Kommunal okunskap eller kommunal galenskap?

Av Andreas Magnusson 2019-06-07

I SO-undervisningens årskurs sex får våra 13-åringar lära sig hur landet styrs. För att få godkänt betyg krävs det att de förstår sådant som allt fler av våra kommunpolitiker inte kan. Ledningen för Vellinge, Staffanstorp, Sölvesborg, Kungsbacka, Danderyd och några kommuner till skulle ha fått F i mellanstadiets kurs i samhällskunskap.

   På Regeringskansliets hemsida beskrivs kommunens uppgifter så här:

”Genom speciallagstiftningen har kommuner och landsting fått ansvar för viktiga samhällsfunktioner som oftast är obligatoriska uppgifter. Kommuner och landsting kan även fatta beslut om att utföra olika frivilliga uppgifter.”

   Och så listas vad kommunerna kan och ska syssla med. Det här är ett exakt citat:

Kommunernas obligatoriska uppgifter

  • Social omsorg (äldre- och handikappsomsorg samt individ- och familjeomsorg)
  • För-, grund- och gymnasieskola
  • Plan och byggfrågor
  • Miljö- och hälsoskydd
  • Renhållning och avfallshantering
  • Vatten och avlopp
  • Räddningstjänst
  • Civilt försvar
  • Biblioteksverksamhet
  • Bostäder

Frivilliga uppgifter

  • Fritid och kultur
  • Energi
  • Sysselsättning
  • Näringslivsutveckling

   La du märke till att införande av tiggeriförbud, förbud mot huvudduk i skolan, förbud mot böneutrop och förbud mot andra köttalternativ till fläskkött i skolbespisningen inte fanns med på listan?

   La du märke till att man inte ens med god vilja kan påstå att den här sortens frågor sorterar under kommunens ansvarsområde?

   Skolornas verksamhet regleras till exempel genom skollagen som är nationell. Kommunens uppgift är att utföra det som redan är bestämt. Det är inte deras uppgift att komma med lite eget hittepå.

   Några av de beslut man har tagit i välbärgade kommuner som Staffanstorp, Danderyd, Vellinge och Kungsbacka gäller sådant som egentligen faller under Riksdagens ansvarsområde. Annat gäller saker som skulle kräva en grundlagsändring, det vill säga sådant som inte ens Riksdagen kan besluta om utan att samma beslut fattats två gånger och att det hålls ett mellanliggande val emellan de två besluten.

   När Staffanstorp inför förbud mot huvudduk i skolan så strider det mot den grundlagsstadgade religionsfriheten. Skolverket har prövat frågan och beskedet är entydigt. Det är inte möjligt för vare sig en kommun eller en enskild skola att göra avsteg utan att grundlagen ändras.

   Det här kan man tycka vad man vill om. Kanske är det rent av en lag som borde ändras och i så fall har vi en ordning för detta. Ändringen sker inte på kommunal nivå.

   Det kommunala inflytandet är i detta fall lika litet som den lokala frimärksklubbens inflytande över portoavgiften för brev, eller lika litet som den lokala fotbollsföreningens möjlighet att avskaffa offsideregeln.

   Vellinge fick nej till att införa tiggeriförbud i tre olika rättsliga instanser (ja, man tyckte att det var så viktigt att man överklagade tre gånger). I fjärde instans fick de slutligen rätt att på vissa platser förbjuda tiggeri med hänvisning till lokala ordningsstadgar.

   I det fallet innebar det att kommunens enda tiggare (som heter Alina) inte längre fick lov att sitta och tigga på en handfull markerade platser. Ett generellt tiggeriförbud var enligt svensk lag omöjligt att genomföra.

   Kommunstyrelsens ordförande jublade ändå. Hon var så glad, så glad över att äntligen få lov att förbjuda något. Att beslutet saknade praktisk betydelse i kommunen och att beslutet istället drog igång en våg av rasistiska utfall mot invandrare på orten spelade ingen roll.

   Vad notan landade på för alla överklaganden och all arbetstid som lagts av politiker, tjänstemän och jurister är svårt att svara på. Det enda man med säkerhet kan fastställa är att tiggeriförbudet i Vellinge har satt kommunen på kartan som en problemkommun och att den negativa marknadsföringen har kostat och kostar en massa pengar och helt saknat praktisk nytta.

   Polisen har till exempel belagts med ytterligare en arbetsuppgift som de får ägna sig åt istället för att klara upp brott. Och turister tänker nog både en och två gånger innan de besöker ”tiggerihålan” Vellinge.

   I Staffanstorp har kommunens starke man, moderatpolitikern Christian Sonesson, tillsammans med sin politiska sekreterare Ann Heberlein designat en modell för att driva icke-kommunala frågor i kommunens regi. Där har man aktivt samarbetat med Sverigedemokraterna. Så här skrev Moderaterna och SD i ett gemensamt pressmeddelande när samarbetet blev officiellt efter valet:

”Under de senaste fyra åren har likheterna mellan dessa båda partier blivit tydliga i omröstningar i kommunfullmäktige.”

   Ja, eftersom Staffanstorpsmoderaterna sedan länge har hängivit sig åt högerpopulistisk förbudspolitik, så är det inte konstigt att Moderater och Sverigedemokrater är lika bra kompisar där som i gruppsexbildernas mecka Sölvesborg.

   Ja, också i Sölvesborg har Moderaterna och Sverigedemokraterna förutom att posera på ”skojiga” bilder på fyllan också hunnit med att fatta beslut om tiggeriförbud.

   Så varför fattar kommunfullmäktige i en rad högerstyrda kommuner den här sortens beslut trots att de så uppenbart strider mot reglerna för hur landet ska styras? Hur kommer det sig att de fortsätter att agera i strid med de principer för landets styrning som våra barn lär sig redan i mellanstadiet?

   Ja, det finns egentligen bara två tänkbara anledningar. Antingen förstår de inte vad en kommun är och vad kommunpolitiker har för uppgift eller så förstår de det, men väljer ändå att använda kommunen som en plattform för rikspolitisk högerextrem propaganda. Kommuninvånarna betalar ju ändå för kalaset.

    I takt med att det blir allt fler kommuner där våra demokratiska partier väljer aktivt samarbete med Sverigedemokraterna så legitimeras deras politik. Framförallt Moderaterna tycks numer på allt fler orter operera enligt devisen ”if you can’t beat them – join them”.

   I onsdags tillkännagav Moderaterna i Svalöv att de nu väljer att samarbeta med SD efter att Alliansensamarbetet brustit. SD i Svalöv använde sig i valrörelsen av följande övertydliga slogan: I vår kommun möter ogräset motstånd – SD Svalöv.

    Den nya ordföranden i Svalöv heter Teddy Nilsson. Han spred förra året en text där han angriper Annie Lööf och kallar henne ”landsförrädare” – ni vet det där ordet som nazisterna och deras åsiktskamrater brukar använda om människor som tycker att det är okej med invandring.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.