Jimmie Åkesson och enhörningarna

Av Simon Vinokur 2021-02-26

Om Sverige hade varit ett sagoland och Jimmie Åkesson och demokratin hade varit sagofigurer, då hade Åkesson varit den onda skurken som med sin grymma men ack så dumma armé, Sverigedemokraterna, skulle smida planer för att ta över sagolandet.

Alltmedan demokratin varit den missförstådda men goda magiska kraften som vart fjärde år (när planeterna stod i rätt konstellation) försökte nå ut till sagolandets alla medborgare, för att på så vis hålla den onda skurken borta från makten.

Så här skulle sagan kunna låta. Låt oss kalla den för Landet för inte alltför längesedan, eftersom originalet innehåller både flyktingar, barn, sammanhållning samt onda dinosaurier som alla utom de själva förstår, har gjort sitt här i världen.

För länge, länge sedan fanns det ett land som styrdes av en genomelak och stor, mustaschprydd kackerlacka. Kackerlackan som hette Huttler (kom på något bättre namn själv!) tyckte att alla som inte tyckte, tänkte, var eller kom från samma ställe som han själv var ohyra som inte hörde hemma där – och därför funderade han ut en plan som skulle rensa världen från dessa skadedjur för alltid.

Skadedjuren, som var enhörningar, nallebjörnar och jättesöta hundar (det är en saga för guds skull!) gjorde allt som stod i deras makt för att få stopp på Huttler – och när det inte gick, försökte de fly för sina liv.

En del lyckades, men enhörningarna fångades in och avrättades till Huttlers stora glädje. Det är därför det inte finns enhörningar längre.

I Huttlers monsterarmé fanns det en liten skit som hette Gistuf Ekostromia och han gjorde allt rätt, fast för fel sida. Gistuf steg i graderna – och medan enhörningarna dog på löpande band och nallarna och de söta hundarna flydde så gott de kunde, kämpade han mot de som tyckte illa om Huttler.

Så småningom stängde i varje fall Huttler in sig i en bunker och hans fru råkade trampa på honom, så kriget tog slut – och Gistuf återvände till vårt kära sagoland som vi ännu inte döpt och inte tänker döpa sen heller.

Gistuf, som fortfarande hatade enhörningar, hundar och nallar, bestämde sig för att starta ett eget gäng med inspiration av hans tidigare ledare – och gänget döptes till Sverigedemokraterna.

En tid senare blev Jimmie Åkesson partiledare för Sveriges enda ideologiskt rasistiska – och enligt många även fascistiska – parti. Det var ett smart val av honom att gå med i ett parti i vilket nazismen flödade, för en sak som är väldigt bra med sådana ideologier är att man inte måste vara så smart för att locka sympatisörer.

Hat mot utvalda grupper är nämligen lätt att sälja in. Det är lättkommunicerat och det behöver inte stämma: det enda kravet är egentligen att det ska finnas en enkel lösning – och tillräckligt många upprepningar av budskapet för att det ska fastna hos folk med mindre medmänsklig moralisk bas än andras.

Nu har Sverigedemokraterna blivit ett stort parti med många sympatisörer – och flera partier kämpar verkligen för att få samarbeta med dem.

Det har lett till att Åkesson och hans kompanjoner inte längre behöver försöka dölja vad de egentligen tycker utan det kan till och med låta såhär från den odemokratiska partiledaren Åkesson:

”Vårt land behöver ett totalstopp för all asyl- och anhöriginvandring, inklusive kvotflyktingar. Sverige behöver ett totalstopp, för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning och ett moratorium för mottagande av kvotflyktingar.”

Han vill alltså stänga ute människor som flyr för sina liv. Det har gjorts så många liknelser, det har skrivits så många beskrivningar av de som flyr och det finns så många internationella och nationella organisationer som gång på gång betonar vikten av att länder inte stänger in sina egna medborgare för att på så vis stänga alla andra ute – men trots det vill Sverigedemokraterna hålla dessa människor borta.

Det här är naturligtvis helt fruktansvärt. Hade Åkesson levt på Huttlers tid, hade hans parti varit en bidragande orsak till att enhörningarna dog ut – och han hade sett till att inga gulliga hundar och nallar kunde räddas här hos oss.

Men Sverigedemokraterna hatar inte bara enhörningar. I Åkessons sagoland kan även tidigare medborgare ses som kulturella, sociala eller ekonomiska ”belastningar”, för i hans land är inte det viktigaste att staten tar hand om medborgarna. I Åkessons land är Nationen den viktiga – och Nationen är han. I värsta fall.

Anledningen till att det är flyktingar han uttalar sig om nu är att det inte är lika lättsålt att skriva att det banne mig ska vara totalstopp på svenskar som inte tycker eller är som Åkesson vill. Det är alltid lättare att hata ”de Andra” – och det vet Jimmie Åkesson.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


     Simon Vinokur är judisk debattör med fokus på människorättsliga frågor. Engagemanget mot rasism och för integration väcktes i tidig ålder av mamman som arbetade med flyktingar och av pappan som kämpat för mänskliga rättigheter i Litauen i hela sitt liv. Sedan 2015 har Simon arbetat ideellt med två integrationsprojekt som han startat, Integrationssegling och Mirumirupliff.
Simon är en av Magasinet Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.