Richard Jomshof (SD) Foto: Anders Wiklund / TT

Sverigedemokraterna och fascismen

Publicerad 2021-03-15

”Islam är en avskyvärd ideologi och religion” sa Sverigedemokraternas Richard Jomshof i SVT:s debattprogram ”Sverige möts” i tisdags. Jomshof menar att det bland socialister och liberaler idag finns en vanföreställning om att alla religioner går att jämföra.

Sedan gick Jimmie Åkesson i sedvanlig ordning ut och försökte tona ned sin partisekreterares minst sagt hårresande uttalande. Det var självklart inte islam generellt utan islamism som Jomshof syftade på, menade Åkesson.

Nå. Låt oss då göra en annan jämförelse. För Sverigedemokraterna och andra högerextremister ser inte hur avvikande deras egna idéer är i ett mångkulturellt och, relativt sett, frihetligt samhälle som det svenska. På ett djupare plan är deras värsta fiender också deras ideologiska själsfränder.

Efter terrordådet i Paris 2015, mot tidningen Charlie Hebdo, spreds en satirteckning på nätet som föreställde en penna som spetsar en islamistisk terrorist. Pennan pryds av den socialistiska agitatorn och folkmusiklegendaren Woody Guthries bevingade ord: ”This machine kills fascists.”

Guthrie hade skrivit dessa ord på sin gitarr men idag, i vårt medialiserade tidevarv, ställer vi ofta vårt hopp till att pennan är mäktigare än svärdet. Teckningen sade också ytterligare en sak som är viktigt att understryka – att islamistiska terrorister är fascister.

Djupare sett handlar det förstås inte alls om korrekt namn på en gud eller olika sedvänjor utan om idéer som har själsgemenskap med västerländsk fascism. Samma vurm för den starkes rätt att med våld införa en ”negation av socialism, demokrati och liberalism”, som Mussolini själv definierade fascismen.

Det vill säga den partigrund som Sverigedemokraterna står på även om de liksom alla partier givetvis förändrats över tid och det idag räcker gott med att beteckna partiet som rasistiskt och högerextremt.

De områden terroristerna i Paris attackerade hade ett starkt symbolvärde. Inte bara för att där låg kända nöjesetablissemang, västerländsk dekadens enligt allsköns fundamentalister, men också för att det var mångkulturella kvarter där tolerans och vänsterideal har ett starkt fäste.

Fascismen är ju i grunden en reaktion mot den franska revolutionens universalistiska idéer om frihet, jämlikhet och broderskap.

Och politiskt har förstås den europeiska extremhögern alltid mest att vinna på islamistiska terrordåd. De populistiska antimuslimska poänger de kan göra behöver de vare sig organisera eller finansiera.

Med sina ständigt återkommande utspel om ”ett krig mellan västvärlden och islam” bekräftar de precis vad de förmodade terroristerna vill höra. Det illustrerar också på ett nästan komiskt sett hur beroende deras världsbilder är av varandras.

Men ett litet ljus i mörkret är just att dessa två fascistiska läger förstås inte, i alla fall inte under närmaste tiden, kommer ingå en ohelig allians.

De islamistiska terroristerna skiter nog i och för sig fullständigt över vilken partifärg de otrogna har men för extremhögern är alla muslimer fiender, oavsett om det handlar om en terrorist eller ett offer för terrorismen. Den övervägande delen offer är ju själva muslimer.

Jämförelser kan också göras vad gäller reaktionerna hos de som fascistiska terrorister av bägge slag säger sig företräda. För även om Anders Behring Breivik gjorde allt för att framstå som en kristen förkämpe så såg de flesta av oss djupare ideologiska bevekelsegrunder.

På samma sätt bör vi förhålla oss till islamistiska terrorister. Förmodligen ser de sig själva som religiösa martyrer men liksom ytterst få kristna kände sympati inför barnamorden i Norge så känner en överväldigande majoritet muslimer avsky för islamistiska terrorister.

 

Av Stefan Bergmark

Detta är en gästkrönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

Krönikan har även publicerats på Opulens.


 Stefan Bergmark är chefredaktör för Opulens. Norrlänning men sedan sekelskiftet bosatt i Malmö. Stefans yrkesmässiga bakgrund är från olika fanzines, tidskrifter samt oberoende medier och som frilansjournalist har han främst skrivit åt dagstidningarnas kultursidor. Stefan har också varit redaktör för ett par böcker samt fått tre antologier med krönikor utgivna. Mer om och av Stefan Bergmark: www.stefanbergmark.se

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.