina pengar. Att avsätta pengar för det ändamålet kan ju bara innebära att om det lyckas, så måste ju belöningen bli att mer pengar finns tillgängligt i den svenska statskassan.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.