Bra snutar eller dåliga jurister?

– Det finns många poliser men få bra snutar, säger Tage Åström.
Han är en erfaren kriminalare, blev kommissarie vid relativt unga år och ledare för SSI, Stockholmspolisen Speciella Insatsstyrka. Sedan hamnade han i onåd när kriminella försökte sätta åt honom och sa upp sig. 

Han använder begreppet ”snutar” som en positiv benämning. Det är enkelt för mig att ta till mig hur han tänker. Jag säger själv ofta att, ”det är gott om journalister men ont om bra murvlar”. Snutar för honom och murvlar för mig, är liktydigt med de som gör jobbet, med allt vad det kan föra med sig av att inte bli accepterad i salongerna.

Annan rekrytering

Tage Åström, i likhet med förre länspolismästaren i Stockholm, Gunno Gunnmo och andra erfarna poliser jag pratat med, har samma syn på tillsättningen av höge polischefer. De hävdar att dessa borde hämtas ur de djupa polisleden och vidareutbildas.

Sådant kan enkelt avvisas med:

– Det är klart att de vill det. Det är ju sina egna karriärmöjligheter de snackar om.

Men fullt så enkelt är det inte. Poliser som börjar från början som polisassistenter, gör sina år som patrullerande, eller idag snarare åkande omkring i polisbilar – och som med åren kommer i princip så långt de kan komma med den bakgrunden, blir som till exempel kriminalunderrättelsechefen i Dalarna, Mats Jansson, rotelchefer för ett län. För Leif Brunell, som blev chef för spanings- och narkotikaroteln i Stockholm, innebar det att han var chef över 150 personer som mest. Eller som Tage Åström, chef för ett avancerat specialkommando.

Det är några av de just nu aktiva cirka 20 000 poliserna, som via den långa vägen framstår som givna ledare och därmed blir kommissarier. Då har de genomgått en chefsutbildning där de läser lite juridik. Och de bästa av dessa blir i sin tur rotelchefer eller liknande.

Bra snutar

Min erfarenhet, efter snart 40 år som rättsjournalist, är entydig, det här är med några undantag väldigt bra snutar, som inte kommit dit de kommit genom att smila och slicka uppåt. Vilket är något som däremot utmärker de få undantagen.

Frågan är då, skulle man ur den här gruppen kunna lyfta ut några som fick vidareutbilda sig juridiskt, med bibehållen lön, till en nivå så att de skulle kunna tillträda tjänster som polismästare eller länspolismästare? Och skulle man den vägen kunna få fram bra polischefer? Bättre än de nuvarande? Självklart skulle man kunna göra det, om viljan finns.

Bottenskrapet

Frågan besvaras kanske bäst genom att titta på alternativet. Titta på hur de flesta av de nuvarande polischeferna, de som blir polismästare eller till och med länspolismätare, rekryterats.

Det är ingen hemlighet, inget journalistiskt scoop, när jag konstaterar att de svagaste som lyckas klara en juridisk examen går till kronofogdemyndigheten, migrationsverket, skattemyndigheten, kriminalvården, försäkringskassan – eller blir polischefer.

Enkel logik – varför söka de sämre betalda jobben när det med samma formella examen går att få betydligt bättre? Bättre i meningen högre status och högre lön.

Kom från Försäkringskassan

Varför inte bli affärsjurist och arbeta med hög lön i något av landets stora exportföretag, eller ha en egen affärsjuridisk byrå med flerdubbelt högre lön? Eller bli åklagare och avancera till chefsåklagare, överåklagare och kanske till och med riksåklagare? Eller stjärnadvokat inom brottmål, med egen advokatbyrå, och ta ut en inkomst på runt en miljon kronor om året som de bästa gör?

Eller bli domare och med tiden sitta som chef för en kammarrätt, hovrätt eller bli en av högsta domstolens justitieråd? Eller via politiskt känsliga fingertoppar hamna som rättschef på något departement och den vägen gå vidare till högre juridiska poster?

Svaret är givet: Man söker inte de jobben eller karriärsvägarna för att man vet med sig att man inte tillhör de skarpaste knivarna i lådan. Utan man söker och blir istället polischef.

För ett tag sedan läste jag om att en ny länspolismästare hade rekryterats till ett av landets polisdistrikt. Det är möjligt att han i största allmänhet är en hyfsad chef. Jag kan inte helt döma ut honom då jag bara vet en enda sak om honom – att han rekryterats från Försäkringskassan…

Kan dämpa skandaler

Men jag är ganska säker på att han inte vet någonting om polisarbete. Och jag är helt säker på att han aldrig kan få den speciella in på bara skinnet kunskap, som de poliser har som gått den långa vägen. Och att han därmed aldrig fullt ut kommer att förstå i grunden hur kriminella agerar och hur poliser ute på fältet tänker och fungerar.

Vad jag däremot tror att han är något så när bra på – är att hantera medier. Att dämpa skandaler. Få det att framstå som att han har kontroll och har vidtagit åtgärder. Att det som hänt bara handlar om ”ett enstaka rötägg inom kåren” etc. Få den uppblossade upprördheten i medierna och bland allmänheten att lägga sig efter någon dag eller två, när det polisdistriktet gjort en grov miss. Och därmed gå vidare i sin karriär inom polisen.

Gärna högre lön

Självklart måste vi ha välutbildade jurister inom polisväsendet. Men måste vi ha dem i direkt operativ ledning? Naturligtvis inte. De kan finnas där som i stora företag, centralt, regionalt och lokalt, som rådgivande juridiska experter. Finnas där som de som ska kunna lagboken. Gärna då med högre lön än idag så att det här blir ett vettigt alternativ även för de som kan välja andra juridiska karriärmöjligheter. Därmed blir de ett bra komplement till de erfarna poliser som vet, av omfattande erfarenhet, hur våra lagar uttolkas av åklagare och domstolar.

Finns det exempel på det här jag för fram? Exempel på att det blir bättre med polischefer med lång erfarenhet av framgångsrikt polisarbete i mellanchefställning – och att det blir sämre polischefer när dessa poster tillsätts med de svagaste juristerna?

Utmärkt länspolismästare

Alla poliser jag mött genom åren, som gått den långa vägen, tycks vara överens om att Gunno Gunnmo var en alldeles utmärkt bra länspolismästare i Stockholm. Och det är numer ingen hemlighet att han fick sluta på den posten för att övriga länspolismästare började lyssna mer på honom än på dåvarande rikspolischefen. Gunnmo började som patrullerande polisassistent på Södermalm i Stockholm och blev med tiden högsta chef för landets största polisdistrikt.

Vad finns det då för exempel bland de svaga juristerna på att de blivit dåliga polischefer? Det finns alltför många exempel. Ta en sådan som den nu avgående länspolismästaren i Stockholm, Carin Götblad. Sveriges mest profilerade polis – och alltså högsta chef för landets största polisdistrikt.

Hon omger sig med PR-folk och medierådgivare och vägrar ställa upp och ta en diskussion i något som helst seriöst sammanhang, när det rör frågor om brottslighet. Pålästa kunniga kritiskt granskande journalister får aldrig intervjua henne. Däremot sitter hon gärna i caféprogram och kelar med hamstrar(!) och pratar om hur viktigt det är med ungdomar. Just nu framträder hon i olika trevlighetsprogram i tv, för att smyglansera sig som nästa Säpochef.

Någon däremot?

Min mormor lärde mig att man kan kontrollera om en politiker egentligen har sagt något genom att fråga sig, efter att han eller hon har talat: är någon däremot? Fråga sig om han eller hon har sagt något som inte bara är självklara tomma floskler.

Har någon hört Carin Götblad i något offentligt sammanhang säga något som inte bara är en självklar tom floskel? Detsamma gäller för Rikspolischefen Bengt Svensson och alltför många av landets länspolismästare. När såg du senast på tv en hög polischef som ingav förtroende? Som verkade veta, och i grunden förstå, vad som händer på gator, torg och i hemmen – natt efter natt.

Ingav förtroende

Den senaste som ingav förtroende som jag såg var förra Säpochefen, Anders Danielsson, efter att den så kallade terroristen lyckades få det att ryka från sin bil och sedan sprängde sig själv till döds.

När ett gäng journalister och våra vanligaste samhällsdebattörer angrep honom för att Säpo inte kände till den här lallaren och hans planer, svarade han att det finns gränser för hur mycket Säpo övervakar medborgarna. Kort sagt så framförde han att vi väl inte vill ha ett storebrorssamhälle där polisen ser och hör allt?

Före det var det Gunno Gunnmo som på 80-talet ingav stort förtroende när han framträdde. Kan ha missat någon men jag kan faktiskt inte komma på någon mer.

Däremot har jag träffat på en hel del poliser som kommit så långt de kan komma utan en juristexamen, som varit riktigt bra snutar. Poliser som kan sitt jobb och därmed kan se till att vi medborgare kan sova lugnare på nätterna – om de inte hindras alltför mycket av sina överordnade juristpoliser.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.