Bitterkukarnas stora besvikelse över framgångsrik brottsbekämpning

Av Andreas Magnusson 2021-06-11

Så kom nyheten som basunerade ut att svensk polis gripit 155 personer med kopplingar till grov organiserad brottslighet. Besvikelsen var stor hos människor som av politiska skäl vill att kriminella ska härja på våra gator.

Nu var det inte alls svensk polis som skulle berömmas, utan utländsk polis och det var minsann svensk lagstiftnings fel att vi hade tvingats samarbeta med andra länder.

På egen hand skulle vi inte ha åstadkommit något. Inte minst är det regeringens fel att de här brottslingarna ens finns och nu är det minsann brist på häkten.

Sen kommer vi säkert inte ens att kunna döma de här personerna med våra mesiga lagar och dessutom är det talande, menar man, att av 800 gripna är hela 155 svenskar. Att vi griper många beror inte på att vår polis är bra utan att allt är så mycket värre hos oss i detta fruktansvärda land.

Kort sagt: Allt är skit. Vad som än händer. Allt är skit.

Vi har alla stött på de där människorna i vårt privatliv – de som är helt förgiftade av bitterhet. De som på kommentaren ”det är fint väder idag” svarar ”ja, ute ja”.

Vi finner dem på varje arbetsplats med mer än en handfull anställda, de dyker inte sällan upp på släktkalas. Om de är dina vänner så slutar du snart ringa dem, för vem orkar med bittra människor i längden? På din arbetsplats eller i samhällsdebatten är det svårare att bli av med dem.

Av någon anledning når gnälliga bitterkukar stor politisk framgång. De säger det en del av oss tänker när vi glömt att koppla på mer än reptilhjärnan. Ibland är det nog skönt att stanna på den där första reflektionsnivån.

Det är tryggt att räkna vidare i lågstadiets mattebok eftersom vi redan har alla svar. Det är tryggt att nöja sig med färgerna svart och vitt eftersom de alltid matchar. Det blir liksom aldrig fel.

Den som nyanserar anklagas för att relativisera. Den som utifrån statistik och forskning konstaterar att vi har problem med kriminalitet i landet (särskilt den gängkriminalitet som drivs av droghandeln), men att det sammantaget ändå inte är särskilt mycket värre nu än det var tidigare påstås vara naiv eller till och med blind.

Om kriminaliteten inom något område ökar så beror det på vår mesiga kriminalpolitik, men om den minskar så har det ingenting med kriminalpolitik att göra.

Om gängkriminella sprider skräck på våra gator så är det regeringens fel och om de grips och tas bort från våra gator så är det inte regeringens förtjänst. Det går inte att vinna.

Däremot går det att fundera över vilka som har något att vinna på att vi har hög brottslighet i landet och vilka som har något att förlora.

Det första är enkelt. Vanliga människor i det här landet tjänar på att kriminaliteten är låg. Särskilt mycket tjänar människor som tillhör grupper som ofta skuldbeläggs i diskussioner om brottslighet liksom politiker som är ansvariga för nuvarande styre.

De som har behov av ett samhälle där kriminaliteten inte tyglas är grova brottslingar och de oppositionspolitiker som bygger sin politik på att säga att allt är skit.

Det är svårt att få människor att tro på berättelsen om en allt för stor invandring som har resulterat i omfattande kriminalitet om kriminaliteten minskar eller faktiskt går att stävja med ett fungerande rättsväsende.

Därför måste bitterkukarna skrika sig hesa om att allt är för jävligt till och med när allt inte är för jävligt. De måste spänna sina steroidstinna muskler ännu mer och gapa ännu högre om tuffare tag, hårdare straff och stängda gränser.

Därför är besvikelsen stor hos gängkriminella och högerpopulistiska opinionsbildare över framgångarna med Operation Trojan Shield.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religionskunskap och etik. Han sysslar också med musik och driver You Tube kanalen Samtidsreflexen där tanken är att tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor.
Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han har också skrivit en del för DN Kultur och nominerades 2019 till årets opinionsbildare vid Faktumgalan.
Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.