Outlaws i prästskrud

Av Dick Sundevall 2019-10-08

En del MC-gäng definierar sig som outlaws, då de inte accepterar det egna landets lagar, utan lever efter egna regler. Religiösa samfund som ser guds ord, i form av hur de själva tolkar bibel, som övergripande landets lagar och låter präster begå sexuella övergrepp mot barn – blir därmed rimligen också outlaws.

   I allt fler länder avslöjas hur katolska präster har förgripit sig sexuellt mot barn. Nu har det föga förvånande framkommit att några av dessa pedofiler även tjänstgjort i Sverige.

   På olika sätt har man försökt att mörklägga det här. När det inte längre går att förneka träder någon högre präst i hierarkin fram och beklagar att den eller den prästen på det sättet skadat kyrkan. Men man hör sällan ett enda ord av medkänsla med offren.

   I USA har det gått så långt att ett antal rika katolska församlingar till och med fört över sina tillgångar till andra kyrkliga enheter, för att sedan kunna gå i konkurs när de krävts på skadestånd från offren.

   Bara i delstaten Illinois ska mer än tusen barn ha utsatts för övergrepp inom katolska kyrkan under flera årtionden. När federala myndigheter, för första gången, genomförde en utredning om övergrepp som begåtts av präster, var det från början 300 katolska präster som misstänktes. Men det blev vartefter utredningen fortskred närmare 700 präster som misstänktes.

   I botten på det här finns naturligtvis den vansinniga idén med att katolska präster ska leva i celibat. Alltså att de helt ska avstå från en av människans grundläggande drifter – sexualdriften.

   Det är bara män som kan bli katolska präster. Om man kommer på dem med att leva i ett helt vanligt sexuellt förhållande med en vuxen kvinna, kan de avsättas som präster. Alltför många av dem förgriper sig då istället sexuellt på barn, som inte törs eller vill berätta om vad de varit med om.

   Celibat för katolska präster sträcker sig inte tillbaka till Jesus tid, utan det var 1073-1085 som påven Gregorius införde det här påfundet i romersk-katolska kyrkan.

   I Polen, som är ett starkt katolskt land, har professor Jozef Baniak, vid Adam Mickiewicz-universitetet i Poznan, frågat 823 polska katolska präster om de skulle vilja ha familj med fru och barn. 52 procent svarade ja, varav 12 procent erkände att de hade en fast relation med en kvinna.

   Jag kan inte låta bli att fråga mig hur många av de övriga, alltså 48 procent, som istället förgrep sig kontinuerligt på barn.

   Vad händer då med katolska präster som avslöjas med att de våldtar barn? Det ska sägas att det i många fall handlar om att andra katolska präster försöker stoppa vad som pågår. Deras framställningar går då vidare ända upp till Vatikanen – där de arkiveras och blir oåtkomliga för utomstående.

   Det blir därmed aldrig någon polisanmälan, utan man anser att det här ska handhas inom kyrkan. Alltså precis som när någon i ett MC-gäng begår lagbrott som är av den grad att det inte kan accepteras, så handhar man det inom det gänget och blandar om möjligt aldrig in polisen.

   I vissa fall förflyttar man pedofilprästerna och försöker under en period få dem att sluta ge sig på barn. Sedan placeras de på något nytt ställe, som i till exempel Sverige, utan att någon där får reda på vad de haft för sig. Gång på har det avslöjats att de då har fortsatt att ge sig på barn.

   De som placerades i Sverige kastades dock ut trots att de ”bara” var misstänka för sexuella övergrepp mot vuxna…

   I det katolska Dublin på Irland, var cirka 90 procent av katolikerna aktivt utövande i den meningen att de gick i kyrkan nästan varje söndag. Skandalerna med sexuella övergrepp mot barn har inneburit att det nu är färre än tio procent som gör det. De flesta understryker dock att de fortfarande är troende men att de inte vill ha med de katolska prästerna att göra.

   I såväl USA som på Irland har det avslöjats att många av de här katolska pedofilprästerna har ”tagit sig an” dövstumma barn, som inte har kunnat berätta vad de varit med om. Men som idag, som vuxna, kämpar för upprättelse och för att dessa präster ska dömas för vad de gjort.

   En av dessa har nu som vuxen skrivit ner hur han som åtta-åring ligger i sängen, skräckslagen och inte kan somna, då han tror att det den natten är hans tur att hämtas igen, för att någon av dessa pedofilpräster ska förlusta sig med honom:

Jag var som ett litet skakande lamm, som fruktade att den stora vargen skulle komma den natten, beskriver han.

   Som jag ser det måste rimligen katolska kyrkan och andra kyrkliga samfund som anser att guds lag står över nationens lagar, därmed ses som outlaws – och behandlas därefter. Det bör alltså bedrivas polisiär spaning mot dem.

   Undercoverpoliser borde infiltrera dem. Och varför inte sätta samman speciella grupper av poliser, som är specialiserade på att utreda vad dessa kyrkliga outlaws håller på med bakom den kristna fasaden?

   Om man har motorcyklar som ursäkt för att bryta mot lagen eller bibeln och kyrkans fasader, ska rimligen inte ha någon betydelse ur polisiärt perspektiv.

   Det är naturligtvis inte så att alla katolska präster är pedofiler. Men uppenbarligen är det alltför många som är det.

   Är det möjligen så att många pedofiler har sökt sig till den katolska kyrkan för att där försöka bli präster? Rimligen är det så. För där har de ju fått fri tillgång till barn – och en fristad för att begå sexuella övergrepp mot dem.

   Inom den katolska kyrkan finns det rapporter som går ända tillbaka till 1300-talet om präster som begått sexuella övergrepp mot barn. Det här har alltså fått pågå i 700 år!

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.