Tänk om alla skulle…

Av Helene Wahlström 2020-05-04

”Tänk om alla”- är ett uttryck jag alltid tyckt väldigt illa om. En ointelligent mening i den bemärkelsen att alla inte kommer att göra samma sak samtidigt. Helt meningslös, tills nu. Idag är det just det uttrycket som är själva essensen av livet vi lever med tydliga avstånd från varandra för överlevnad.

I början, alldeles i gryningen av de spanska restriktionerna fick jag tag på en sjuksköterska på ett av Mallorcas största sjukhus, Son Espases. Och det var inte förrän då jag kom till insikt med vad tänk om alla – handlar om.

Jag frågade naivt varför jag inte kunde sitta i samma bil och åka till livsmedelsaffären tillsammans med min make? Jag tyckte det var larvigt och överdrivet att förbjuda samåkning. Kanske var det inte en sjuksköterska jag skulle prata med men han var den enda som fanns till hands just då, så jag frågade:

– Men min make och jag delar ju på allt från lysrör till baciller och virus, varför kan vi inte sitta i samma bil då?

Han svarade:

– Tänk om alla skulle göra det, hur skulle det se ut?

Jag märkte plötsligt att jag bytte ton som skiftade in i någon slags överlägsenhet från min sida -och svarade kaxigt:

– Men det skulle ju aldrig hända – att alla skulle göra samma sak samtidigt?

Han försökte ödmjukt men med viss irritation över mitt upproriska jag, att förklara en gång till:

– Om alla skulle åka fler i bilen skulle alla andra tycka att dom också kan göra det och göra samma sak.

Han suckade. Då var vi där igen, jag tog ett nytt andetag:

– Alltså om man ser två par åka i samma bil då ger det en falsk bild över att viruset inte är så farligt… Och då kan vi lika gärna göra likadant? frågade jag för att förstå.

Ja, svarade han enkelt, som med en axelryckning och fortsatte:

– Om du går in i butiken ensam blir det inte lika mycket folk i omlopp som om du skulle gå dit med din familj.

Jag har aldrig varit bra på matte men det där kan man ju förstås räkna ut utan att vara professor i ämnet.

Och faktum är att i det här sammanhanget med ett dödligt virus flåsande i nacken har han ju alldeles rätt. Många på Mallorca undrar varför inte vi, på denna ö, i alla fall kan få lite mer rörelsefrihet än de på fastlandet.

Svaret är enkelt, tänk om alla skulle få röra sig friare – då skulle viruset hoppa runt än mer. Det kanske inte bara handlar om rättvisa över att få göra som alla andra det kanske har med våra spegelneuroner i hjärnan att göra?

Såhär, spegelneuronerna sitter i pannloben och i undre halvan av hjässloben och enligt forskarna hjälper de oss att mentalisera -att förstå andra. Men de gör också att vi härmar varandra. Troligen beror det på att vi vill tillhöra gruppen i möjligaste mån och då gör vi automatiskt som de runt omkring oss.

Ett forskarlag undersökte det här genom att bygga två gungstolar med olika fysiska möjligheter – det skulle enligt fysikens lagar vara omöjligt att gunga i takt. Men efter ett tag när testpersonerna suttit i de gungande stolarna vaggades de in i samma rytm i alla fall – för att vår hjärna vill samarbeta.

Tillbaka till tänk om alla – för är det inte det som det verkligen handlar om just nu – när studenter protesterar mot att inte få ha sitt livs fest? Eller när tyskarna trycker på EU om att få komma in till Spanien där de säger sig ha sitt andra boende som de betalar skatt och andra avgifter för.

Då är ju inte uttrycket ”tänk om alla” helt fel. Det skulle ju vara galet om vi öppnade upp igen för då skulle kanske alla som vill komma hit och ha möjlighet att göra det, just landa på Mallorca. Och tänk om alla gjorde det? Då skulle viruset med all sannolikhet spridas igen, eller? Och apropå det där med att åka bil så är det ju en för mycket om en olycka skulle ske och det i sin tur skulle belasta vården.

Så tänk om alla istället skulle ta sitt förnuft till fånga och hålla den distans som forskare världen över ber om. Tänk om alla skulle tvätta händerna med tvål och vatten i tjugo sekunder och nysa och hosta i armvecket istället för att hosta och fräsa rakt ut. Tänk om alla skulle ta den hänsynen då skulle det vara lättare att få vara med i gruppen igen, vi skulle kunna öppna upp våra arbetsplatser och kanske till och med lyckas trygga ekonomin. Tänk om alla tänkte efter.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Helene Wahlström är journalist och bor på Mallorca, hon har bland annat arbetat på Ekot, Dokument inifrån och Rapport. Hennes stora intresse är hjärnan och hon har föreläst om hur vänlighet påverkar oss på cellnivå. Hon har studerat på SKH, KI och är även utbildad massageterapeut.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.