DEBATT

Övervåld som rutin

Att ett fängelse behöver isoleringsavdelningar är en självklarhet. Att gå från placering i gemensamhet till avskildhet är ingenting ovanligt och sker dagligen runt om på Sveriges anstalter. Men att som på Kumlas isolering inte få prata med någon människa, om det inte är någon av vakterna som tilltalar en, innebär att man utsätts för psykisk tortyr. Att det därtill är vanligt med fysiska övergrepp gör inte saken bättre.

   Anledningarna kan variera till varför man placerar någon i avskildhet, alltså isoleras, men oftast handlar det om någon form av konflikt som uppstått mellan intagna och personal eller intagna och medintagna. Våld och hot om våld är som bekant ingenting sällsynt i denna miljö.

   På isoleringsavdelningar finns det ett stort antal individer som är i en utsatt situation. Det är ganska ofta traumatiserade intagna som sökt skydd hos vakterna och sedan blivit placerade i avskildhet för sin egen säkerhets skull. Det är en nödvändighet för att inte riskera en intagens liv och hälsa.

   Numera säger man inte ”isol” längre utan att bli skickad på isoleringen heter idag ”placering i avskildhet” rent formellt. Det låter ju onekligen bättre och jag tror att det var det som var tanken när de gick in och ändrade retoriken i Kriminalvårdens annars så heliga föreskrifter. Saker måste låta lite bättre. Vi avdramatiserar lite här och där.

   Det är under dessa placeringar jag fått förmånen att se några av landets avskildhetsavdelningar. Jag måste säga att det finns kompetent personal som trots alla svårigheter det innebär att jobba med sjuka människor i en sjuk miljö lyckas göra ett bra jobb. Det är bra människor som vill väl, hatten av till vederbörande! De utövar sitt yrke med välvilja, tålamod och flexibiltet.

   En plats som sticker ut åt det motsatta hållet är Kumlas isoleringsavdelning. Denna avdelning består av cirka 50 platser mjuk-, och hårdisol. Anledningen till att de kallas hård och mjuk är logiskt av följande anledning; den mjuka har oftast en säng, en filt, en kudde och eventuellt en TV medan den hårda saknar allt det förutom en plastmadrass på golvet.

   Det är inte ovanligt att intagna spenderar år och månader på denna avdelning vilket jag personligen bevittnat. Förutom att det här är Sveriges största isoleringsavdelning, så är den speciell på andra sätt och det är dess personal och de regler som de tvingar på den som placeras där.

   Exempelvis råder en ”tystnadsregel” som innebär att intagna ej får kommunicera med varandra. Förutom att inte få se andra hamnar nu den avskillde i en situation där han inte får prata länge. Detta kan för vissa innebära flera månader och år utav tystnad annat än när de tilltalas av de så kallade kriminalvårdarna på Kumlas isoleringsavdelning. Och när de väl talar är inte det ovanligt att de slänger ur sig verbala förolämpningar, ofta blandade med hot om våld. De inte bara hotar utan verkställer också sina hot.

   Övervåld är någonting som uttövas på rutin och övervåldet är konsekvent och en del av de dagliga arbetsuppgifterna. Det som skyddar dessa kriminalvårdare från insyn är den fina muren som skymmer alla utomstående ifrån den miljö som skapats därinne. Ett ännu starkare skydd är lojaliteten de har mellan varandra, de mörkar för varandra och anger absolut inte en kollega.

   Våldet från vakternas sida är oftast och inledningsvis ”lagligt våld”. Alltså det våld de anser behövs för att upprätthålla ordningen. Att en tjänsteman i samråd med andra tjänstemän bestämmer sig för att göra ett fysiskt ingripande mot en intagen är vanligt och helt i enlighet med regelverket. Att dra i en intagens armar, på ett tryggt sätt få ner honom på mage för att säkra situationen med handfängsel är våld som kan vara befogat och som jag inte har några synpunkter på.

   Det våld jag talar om som förekommer på Kumla är överdrivet våld, att knäa i magen, örfila, banka huvud i väggen, slänga runt med beslagtagna och försvarslösa kroppar. Intagna skriker och jämrar sig och bönar om att någon ska hjälpa dem. Detta utförs samtidigt som en förnedrande människosyn blir tydlig ur vakternas retorik. Om du brottar ner någon på ett proffsigt sätt, sätter handfängsel på honom men samtidigt skriker i hans öra att han är en ”p18-hora” så gör du ett legitimt ingripande till ett rent övergrepp.

   Våldet är tyvärr inte det mest alarmerande med denna avdelning utan enligt min mening är det isolering i kombination med exempelvis ”tystnadsregeln”.

   Jag vill dock understryka att man måste vara extremt varsam med hur man placerar människor i isolering. Det innebär 23 timmars inlåsning i cirka 8 kvadratmeter. Total avskärmning från andra medintagna. Intagna som inte har telefontillstånd och som inte får besök tvingas in i tysnad. Månad efter månad av tystnad och ibland år.

   Jag anser att denna tystnadsregel endast finns där för att bryta ner den enskilde och ge vakterna mer makt. Varför skulle det annars vara logiskt att ha en sådan regel? Om en intagen är ute på sin dagliga promenad och vill hälsa på en annan intagen som går i gården bredvid så bryter han mot ”tystnadsregeln” och riskerar därmed en utskällning alternativt en hård spark riktad mot dörren eller helt enkelt ett klassiskt:

– Håll käften! Ni ska vara tysta!

   Att försöka få en förklaring till varför denna tystnad ska råda går inte. Då kommer det upp olika argument om säkerhet och personalens trivsel. Självklart ska intagna och personal ömsesidigt respektera varandra men respekt finns inte överhuvudtaget i dessa korridorer. Tvärtom hör man ofta rasistisk retorik när vakterna uppenbart provocerar, förnedrar, pressar på och stressar intagna som redan har det jobbigt. Minsta tecken på trots eller diskussion slås ned med våld.

   Det finns ingen anledning att tvinga människor att vara tysta. Vi är av naturen sällskapliga och behöver umgås och prata med varandra. Man bör vara försiktig i miljöer som dessa, små övertramp kan lätt spåra ur och regler och tortyr blir snart synonyma. När man bestämmer och styr över en plats som denna måste man undvika att hamna i tortyrsammanhang.

 

Skribenten som har börjat ett nytt liv utanför murarna vill vara anonym. Men redaktionen vet vem han är och att han varit placerad på isoleringsavdelningar.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.