Moderaterna ångrar att de lät invandrare komma till Sverige

Av Andreas Magnusson 2020-10-29

Det är ett tufft jobb att vara migrationspolitisk talesperson för de partier som försöker tävla med nyssnazisterna i Sverigedemokraterna om vem som kan bedriva tuffast flyktingpolitik. Du ska helst ha Goebbles framåtanda och Mengeles moral.

Därför är det kanske hårt att ta Moderaternas Maria Malmer Stenergard allt för hårt på orden när hon i radiodebatt med Miljöpartiets Annika Hirvonen Falk menade att vi inte kunde ta emot en enda person från det nedbrunna lägret på Lesbos.

Att det skulle handla om väldigt få personer, att det var en extraordinär situation med en humanitär kris där det saknades mat, vatten och tak över huvudet spelade för Stenergard ingen roll:

”Vi har vår egen humanitära kris i våra särskilt utsatta områden.”

Ja. Hon sa faktiskt så. Hon jämförde på riktigt situationen för ett svältande barn utan vatten, mat, tak över huvudet och toalett med situationen i Hammarkullen där mina föräldrar bor.

Nu råkar jag veta att mina föräldrar har rinnande vatten i alla kranar. Farsan ordnade till och med så att det drogs ut vatten till baksidan av radhusträdgården så de har vatten både ute och inne. Tak har de definitivt och jag bjuds ofta dit på middag så mat verkar också finnas. Mig veterligen har de fortfarande toalett både på över- och undervåningen.

Det är ett allt vanligare grepp att snacka skit om förorten för att legitimera sin egen egoism. Den sortens retorik biter bäst på människor som aldrig sätter sin fot i förortsområden för skulle de göra det skulle de omedelbart inse att det handlar om lugna, trygga och på många sätt välfungerande områden som visserligen har sina problem.

Skolorna behöver mer resurser eftersom många elever har stora behov av språkträning. På en del skolor är det stökigt.

Det finns problem med kriminella gäng som bråkar med varandra om makten över drogförsäljningen. Ja, alltså de droger som ska säljas i de fina områden där Stenergard, Kristersson och Busch bor (ja, om den sistnämnda nu lyckas lura av någon gamling ett hus).

Stenergards senaste utspel kom i en debattartikel på Aftonbladet i tisdags där hon anklagar Morgan Johansson för att nu vilja öka invandringen.

I texten lyfter hon fram att 22 000 människor sökte asyl i Sverige förra året och att det placerade oss på sjätte plats bland EU-länder i popularitet.

Vad hon inte berättar är att 22 000 är klart lägre än genomsnittet för den senaste 35-årsperioden och att prognosen för 2020 ligger på 13 500 personer. Det är årtusendets lägsta siffra.

13 500 är färre asylsökande än vi hade 1984, 1985, 1986, 1987, 1988, 1989, 1990, 1991, 1992, 1993, 1994, 2000, 2001, 2002, 2003, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 och 2019.

Det är mot denna bakgrund man ska se Moderaternas och Stenergards krav på ”stramare” invandringspolitik.

”Stramare” har blivit ett favoritord hos populisthögern eftersom det låter ansvarsfullt och korrekt. För mig låter det mer som om mungiporna pekar nedåt för att knytblusen har strypt syretillförseln till de frontala delar av hjärnan som arbetar för att vi ska känna empati.

På Wikipedia står det förresten så här om empati:

”Medkänsla involverar en stark önskan att lindra någon annans smärta. En sådan önskan, innebär sannolikt ett motsvarande beteende. T.ex. kanske du automatiskt rusar fram för att lindra ditt barns smärta och ger tröst. Studier visar att om vi placerar ett negativt värde på någon annans välbefinnande, aktiveras belöningscentra i hjärnan snarare än empatisystemet när vi ser dessa lida. Detta är något som är tätt relaterat till känslan av aggression och önskan att hämnas, bestraffa, eller ”lära den andre en läxa”. Det känns med andra ord skönt att se en negativt värderad annan lida.”

Här har vi nog hela nyckeln till varför Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater älskar att göra utspel om tuffare tag mot flyktingar, muslimer, tiggare och förortsbor. De vill helt enkelt hjälpa aggressiva människor att hämnas för att nämnda grupper kommer hit och tar våra pengar, traditioner och värderingar. Väljarna tycker ju att det känns det gott när någon trycker till dem.

De tre partierna i det högerradikala blocket har blivit som den tandlöse hockeybacken som har till huvuduppgift att trycka upp motståndarna mot sargen med mer våld än spelet kräver. När de får två minuter i skämsbåset sitter de där och skriker om PK-Sverige och att ”man måste kunna ifrågasätta flyktingpolitiken”.

Det värsta är att vi nog alla kan känna igen känslan av tillfredsställelse när någon sätts på plats. En del av er njöt till exempel säkert åt min elaka släng mot Ebba Busch här i texten.

Många känner ett försiktigt rus i kroppen när en fuskåkare ertappas på spårvagnen eller tunnelbanan, eller när en fortkörare vinkas in av polisen.

Den där känslan är primitiv och det nationalradikala blocket har gjort det till sin politik att vädja till våra mest primitiva känslor. De nya Moderaterna betonade valfrihet och öppenhet. De nyaste Moderaterna äter daggmask på skolgården för att visa hur tuffa de är.

En av Moderaternas paradgrenar är att skämmas för sig själva, att be om ursäkt för sin mest framgångsrika tid. Det är svårt att begripa syftet med det här självskadebeteendet. I debattartikeln på Aftonbladet skriver Stenergard så här:

”I fem år har Moderaterna drivit på för en strikt invandringspolitik. Moderaterna borde ha skärpt politiken tidigare och vi har lärt oss vår läxa. När ska Socialdemokraterna också lära sin läxa?”

2015 var året med flest asylsökande någonsin i Sverige. Det var då migrationspolitiken lades om så att vi gick ner till EU:s miniminivå med några få undantag. De senaste fem åren har vi haft ett asyltryck under genomsnittet för den senaste 35-årsperioden.

Det är DÅ Moderaterna väljer att driva på för en striktare invandringspolitik. När asyltrycket är rekordlågt. När vi har årtusendets lägsta asyltryck.

Man lyckas med två saker genom det här tilltaget. För det första underkänner man sin egen politik och för det andra ger man Sverigedemokraterna rätt – de som hela tiden har gapat om massinvandring och flyktingstopp.

Om det stämmer att asylinvandringen just nu är för hög så har det stämt i 35 år och i så fall måste många av de människor som lever i landet idag också betraktas som icke-önskvärda.

Det gäller till exempel de 14 000 läkare som fötts i annat land men nu jobbar i Sverige. Det gäller till exempel de 18 000 sjuksköterskor som fötts i ett annat land men nu jobbar i Sverige. Det gäller till exempel de 35 000 undersköterskor som har fötts i ett annat land men nu jobbar i Sverige.

De räddar liv mitt i en pandemi och Moderaterna önskar att de inte var här. Det går inte att förstå Stenergards efterklokhet på något annat sätt.

När man ser världen genom högerpopulistiska glasögon ser man bara de invandrare som sysslar med gängkriminalitet och hedersförtryck. Man ser inte de hundratusentals hårt arbetande människor som hjälper till att hålla landet igång.

Moderaterna önskar nu ett ”volymmål”. Det låter som en extrastor meny på McDonalds men i själva verket handlar det om ett brott mot asylrätten. Volymmål kan inte sättas eftersom man inte på förhand kan veta hur många människor som tvingas söka asyl av fruktan för liv och hälsa.

För Moderaterna spelar det ingen roll att vi i så fall bryter mot internationella överenskommelser. Vi har ju vår egen humanitära kris att tänka på.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.