Har Sverige mesiga straff?

Av Dick Sundevall 2021-02-13

Kommer ni ihåg vilket rabalder det var i höstas när några unga svenska brottslingar dömdes till hårdare straff i Danmark än vad de skulle ha fått i Sverige? Ja, det gör ni troligen eftersom fallet fick omfattande politisk och medial uppmärksamhet. Men minns någon hur det gick med svenskarna som försökte skjuta ihjäl poliser i Finland?

Det här i Finland hände lite senare samma höst. Två män med svenskt medborgarskap dömdes för mordförsök på två poliser. Den ena polisen sköts i ryggen. Den andre i armen.

Männen dömdes för mordförsök, vilket de också hade dömts för i Sverige. Men därutöver för grovt rån och våldsamt motstånd. I Sverige hade de dömts till livstid. Det maximala straffet för försök till mord är detsamma som för fullbordat mord i Sverige – livstids fängelse.

I Finland som av hävd betraktas som ”hårdast” mot brottslingar i Skandinavien, dömdes de till 15 års fängelse.

Missförstå mig inte. Jag har inga invändningar mot hur hårt de där svenska killarna dömdes i Danmark och hade inte heller haft några invändningar om de som sköt två poliser i Finland hade fått livstid. Tveklöst hade de jobbat ihop till det.

Men varför blev inte det som hände i Finland mer uppmärksammat i svenska medier? Och inte alls politiskt? Döms någon till vad som kan framstå som ett milt straff för ett grovt brott i Sverige så blir det ju ett väldigt hallå. Inte minst efter att en del medier inte har klargjort ordentligt varför straffet kunde framstå som milt. Alltså vad det var för faktorer som som var förmildrande.

Faktum är att i de flesta västerländska demokratier har befolkningen uppfattningen att det är milda, rent av mesiga straff i just deras hemland. Varför är det så? Och varför får vi inte läsa, höra eller se på TV om något brott som blir uppmärksammat för att man kan tycka att straffet var väl hårt?

Därför att det inte är politiskt gångbart. Och för att det inte är säljande som nyhet.

Erfarna amerikanska politiker vet att det är politiskt självmord att framstå som ”soft on crime”. Och nu har det blivit likadant i Sverige. Stora medier och förtroendevalda politiker aktar sig väldigt noga för att det ens ska kunna antydas att de kan tänkas ”tycka synd om brottslingar”.

Tvärtom så är man väl medveten om i de politiska partierna att det gäller att försöka framstå som det parti som tycker mest illa om rån, misshandel, våldtäkter och mord – för det kan man fiska röster på. Självklart kan partierna det, eftersom 99 procent av befolkningen tycker väldigt illa om grova brott.

Men – är det så viktigt att det blir långa hårda straff? Jag tycker inte det. Tror inte på det efter att i snart 40 år ha arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Och jag kan stödja min uppfattning på såväl svensk som internationell kriminologisk forskning.

För mig, och rimligen för de flesta som tänker lite längre än vad näsan räcker, är inte det viktigaste vad vi ska göra efter att någon blivit rånad, misshandlad, våldtagen eller mördad – utan att vi ska förebygga och förhindra i så stor utsträckning som möjligt att det begås grova brott.

I polislagen prioriteras också just detta – att polisen ska förebygga och förhindra i första hand.

Därtill ska naturligtvis grova brottslingar gripas, lagföras och låsas in. Men då är det inte avgörande för mig om de får 5, 10, 15 års fängelse – eller livstid.

Det avgörande är att så få som möjligt återfaller efter avtjänat straff. Alltså inte lämnar efter sig nya brottsoffer i ekonomisk, psykisk eller fysisk mening.

Så få brottsoffer som möjligt alltså. Om nu någon tycker att det är skit samma och att det viktiga är att det blir väldigt hårda straff även om brottet inte direkt berör dem själva eller deras anhöriga, så har de naturligtvis all rätt att tycka det.

Men de kan få hjälp med den inställningen, detta hat mot för dem främmande personer – av psykologer och terapeuter.

Sverige daltar inte med fångar. Sverige har inte mildare och än mindre mesigare straff, än europeiska länder i största allmänhet.

I ytterst få västerländska demokratiska rättsstater kan någon bli sittande häktad, alltså inte dömd för något brott utan bara misstänkt, under både tre och fyra år så som varit fallet för en del personer i Sverige.

Lagar och rättsregler varierar naturligtvis mellan olika europeiska länder. Sverige har bland de hårdaste straffen för grova narkotikabrott och för sexbrott. Och för andra brott har andra länder hårdare straff.

Men straffen höjs oavbrutet i Sverige – för det är politiskt gångbart och säljande för olika medier. Men minskar det brottsligheten – tror inte det va?

Under den närmaste tiden fram till nästa riksdagsval, kommer frågor om brott och straff lyftas fram från snart sagt samtliga partier. Min mormor lärde mig för väldigt många år sedan hur man skulle lyssna på politiker:

– Fråga dig om han eller hon sa något som någon kan tänka sig vara emot, sa hon.

Det är ett väldigt bra råd. Ett annat är det här:

– Pratade han eller hon bara om vad vi ska göra när någon redan har blivit rånad, misshandlad, våldtagen eller mördad? Eller framförde politikern ifråga möjligen något om hur vi skulle kunna förebygga och förhindra grova brott?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.