Samhällsnyttiga svartjobb

Svartjobben kostar samhället 66 miljarder, hävdar Skatteverket. Onekligen mycket pengar: 66 000 000 000 kronor. Men är det en "kostnad" för samhället? Är det inte tvärtom så att en stor del av dessa svarta miljarder är bra för Sverige – och för skattebetalarna?

Återigen åker jag genom det lilla samhället, en timmes bilresa från Stockholm, för att besöka några vänner. Pizzerian finns kvar. Likaså kondiset och den kombinerade järn- och färghandeln. Bilmekanikern har byggt ut sin verkstad, ser jag. Folkets hus har slagit igen, men används då och då för någon fest eller liknande. Det som dominerar bilden är Konsumhallen.

 Svart närservice

Det är alltså ett vanligt svenskt samhälle med några tusen invånare. En liten idyll om man så vill. Men jag är helt övertygad om att lite grundläggande research, i form av att jag skulle ringa upp ett antal branschorganisationer, skulle ge en helt annan bild. En bild av mygel och svartjobb.

Jag skulle sannolikt få reda på att i ett så litet samhälle finns det inte kundunderlag för en pizzeria. Och inte heller för järn- och färghandeln och definitivt inte för bilverkstaden. Man måste uppenbarligen mygla och fixa med skatten och svartjobb för att få ihop det. Är det alltså något kriminellt och rent av hemskt jag ser? Eller ser jag tvärtom en bra närservice för det här samhällets invånare? En närservice som därtill innebär jobb som inte skulle finnas utan denna ”brottslighet”.

 Bra för miljön

Som vanligt är det några av de små villorna jag åker förbi som renoveras. Numer handlar det mest om att låta installera bergvärme- eller luftvärmepumpar. Eller byta ut de gamla halvruttna fönstren mot moderna isolerfönster.

– Undrar om det är någon enda del av jobben som är vita, tänker jag när jag kör förbi.

Men är det ett problem? Eller är det tvärtom så att tack vare att det är svartjobb så får husägarna möjlighet att se till att husen blir bättre att leva i? Får ett bättre inomhusklimat och dessutom något som är bra för miljön, då det innebär mindre användande av olja och el. Pengarna de eventuellt får över kommer de troligen att konsumera på annat, så staten får in sitt i nästa varv, i form av moms, bensinskatt och liknande.

Bryta mot lagen genom att byta tjänster

När jag har bott på mindre orter i landet har jag snabbt kommit in i det här med att byta tjänster: En sådan som jag har andra nytta av då jag kan formulera skrivelser till myndigheter och någon annan hjälper mig att fixa utombordaren till båten. En tredje får igång den gamla krånglande oljepannan. Så här håller man på och när någon hjälpt till med något, är en vanlig replik:

– Det jämnar ut sig på tio år.

Men tar alltså inte betalt av varandra. Om de som hjälper varandra är vanliga löntagare, anställda någonstans, och nu hjälper grannen utifrån sin yrkeskunskap, så är det inget problem. Men – om de är egenföretagare och gör samma sak, vill Skatteverket lägga sig i.

Storebror vill veta

Lagstiftningen sammanfattas så här av Skattemyndigheten:

Enligt Riksskatteverket innebär bokföringslagens bestämmelser att byte av varor och tjänster utgör affärshändelser (transaktioner) som ska tas in i den löpande bokföringen. Avgörande för värdering/prissättning är redovisningsmässigt om bytet avser likartade eller olikartade varor eller tjänster. Enbart i sistnämnda fall anses fråga vara om en intäktsskapande transaktion, vilken ska redovisas till verkligt värde.

Översatt till enkel rak svenska, betyder det: Om två företagare byter tjänster och tjänsterna har olika värde ska det redovisas till skattemyndigheterna.

 Följ lagen och du utesluts ur gemenskapen

Om någon småföretagare på en mindre ort, mot alla förmodan, skulle följa lagen och göra så som Skatteverket vill ha det när man byter tjänster – vad skulle hända då? Personen ifråga, och hans eller hennes familj, skulle sannolikhet bli uteslutna ur gemenskapen. Utfrysta.

Det skulle uppfattas som ett oerhört normbrott – som ett svek. Och det skulle sitta i några generationer framåt: ”Dom där är inte pålitliga.”

De skulle ses som opålitliga svikare [-]– för att de följde lagen. Lagar och regler som inte har en vettig förankring hos breda folklager, utgör i sig ett samhällsproblem. För om man nu inte anser att en lag är vettig, hur är det då med nästa? Och nästa? Därtill handlar det om lagar som sällan eller aldrig kan beivras. De bara finns där, som en symbol för en fyrkantig byråkrati, långt borta från vanliga människors dagliga verklighet.

 Bilmecken med två prislistor

Låt oss återvända till bilmekanikern i det lilla samhället. Han som höll på och byggde ut sin verkstad när jag körde förbi. Alla i samhället tycks vara överens om att han är en duktig yrkesman. Han fixar bilarna så att de fungerar till ett rimligt pris. Som så många andra har han två prislistor. En med och en utan kvitto. Så har det varit i alla år och ingen har haft några invändningar.

Låt oss anta att han under ett tiotal år har undanhållit sammanlagt en miljon kronor, vilket han säkerligen har gjort. Av de här svarta pengarna har han använt en del till att tilläggsisolera sitt gamla hus och sätta in en bergvärmepump. Det han inte gjort själv har han betalat någon mer kunnig för att göra – utan kvitto. Eller kanske har han renoverat den andres bil i utbyte och därmed bytt tjänster?

 Bygger ut och anställer

De svarta pengar som inte gick åt till husrenoveringen, använder han till att bygga ut verkstaden. Och införskaffar datoriserad testutrustning så han får bättre koll på moderna bilars elektronik.

Ryktet går om den här verkstaden som fixar det mesta till vettigt pris, så folk kommer med sina bilar från andra näraliggande samhällen. Det börjar därmed bli för mycket jobb för honom och därför anställer han först en kille från den här avfolkningsbygden och efter ett år ytterligare en.

Har vi därmed fått ett samhälleligt problem? Eller har de svarta pengarna tvärtom åstadkommit något bra? Utgjort en olja i det stora maskineriet som samhällsekonomin utgör, så att allt fungerat lite smidigare? Och inte minst – resulterat i nya jobb.

 Hälften gör sannolikt nytta

Det är ett rimligt antagande att hälften av de 66 svarta miljarderna gör nytta. Är bra för Sverige och dess invånare. Den andra halvan kanske handlar om mer organiserad och grövre brottslighet som naturligtvis måste beivras. Men i sådana kretsar konsumeras väldigt mycket på krogen och i form av lyxiga bilar. Det bli alltså stora summor som kommer in till statskassan i form av moms, alkoholskatt, tobaksskatt, bilskatt och bensinskatt.

– Men om alla skulle göra så här… invänder kanske någon.

Men alla kan inte göra det. Har ingen möjlighet. Det är meningslöst att på 1:a Maj gå i en demonstration med ett plakat, där det står: RÄTT TILL SVARTJOBB ÅT ALLA! (Även om det skulle vara ganska kul.)

Den här typen av svartjobb och utbyte av tjänster kan bara utgöra en mindre del av det stora berget med pengar. Jag har själv arbetat i några företag där det varit ett problem att man inte haft en enda svart krona, eftersom alla kunder var större företag. En liten svartkassa hade utgjort olja i maskineriet – men det fanns ingen möjlighet till något i den vägen.

 Ett mycket större problem

Det finns betydligt större problem för statskassan än arbeten som utförs utan kvitton och utbyte av tjänster. Och som inte alls är olagligt. Det faktum att svenska folket gör av med i runda svängar 50 miljarder varje år på utlandssemestrar. Alltså 50 000 000 000 kronor som försvinner utomlands. Det är rimligen ett oerhört mycket större problem än att folk får vettigare bostadsstandard med hjälp av lite svartjobb då och då.

Därtill är renovering av hus i form av bergvärme, luftvärmeväxlare och isolerfönster bra för miljön, medan flyget släpper ut ton efter ton av skit i atmosfären.

Ett annat ”problem” är att den svarta affären är trevlig. Bygger på en gemenskap och att man litar på varandra. På förtroende. Man skakar hand och ser varandra i ögonen och därmed är saken klar.

Medan den vita affären ofta innebär kreditkoll och kontroll av kontokort med mera. Alltså misstroende och misstänksamhet. Att få människor i allmänhet att välja misstroende och misstänksamhet framför förtroende och tillit är nog svårt – för att inte säga omöjligt.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.