Det kom ett mejl från Generation magkänsla

Av Andreas Magnusson 2020-10-23

Jag fick ett mejl från en kvinna vid namn Elisabeth. Oklart varför hon mejlade just mig, men hon startade med att länka till en text av temperamentsfulla magkänsloanalytikern Rebecca Weidmo Uvell som kanske är mest känd för att sakna grundläggande kunskaper om internet och ändå ha skrivit boken Nätsmart. Många minns också när hon kallade Annie Lööf kommunist och när hon blandade ihop arbetslägret Gulag med The Muppet Show.

Elisabeth berättade för mig i mejlet som följde på länken att hennes son tillhör ”generation villebråd” eftersom han är sjutton år gammal och svensk. Historien som följde fick mig att misstänka att hon radikaliserats på högerextrema nätforum:

”Vår son, 17 år tillhör Generation Villebråd! Varje vecka får vi höra om hans vänner och vänners vänner som råkat ut för förortsgäng (invandrarkillar som jagar i flock) som attackerar ensamma svenskar, rånar och misshandlar.”

Min son är 16 år. Han har aldrig utsatts för något liknande och känner ingen som har utsatts. Ändå påstås han tillhöra samma generation som de ständigt jagade tonåringar hon pratar med. Jag undrar hur man kan uppfatta tillståndet i landet så olika.

Jag har hela mitt yrkesverksamma liv arbetat med gymnasieelever i Göteborg som kommer både från särskilt utsatta områden och mer välbärgade områden. Den bild Elisabeth ger är en bild jag efter 20 år som lärare fortfarande aldrig har fått presenterad för mig.

Visst finns det gäng och visst har jag pratat med elever som har råkat illa ut, men det är inte särskilt ofta man hör talas om det och de ser ingen större systematik i den brottslighet de har upplevt. Det verkar mer handla om enstaka händelser med enstaka individer.

Kanske har Elisabeths son, sonens kompisar och kompisarnas kompis bara haft en förbannad otur. Eller så handlar det om något annat. Magkänsla till exempel.

En googling lät mig förstå att formuleringen generation villebråd valsat runt på Svenska Dagbladets ledarsida och diverse högerpopulistiska forum med ideologisk hemmaplan precis utanför Sverigedemokraternas, Kristdemokraternas och ytterkantsmoderaternas gemensamma klubbstuga.

Tanken är att skapa en enkel pedagogisk bild som definierar invandrarkillar som flockjägare och infödda svenskar som oskyldiga offer. För den som uppskattar generaliseringar och analyser gjorda på ren magkänsla är det säkert en tilltalande formulering.

För visst finns det gäng med i huvudsak invandrade tonårskillar som dräller omkring och ställer till en massa skit och det är på riktigt ett stort problem att rånen, hoten och misshandelsfallen är så omfattande bland unga. Jag har skrivit om det på Paragraf: Hälften av 15-åringarna begår brott.

Jag konstaterade i min krönika att den senaste skolundersökningen visade att över hälften av alla 15-åringar under året varit delaktiga i någon brottslighet. 26% av alla killar menade att de utsatts för misshandel under året och nästan 30% av alla tjejer sa sig ha varit utsatta för något sexualbrott. 40% av misshandelsfallen och 35% av sexualbrotten hade skett i skolmiljö.

Elisabeth och hennes generationskamrater i generation magkänsla gör ett misstag. Det är ett enkelt misstag att göra eftersom den kriminalpolitiska debatten har blivit ett trolleritrick där man distraherar med en rörelse för att ta fokus ifrån det verkliga problemet.

Problemet handlar inte om invandrare som begår brott och skrämmer upp svenskar. Problemet handlar om ungdomar som begår brott och skrämmer upp ungdomar.

Skolundersökningen visar att mängder av förövare är infödda svenskar och att mängder av offer är födda i ett annat land.

Unga människor med dålig tilltro till det omgivande samhället, med sämre ekonomiska och sociala förutsättningar är i högre grad både offer och förövare. Många av dem är invandrare, men långt ifrån alla.

Det behövs krafttag mot ungdomsbrottslighet och en av de åtgärder som skulle ha effekt är att satsa på ökad personaltäthet i skolorna i form av fler lärare, elevassistenter, fritidsledare och annat. Det är ändå i skolmiljö en stor del av brottsligheten sker.

En annan effektfull åtgärd är att satsa på områdespoliser och trygghetsvärdar. Vuxennärvaro och goda relationer är grunden för att förebygga brottslighet.

Det krävs också arbete mot bostadssegregation och arbetsmarknadsdiskriminering. Det krävs utbildningsinsatser och omfördelning av ekonomiska resurser så att pengar används där de behövs bäst. Det är något vi alla tjänar på. Vi måste bort från vi och dom-samhället.

Dagens unga brottslingar kommer att bli framtidens äldre brottslingar. Att se till att ha goda skatteintäkter och sedan satsa dem på de unga är därför både att arbeta förebyggande och att arbeta med de problem som existerar just nu.

En hundralapp till trygghetsskapande arbete på en skola är en bättre spenderad hundralapp än en hundralapp rakt i fickan till ägarna av en skolkoncern som kunnat öka vinstuttaget genom att minska personalstyrkan.

Människor söker i grunden en känsla av sammanhang. Om vi kan ge dem meningsfulla sammanhang och en framtidstro så ger vi oss själva framtidstro.

Men för Elisabeth och de andra i generation magkänsla räcker det inte med rationella åtgärder. Vi befinner oss i det som hon i mejlet kallar ett ”lågintensivt krig” och den som tror att det är krig ropar gärna på våldsamma lösningar – särskilt när fienden inte kommer från det egna landet.

Elisabeth avslutar sitt mejl med att berätta att hon ser invandringen som ett problem och undrar hur länge hon själv ska kunna undvika att bli invandrare (fast i ett annat land då så klart).

”Ser fram emot en ärlig förklaring från en orolig Mamma som varje dag funderar över hur länge man kan bo kvar i Sverige om det fortsatt ska styras av vänstervridna, totalt verklighetsfrånvända, fullständigt vansinniga, maktstyrda, populistiska manipulatörer som skapar förtryck, driver fram våld, hat, segregation, otrygghet och rädda barn och medborgare.”

Jag förstår att hon är rädd och orolig eftersom hon ser det som att invandrare jagar i flock och kanske då själv är orolig för att tvingas bli flockjägare i ett annat land.

Elisabeth känns liksom mer som en samlare, någon som samlar på sig högerpopulistiska floskler för att sedan kunna kasta dem på andra.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.