Christer Sandelin. Foto: Marc Femenia / TT

Varför skriver sverigedemokrater så frucktansvärt ila?

Av Andreas Magnusson 2020-09-01

Det är hög tid att någon adresserar elefanten i rummet även om elefanten är en sverigedemokrat med gylfen neddragen och fickorna vända ut och in. Hur kommer det sig att så många rasister har problem med svenska språket?

Jag är svensklärare. Det innebär att jag dagligen läser texter av varierande kvalité. Sedan arbetar jag tillsammans med eleverna för att de ska utvecklas till att skriva allt bättre texter.

Det viktigaste är inte stavning eller ens att all grammatik sitter där den ska. Det finns rättstavningsprogram och små grammatiska fel kan man enkelt rätta till.

Samtidigt försöker jag lära mina elever att vara så noggranna med språket som de bara kan eftersom vi signalerar så mycket om oss själva genom hur vi uttrycker oss i text. En slarvig skribent kan avfärdas som en slarvig människa.

Någon som uttrycker sig klumpigt kan avfärdas som oförskämd. Någon som inte är tydlig i alla tankeled kan avfärdas som korkad.

Alla har det inte lika lätt med språket. Några av oss har sedan unga år haft lätt att uttrycka sig i skrift, andra av oss får kämpa med det.

En som bevisligen inte har det helt enkelt med skrivandet är före detta popstjärnan och uttalade SD-sympatisören Christer Sandelin. För några månader sedan gjorde han följande inlägg på Facebook:

Mördar topp listan

  1. lenin och stalin , mao och alla
    vänsterpartiets medlemmar som tagit imot pengar för att få sverige till en vänsterliberal röra.
  2. pol pott (på begäran )
  3. löven / tegnell
  4. brevik
  5. is resenärer / niklas guld tand
    veckans bubblare
    jarki arklöv

Det är lätt att raljera över Sandelins förmåga att uttrycka sig i skrift och det kliar givetvis i svensklärarfingrarna. Med några små enkla medel skulle han ju slippa de mest uppenbara pinsamheterna här.

Men Christer har dyslexi säger någon och menar att det därför är fel att raljera över hans inlägg.

Ja. Christer har dyslexi men att tycka att det här är en acceptabel skrift från en dyslektiker är ett hån mot alla dyslektiker som dagligen kämpar för att få ihop sina texter.

Det där är ett Facebookinlägg från en person som inte bara är dyslektiker utan också är lat, okunnig, hånfull och har uppenbara problem med tankeverksamheten.

Det finns gott om hjälpmedel för en dyslektiker. Ett sådant som fungerar som hjälpmedel för oss alla är rättstavningsprogrammen i datorn. De reagerar till exempel varje gång man skriver ett namn med liten bokstav eller gör mellanrum innan kommatecken eller stavar fel på ordet ”emot”.

När Christer knackade fram sitt Facebookinlägg måste det ha lyst rött över hela skärmen om han använde sig av något ordbehandlingsprogram. Så varför gjorde han inte det? Eller gjorde han det och struntade i alla fel ändå?

Man kan fördjupa sig mycket i Christer Sandelins inlägg men vi behöver inte göra det. De logiska slutsatserna tyder på vissa intellektuella begränsningar, alternativt vittnar om förmåga att tänka utanför förnuftets snäva ramar. Frågorna blir ändå många.

Vem har begärt att Christer Sandelin ska ta med Pol Pot på sin lista över de värsta mördarna? Vem avlönar Vänsterpartiets medlemmar?

Hur kommer det sig att han tar med Niklas Strömstedt på listan (ja, ”niklas guld tand” är Sandelins hånfulla öknamn eftersom Strömstedt är antirasist och har guldtand)? Och hur kommer det sig att Sandelin missar självaste Adolf Hitler? Varför gör han ens en mördarlista?

Nåväl. Exemplet med Sandelin tar jag upp eftersom någon måste börja adressera elefanten i det offentliga rummet. Hur kommer det sig att läs- och skrivkunnigheten är så allvarligt eftersatt hos SD-sympatisörer och andra högerextremister?

Det är egentligen bara att dyka med huvudet före i en tunna skit, det vill säga gå in på Joakim Lamottes Facebooksida, för att få samma sak bekräftad. Människor med rasistiska åsikter har väldigt ofta stora problem med språket.

Efter varje antirasistisk krönika jag skriver på Para§raf får jag ett antal arga mejl som är så fulla av språkliga fel att jag oftast inte förstår mer av mejlet än att personen inte tyckte om min text.

Jag tror att nästan alla rasister har några saker gemensamt. De är arga. De är rädda. De känner sig missförstådda och överkörda. De är i stort behov av att skylla på någon annan för sina misslyckanden.

Vi lever i ett samhälle där läs- och skrivförmågan blir allt viktigare. Du kan vara hur snygg som helst på din Tinder-bild – så fort ni börjar skriva till varandra faller allt platt om du inte klarar av att uttrycka dig på ett sätt som kan få en annan människa intresserad av dig.

Hur ska du visa att du lyssnar på en annan människa och är intresserad av vad hon har att säga om du inte klarar av att i skrift förmedla detta?

Du kan vara hur duktig som helst på ditt jobb men om du inte kan få ihop ett CV som får dig att framstå som en duglig person kommer ingen arbetsgivare att se åt ditt håll.

Sverigedemokrater vill ta revansch på sina gamla svensklärare, på alla politiker som säger saker de inte begriper, på alla invandrare som på några år lär sig att skriva på bättre svenska än de själva lyckats med under hela livet.

Jag tror att en del av förklaringen till varför SD-människor skriver så illa är att människor som skriver illa har svårt att klara sig i ett modernt samhälle.

Och har man svårt att klara sig i ett modernt samhälle klamrar man sig desperat fast vid en ideologi som tycks förespråka ett samhälle sådant det hade kunnat vara om flygplan och Internet aldrig hade uppfunnits, det vill säga ett samhälle utan rörlighet av människor, kapital och språk.

En annan förklaring är nog att människor med sunkiga värderingar är slarviga med det mesta. De orkar inte sätta sig in i fakta. De orkar inte hantera en värld där samband är komplicerade och kräver fler än ett tankeled. De orkar inte heller anstränga sig när de skriver.

För det krävs ansträngning av den som vill producera begripliga och slagkraftiga texter, till och med av den som medvetet stavar fel i en rubrik för att i sin genuina godhet ge olyckliga högerextremister möjlighet att uppleva den flyktiga lyckan av att kunna slå till med ett ”men du då”-argument.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.