I verkligheten finns inga monster

Av Mattias Edvardsson

I sagans värld är det onda skilt från det goda lika tydligt som svart skiljer sig från vitt. I verkligheten är det förstås inte så. Ondskan bor granne med det goda i varje människas bröst och när vi utmålar medmänniskor som monster är det väl inte sällan för att skydda oss själva från just denna insikt. 

Fakta fallet Bobby

I januari 2006 anmäls tioårige Bobby försvunnen av sin mamma och hennes sambo. Några veckor senare erkänner mamman att pojken bragts om livet och att hans kropp dumpats i Lovsjön utanför Jönköping.

I förhör framkommer att mamman och sambon utsatt Bobby för omfattande misshandel och att pojken avlidit efter att ha lämnats ute i snön i flera minusgrader.

I rättegången skyller mamman och hennes sambo på varandra, men båda två döms till tio års fängelse för bl.a. grov misshandel och grovt vållande till annans död. I oktober 2012 väntas båda släppas fria.

Inte hon. Hon skulle aldrig kunna göra nåt sånt. Så lät det bland familj och vänner när det avslöjades att mamman till tioårige Bobby hade medverkat i den brutala misshandel som slutat med pojkens död.

Året var 2006 och Fallet Bobby blev ett av det decenniets mest uppmärksammade brottsfall. Bobbys mamma hade tagit med sig pojken till ett ödsligt torp för att leva tillsammans med en man hon nyligen träffat via teledejting. Tillsammans utsatte de under några vintermånader tioåringen för den allra grymmaste, tortyrliknande misshandel. Till slut avled alltså pojken och hans kropp dumpades i en närbelägen sjö.

Ondskefulla monster

Bland närstående och bekanta låter det nästan alltid likadant: Inte han. Inte hon. Det kunde man aldrig tro. Men utanför den närmaste kretsen omtalas gärningsmännen i såna här fall i helt andra ordalag. I sociala medier, på arbetsplatser, vid middagsbord runtom i landet förvandlas dessa människor istället till ondskefulla monster ur sagornas svartvita värld. Fullt förståeligt. På så sätt kan vi skydda oss själva samtidigt som vi skapar enkla, hanterbara förklaringsmodeller.

Men om vi verkligen vill söka förståelse och förklaringar tror jag att vi måste avdemonisera de människor som begår till synes ondskefulla handlingar. Betydligt svårare än att söka sig till sagornas svar och skrika på gammaltestamentlig vedergällning, men nödvändigt för att nå insikter och i förlängningen också förhindra framtida tragedier.

Författaren och Auschwitzöverlevaren Primo Levi menade att ”monster existerar, men de är alltför få för att verkligen vara farliga”. De vi ska vara rädda för är de vanliga människorna – oss själva. Detta var en av utgångspunkterna i arbetet med min bok, Dit drömmar färdas för att dö. Jag försökte se människorna bakom de fruktansvärda brotten för att i någon mån kunna ana vilka mekanismer som leder fram till grymheter som i Fallet Bobby.

Mordiska maskiner

Men vad är det då som gör att en vanlig människa gör sig skyldig till ondskefulla, avskyvärda handlingar? Naturligtvis kan man söka svaren i bakgrunden: I barndomen, uppväxtförhållanden, hemska erfarenheter och socioekonomiska faktorer. Det går dock inte att bortse från det helt situationsbetingade. Det är bara att titta på hur krig tycks kunna förvandla helt vanliga män till amoraliska, mordiska maskiner, och inom socialpsykologin har forskare som Milgram och Zimbardo genom experiment påvisat vanliga, normala människors närhet till ondska.

Milgram lät deltagarna i hans berömda lydnadsexperiment bestraffa människor genom att dela ut vad de trodde var riktiga elektriska stötar. 65% av deltagarna var beredda att dela ut livsfarliga stötar trots att den som utsattes skrek av smärta och bad om nåd. I Zimbardos fängelseexperiment på Stanford delades 24 män slumpmässigt in i två kategorier: Fångar och vakter. Därefter stängdes de in i en källare som temporärt byggts om till fängelse och Zimbardos team övervakade det hela via videokameror.

Sadistiska tendenser

Experimentet var tänkt att pågå i två veckor, men redan efter halva tiden fick man avbryta. ”Vakterna” hade då blivit allt mer aggressiva och uppvisat sadistiska tendenser, bestraffat ”fångarna” genom att tvinga dem att gå nakna, sova på golvet och rengöra toaletter med bara händerna.

Man brukar säga att tillfället gör tjuven. Kan man på samma sätt påstå att situationen bereder plats för ondskefulla handlingar? Ja, när omständigheterna är tillräckligt olyckliga – inte sällan i kombination med dåliga förutsättningar beträffande arv och miljö – tror jag att en god människa kan utföra bestialiska handlingar. Detta innebär på intet sätt att man fråntar människan ansvar. Oavsett genetiska förutsättningar, bakgrund och situation har varje enskild individ fullständigt ansvar för alla sina handlingar.

Förstå det ofattbara

I min bok försöker jag förstå det ofattbara. Bobbys mamma hade dåliga förutsättningar från början och när hon träffade fel man och dessutom levde i misär under kraftigt inflytande av alkohol gjorde hon sig skyldig till övergrepp så vidriga att de flesta människor inte ens kan föreställa sig det. Jag försöker självfallet inte reducera mammans individuella skuld, men för att överhuvudtaget kunna närma mig någon form av förståelse var jag tvungen att sudda ut alla bilder av svartvita monster. Kalla mig gärna naiv eller altruist, men jag tror faktiskt att alla mammor älskar sina barn.

Nu är jag varken tillräckligt idealistisk eller enfaldig för att drömma om att min bok ska förändra människors syn på ondska eller förhindra att vi fortsätter att demonisera de som begår brutala brott. Men om jag på något litet vis kan öka förståelsen för de faktorer som leder fram till ondskefulla handlingar anser jag att min roman har ett existensberättigande.

Dit drömmar färdas för att dö släpps i bokhandeln den 1 augusti.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.