Dra fram trollen i ljuset

Av Åsa Hägglöf 2020-07-15

Dra fram trollen i ljuset - då spricker de. Mata inte trollen - då försvinner de. Två sidor att se på en och samma sak. Jag förlitar mig på det förstnämnda. Ett troll brukar oftast dölja någons rätta identitet. Ett troll vill ställa till oreda, skapa konflikter samt sprida falsk propaganda. Ett troll vill, oavsett bakomliggande orsak, inte visa sitt rätta jag.

Troll kan även skapas av andra motiv än redan sagda. Det är inte väsentligt i det här fallet.

Kevin J Jonasson, är en man född 1976. Född och uppvuxen i Örebro. Han är funkofob, homofob, rasist och utpräglad narcissist. Han lever inte i verkligheten alls, hans hela liv finns på social media. Där har han omringat sig med meningsfränder.

Där får han utlopp och medhåll för sitt uppbyggda obefogade hat.
Kevin är medlem i 40 SD-vänliga grupper på Facebook. En del offentliga, en del privata. Fem helt slutna grupper. Gilla-listan är gediget rasistisk.

Han läser och delar enbart från högerextremistiska nyhetskanaler.
Har en vänlista med uteslutande högerextrema vänner. Kvinnliga som manliga.

Men – det finns ingen Kevin Jonasson född – 76 i Örebro. Kevin är ett troll. Ett troll som mer än villigt självmant kliver fram i ljuset utan draghjälp. 

Jag är Kevin. Jag är en infiltratör, med Kevin som alibi. Ett offentligt erkännande är nödvändigt, då jag anser att det inte går att lära mera med Kevins hjälp.

Har funnit det mycket intressant och lärorikt att ibland få leva i den fantasivärld rasister och fascister föredrar att befinna sig i.
Den är mörk.
Den är verklighetsfrånvarande.
Den är en osmaklig blandsallad av förakt och hyckleri.
Den är exkluderande.
Den är destruktiv.
Den är nedbrytande.

Vill framföra vad jag uppfattat i egenskap av Kevin. Först och främst att ”lärjungarna” blir kränkta av det mesta. Till och med av varandra.
De blir kränkta av att inte få vara den mest kränkta. De är ganska arga. De blir riktigt indignerade av att bli kallad rasist. Nå, det sägs att det svider ganska rejält om sanningen sticker till i samvetet.

Många profiler blir avstängda på Facebook. Kevins medlöpare likaså.
Att bli avstängd hyllas. De låtsas först bli lite upprörda och hänger sig ett ögonblick åt att känna sig tystade. Att yttrandefriheten är hotad. Men stoltheten går tydligt att förnimma. Därefter kommer heja-ropen.
När avstängningen är ett faktum, så har den tystade lyckats med sitt uppdrag.

Om nu kommentarer likt denna : ”Skjut fanskapet” i samband med att en utlandsfödd stal lite mat, är något som kan anses vara både lyckat och smart. Men de som blir avstängda behöver inte känna sig tystade särskilt länge. De allra flesta av Kevins vänner har minst ett trollkonto.

Jimmie Åkesson är oantastbar och får under inga omständigheter kritiseras. Kvinnorna uppför sig som kärlekskranka tonåringar. Männen vill vara och leva genom honom.

Anhängarna blev till exempel mycket vanärade å Åkessons vägnar när det uppdagades att han haft flera kvinnor vid sidan om sitt äktenskap.
Ingen skulle bry sig om vad som hände i de rum partiledaren bedrev älskog.

Tyckte männen. Kvinnorna tyckte synd om Louise. De hamnade i ett moraliskt dilemma när det var Åkesson som sårat henne.

Ingen sann Sverigedemokrat ifrågasätter politikernas agerande – om inte politikerna sympatiserar med annat parti.

Främlingsfientligheten närvaro är lika självklar som att solen går upp varje dag. Alla muslimer är av ondo. Muslimer bränner bilar, våldtar, lever på bidrag och är allmänt onödiga. Som en kvinna uttryckte sig : ”Det är muslimer som våldtar. Inga svenskar gör så” Knivdåd, skjutningar, grova misshandelsbrott, mord, stölder utförs endast av flyktingar.

Min absolut största övertygelse, efter att länge betraktat retorik och tankesätt, är att jag anser mig kunna bedöma en aning onyanserat.
De här individerna har indirekt gett undertecknad den förmånen.

Vill inflika att jag egentligen inte är stolt över Kevin. Ansåg att ett skapande av en falsk profil var nödvändig, för att rättvist kunna bilda mig en uppfattning. För att tyst kunna observera hur de interagerar med varandra.

Har alltid tidigare sagt att alla som röstar på SD inte är rasister, men alla rasister röstar på SD. Idag tänker jag annorlunda. Idag tänker jag att det finns inget annat alternativ än att bli kallad rasist om Sverigedemokraterna får den röstberättigades sympati.

Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Lägger du din röst på det partiet är du rasist. Om det känns fel, så är du omedveten om att du är en rasist.

”Det är inte rasism, det är självbevarelsedrift. Svenskarna äger bördsrätten. Vårt fosterland skall inte skänkas bort till främlingar” – är ett populärt uttryck att delas av SD-väljarna.

Jag vet att min åsikt kommer att anses kränkande för många – det är förstås beklagligt. För jag vill inte kränka någon och det är inte min avsikt. Dock är det svårt att undvika att inte kränka en Sverigedemokrat.

Jag vet också att min starka övertygelse och mitt betraktelsesätt kommer att höja blodtrycket på en del antirasister. Det beklagar jag än mer, men det kan inte hjälpas.

Antirasister har en sak gemensamt – viljan att motarbeta möjligheten för ett fascistparti att hamna i någon form av maktposition.

Tillvägagångssätten kan skiljas åt. Ena sidan vill aktivt påvisa att SD vill montera ned demokratin, genom att sakligt bevisa hur partiet röstar i olika samhällsfrågor. Lägga fram analyser på parti – samt principprogram. För att få anhängarna att förstå.

Andra sidan vill rent krasst tala om att anhängarna är rasister för att de väljer SD. För att få dem att förstå. Själv håller jag med samt respekterar båda sidor. Men numer med vissa förbehåll.

Det påstås att det är produktivt att belysa Sverigedemokraternas motarbetande politik för alla socialt utsatta. Min förvissning idag är att det är bortkastat. De lyssnar inte på de trovärdiga argumenten.

Enligt mig finns det bara en strategi. Berätta varför de kallas och faktiskt är rasister. Även om de blir högröda i ansiktet av ilska och omedelbart går in i försvar.

För idag, år 2020, går det inte att gömma sig längre.
Det finns ingen annan tolkning eller motivering till varför ett uppenbart rasistiskt parti ska övervägas, om inte rasism känns legitimt. Den som uppriktigt inte vill vara en rasist, inte känner sig som en rasist – kommer att lämna partiet.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Åsa Hägglöf är i grunden utbildad barnskötare. Arbetar på ett gruppboende inom LSS. Hon är väl insatt i asylpolitik och migrationsfrågor som hon engagerat sig i under snart 30 år. Vid sidan av sitt arbete jobbar hon ideellt med asylärenden, i första hand gällande ensamkommande.
Åsa är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.