Värsta brotten

På Para§rafs redaktion varierar det vad vi ser som de värsta brotten. Våldtäkter och sexuella övergrep mot barn, säger de flesta när jag frågar. Jag instämmer. Men finns det kanske beteenden som nästan är lika vidriga – men som inte ens är brottsliga? 

Förr i tiden var det en lukrativ rörelse på vissa öar runt Sveriges kuster att i hårt väder tända så kallade vårdkasar på fel ställen så att fartyg gick på grund, istället för det som var tanken med dessa vårdkasar, hjälpa fartygen att komma i lä.

Sedan rodde man ut och länsade fartyget samtidigt som besättningen och passagerarna drunknade. Var det någon som lyckades ta sig iland blev han eller hon ihjälslagen så att det inte skulle finnas några vittnen.

Alltså, ett fruktansvärt brott. Vissa öar betraktas än idag som ”fördömda” på grund av att de som befolkade dessa deltog i den här slakten på utsatta människor som befann sig i nödläge.

Försvårande omständigheter

När någon begått ett våldsbrott räknas det som förmildrande om det skett i hastigt mod, som det heter. Eller om brottslingen utsatts för en kraftig provokation. Det kan utgöra skillnaden mellan att dömas för dråp istället för mord. Eller till tio års fängelse för mord istället för livstid.

Som försvårande omständigheter räknas motsatsen, att brottet är välplanerat. Eller att man haft någon vinning av det, som vid till exempel rånmord eller sexmord.

Det här är frågor som dagligen bedöms i landets domstolar. Åklagare lägger fram försvårande omständigheter och advokaterna förmildrande. Sedan får domare och nämndemän ta ställning till vad det ska bli för påföljd.

Reglerad hänsynslöshet

Lite förenklat kan man säga att ett lands lagar och regler i grunden handlar om vilken grad av hänsynslöshet vi kan tillåta oss gentemot våra medmänniskor. Det är hänsynslöst att hota någon eller stjäla hans tillhörigheter. Det är ännu mer hänsynslöst att misshandla någon, våldta eller langa narkotika. Och den värsta hänsynslösheten, enligt vår brottsbalk, utgörs av grovt spioneri eller att mörda någon.

I stort sett kan man väl bara instämma, även om vi då och då kan tycka att man borde justera vissa påföljder genom lagändringar eller andra uttolkningar i domstolarna.

Totalt hänsynslöst men inte brottsligt

Tänk dig följande, som faktiskt har hänt (med viss reservation för detaljer):

Ett antal välutbildade personer sitter i ett ljust och väl upplyst sammanträdesrum. De har ätit en god lunch och nu ska de fatta beslut i en fråga som är väl förberedd sedan månader tillbaka. Gruppen arbetar med migrationsfrågor och ska nu fatta beslutet om huruvida de ska utvisa en 12-årig flicka som har en allvarlig ögonsjukdom. I Sverige kan hon få vård så att hon i varje fall kommer att ha hjälplig syn i livet. Men i det land hon eventuellt ska utvisas till kan hon inte få den vården, så där kommer hon att bli blind inom några år.

De pratar om det. Antecknar. Sippar på sin Ramlösa och lägger pannorna i djupa veck. Kanske tar den kaffepaus vid tretiden. Sedan kommer de fram till att flickan ska utvisas. Eller uttryckt på annat sätt: De dömer henne till att bli blind resten av livet.

I andra fall skickar de iväg människor till tortyr och kanske avrättning för att de har fel religion, fel sexualitet eller en för hemlandet felaktig politisk åsikt.

Bara försvårande omständigheter

Jag kan bara se försvårande omständigheter i sådana beslut. Inte minsta lilla gnutta förmildrande omständighet.

– Men vi har ju våra bestämmelser som vi måste rätta oss efter, säger de här byråkraterna när de bli kritiserade. Vi har ju lagar och regler att gå efter.

Skitsnack! Det finns inga lagar och regler som är skrivna för ett konkret fall. Därför har vi människor som ska uttolka det hela. Som ska fatta mänskliga beslut. Annars kunde vi ju nöja oss med att databehandla de här fallen. Lagtexter ger alltid utrymme för mänskliga humana undantag. Ger utrymme för mänsklig uttolkning.

Extra försvårande

Ännu värre blir det när sånt här sker av snöd vinning. När någon profiterar på mänsklig olycka, för att tjäna några kronor extra. Som när Lasse Wierup och TV4 hänger ut unga lågutbildade förvirrade killar, som av rädsla och sökandet efter gemenskap, vill tillhöra någon form av gäng – och får dem att framstå som en del av någon slags ”svensk maffia”.

/wp-content/uploads/content/debatt/SvenskmaffiaFOSTORAD.png

Serien Svensk maffia, ligger fortfarande ute på TV4 Play

Allt är förljuget från början till slut. Det finns ingen sådant som en svensk maffia. Fråga vilken brottsforskare som helst, eller en erfaren advokat. Svaret är givet:

 – Nej, det finns ingen svensk maffia.

Begreppet Svensk maffia var en säljande rubrik på en bok som bland annat Lasse Wierup skrev. Det är att observera att det inte var något spektakulärt påhitt från någon kvällstidning eller obskyr sajt på nätet.

En död och några utslagna

När tv-serien Svensk maffia hade gått i några avsnitt visade den sig vara det förväntade. Inga ledande personer pekas ut eller attackeras, sådant aktade man sig noga för. Utan det är istället unga förvirrade personer, som inte ens är medlemmar i gängen utan bara lösa anhängare, som pekas ut som varande den hemska svenska maffian.

Ryktena börjar snabbt gå på nätet. Det hade läckt ut påståenden om att produktionsteamet bjöd de här unga killarna på sprit för att få dem mer frispråkiga.

Några dagar efter utsändningen av de första programmen tar en av killarna som medverkat, 21-årige Martin, livet av sig. Närstående, som nu är att se som brottsoffer, berättar att Martin hade svårartad ADHD, hade gått i specialskolor och var lite utvecklingsstörd. Och – att Martin efter inspelningen hade ringt redaktionen för att klargöra att han ville bli borttagen ur programmet. De berättar att Martin var förtvivlad och vädjade till redaktionen om det. Men han, den efterblivne som bodde på ett stödboende, blir då övertalad att vara med. Programmakarna lovar att istället i eftertexten klämma in att han inte längre är med i de här gängen. De får Martin att tro att den åtgärden ska göra någon skillnad.

Fixade det!

Det är inte svårt att föreställa sig att den medarbetare som övertalade Martin, fick en extra klapp på axeln efter det telefonsamtalet. Kanske blev han eller hon till och med utnämnd till ”månadens medarbetare” av sin chef.

– Snyggt jobbat!

Martins fosterfar, Roland Ekstrand, är förtvivlad:

– Ska man lyfta fram en kille med gravt handikapp med namn bara för att det gör sig bra i tv, säger han.

En annan utpekad var en 16-åring med liknade problematik. Människor som inte fyllt 18 år är att betrakta som barn, enligt barnkonventionen. Den här pojken och hans anhöriga försöker nu gå vidare i livet. Kanske kan det fungera, om pojken får professionell hjälp och familjen försöker bygga upp en ny tillvaro på annan plats i landet.

Inslaget med Martin var inspelat ett år innan det sändes ut. Redaktören Lasse Wierup och ansvariga på TV4 har alltså haft ett helt år på sig att fundera över om inslaget skulle sändas ut. Fundera på om de skulle gå med på vad Martin hade bett dem om. De kom fram till att de skulle sända ut det.

Hänsyn ska tas

Det är de som producerar ett tv-program och de som beslutar att sända ut det, som är ansvariga för följderna av mediets centrala ställning och genomslagskraft. Det är formulerat så här på TV4:s hemsida:

Den enskildes privatliv ska respekteras och hänsyn ska tas till televisionens särskilda genomslagskraft.

Man kan inte begära att de som intervjuas ska ha den kunskapen. Och alla tv-makare vet att man ska ta speciell hänsyn till barn och personer som är psykiskt instabila. Det gäller utan undantag. Men det här tycks varken redaktören eller ansvarige utgivaren anse att man behöver bry sig om, när man påstår sig skildra ”svensk maffia”.

Skitar ner den döde

Vad vidtog då TV4 för åtgärder efter att det här med Martin och den 16-årige pojken blivit känt?

Gjorde de ett uppehåll med serien och funderade på hur de skulle gå vidare? Nej.

Inledde man nästa program i serien med någon form av förklaring eller ursäkt? Nej.

Men de publicerade en sorts förklaring och ursäkt på TV4:s hemsida. Där skriver Lasse Wierup och den ansvarige producenten, Fredrik Lundberg, bland annat följande om den döda ynglingen:

Bara några månader tidigare hade han dömts för rån och rånförsök.

Det är vad de har att säga om en ung man som tagit livet av sig. De skitar ner honom efter hans död för att försvara sitt eget agerande…

Blodspengar

Jag har arbetat som tv-producent i ett drygt 20-tal år och vet hur det kan vara, när det är som sämst. När det är totalt oseriöst. När ingen sätter ner foten och säger ifrån. Och jag är med den långa erfarenheten i ryggen ganska säker på hur man resonerat:

Man insåg snabbt att all medieuppmärksamhet kommer att höja tittarsiffrorna för serien, eller ratingen, som det heter på tv-språk. Och ratingen är det enda saliggörande. Det ger högre reklamintäkter och större vinst för TV4. Vilket i sin tur innebär högre bonusar för kanalens ledning. Man tjänar alltså pengar på det som hänt. Visserligen blodspengar – men va fan. Och det gör också seriens redaktör Lasse Wierup. Då tv-serien har samma förljugna namn som hans böcker om ”Svensk maffia”, blir programmen rena reklamfilmerna för honom och hans böcker. Ju fler som ser tv-serien desto fler blir det rimligen som köper böckerna.

Här kan man alltså verkligen tala om försvårande omständigheter. En död och minst en till svårt psykiskt misshandlad – för vinning. För att få in några smutsiga kronor till – eller kanske några miljoner till.

Våldtäkt är ett vidrigt brott. En del våldtagna kvinnor klarar inte av sviterna efter en eller flera våldtäkter, utan tar sitt liv. På landets fängelser måste våldtäktsmän liksom de som ger sig på barn och åldringar hållas inlåsta på speciella avdelningar, för att inte bli misshandlade eller dödade av andra intagna.

Men det finns andra sätt att våldta än det sexuella. Man kan våldta utsatta unga svaga människor genom att hänga ut dem som ”maffia” inför en miljon tv-tittare. Det är inte ens brottsligt – i lagens mening.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.