Ur föreställningen Klipp han

Från förorten till ”Klipp Han” på Dramaten

Våra barn skjuter ihjäl varandra. Det finns inga enkla lösningar på komplicerade problem; en del av konflikterna går generationer tillbaka. De akuta problemen är ett resultat av hela samhällsutvecklingen, så det är i samhällets fortsatta utveckling vi måste skapa lösningar. För oss alla. För det som är vi. Med det budskapet intar Teater Fryshuset Dramatens scen med föreställningen Klipp han.

Para§raf har under många år följt och skrivit om Teater Fryshuset och deras fantastiska föreställningar som berör på ett sätt som känns och stannar kvar långt efter att applåderna tystnat.

Vi har sett deras föreställningar på flertalet olika scener. Allt från Kulturhuset till innanför murarna på Österåkerfängelset – på den historiska scen där Johnny Cash gjorde en bejublad konsert 1972.

Destruktiva utanförskap

Teater Fryshuset är en rikstäckande teater och skildrar alltid en berättelse ur flera olika perspektiv, oavsett om det handlar om nazism, huliganism, självskadebeteende eller fängelseliv. Fokus ligger på destruktiva utanförskap. Scenografin är i stort sett obefintlig, kvar finns det väsentliga – en gripande berättelse.

Skjutningarna eskalerar

Klipp han är en tidsaktuell och oerhört viktig föreställning då våldet och skjutningarna eskalerat de senaste åren. 2015 hade Sverige flest skjutningar i Norden, året därpå nästan lika illa. I år pekar det åt att statistiken blir än värre. Det är anledningen till att den här föreställningen växt fram.

– Situationen har blivit så pass akut att vi måste prata om detta, vi måste få upp det här på dagordningen och då menar jag inte som det är nu, att politiker samlar röster med prat om skärpta straff, förklarar Ulf Stenberg, bilden till vänster, som tillsammans med Emil Rosén Adsten regisserat föreställningen och är Teater Fryshusets konstnärliga ledare.

– Från Fryshusets sida har vi sett den här utvecklingen växa fram under många år och även flaggat för det, fortsätter Ulf.

Men under 2016, då Fryshuset också förlorade tio unga människor i skjutningarna, blev situationen påtagligt ohållbar, berättar Ulf:

– Vi insåg att vi måste ta till alla medel tillgängliga och då blev det här ett sätt. Vi hoppas att skapa en tydligare förståelse kring de bakomliggande orsakerna som föder det våld som hela tiden stegras.

Vittnesmålsteater

Manuset har de tillsammans arbetat fram genom samtal med offer, anhöriga, förövare, experter inom olika områden och andra personer med olika bakgrund. Medverkande i föreställningen är rapparen Rosh, som också skrivit musiktexterna och deltagit i manusarbetet, samt Lola Zackow och Lancelot Sakile Ncube. Vilka för övrigt gör en enastående och trovärdig prestation på scen med att föra fram berättelsen och budskapet på ett sätt som ger rysningar.

– Vi kallar det för vittnesmålsteater. Alltså teater i en dokumentär form, förtydligar Ulf Stenberg. Vi använder professionella skådespelare och ändrar en del, dels för att anonymisera, dels för att det ska fungera som en berättelse. Så det kanske är 40 berättelser som kokats ner i tre.

Verkliga livsöden

Men det är ändå verkliga berättelser, av verkliga människor och verkliga livsöden, menar Ulf Stenberg. Ibland är offer och förövare samma person. Våldsspiralen har ingen tydlig början och inget tydligt slut. Han förklarar att regiutmaningen var att ta hänsyn till olika aspekter:

– Att möta både offer, förövare och by-standers i en balans. Att beskriva förövaren på ett förståeligt sätt, varför man blir förövare men samtidigt ha respekt till brottsoffer. Det var en jätteutmaning att hitta den balansen, att få till en heltäckande historia som kan leda till att vi får en förståelse.

Eftersamtal med experter

Föreställningen varar en timme, följt av cirka 30 minuter eftersamtal, där det är olika upplägg varje kväll med bland annat personal från Fryshuset, nationalekonomer, poliser men också nära anhöriga som deltar. Just eftersamtalen är en metod som Teater Fryshuset jobbat med i tio år.

– Här är det viktigare än någonsin, det väcks många känslor, många som har egna erfarenheter, behov av att få ställa frågor, berätta sina tankar, fortsätter Ulf Stenberg.

Teater för folk som hatar teater

Teater Fryshuset kallar sina föreställningar för ”sakfrågepolitisk teater”, ett sätt att väcka tankar, bilda opinion, sätta press på politiker och beslutsfattare. Eller som de själva uttrycker det ”Vi gör teater för folk som hatar teater”.

– Även fast dom i just det här fallet måste komma till Dramaten, skrattar Ulf Stenberg. Vi vill nå en bredd, därför är det väldigt fint med det här samarbetet med Unga Dramaten. Dom har sin publik, vi har en annan typ av publik som kanske inte är en traditionell teaterpublik. Den mixen blir viktig.

Slutsålda föreställningar

Föreställningen kommer att visas både som offentlig på Dramaten, men också abonnerad för bland annat skolklasser, Södertörns högskola, socionomer, politiker och Polishögskolan i Stockholm. Årets föreställningar är redan utsålda. Därefter drar de vidare till Malmö Stadsteater med föreställningen, för att sedan återvända till Stockholm. I dagarna släpps därför nya datum till våren.

 


   Nina Silventoinen är delägare och researchchef på Para§raf. Hon har följt Teater Fryshuset under repetitioner och föreställningar genom åren.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.