Nyttiga idioter i samarbete med polisen i El Patron-målet

Av Dick Sundevall 2021-08-08

Begreppet ”nyttiga idioter” myntades för en del år sedan om journalister som låter sig okritiskt användas för att skriva artiklar av olika slag som mer eller mindre utgör beställningsjobb. Alltså den direkta motsatsen till ett kritiskt granskande förhållningssätt. Ibland, som i det här fallet, passerar det alla gränser.

Bakgrunden är i korthet att en man har dömts i Malmö tingsrätt till livstids fängelse för anstiftan till mord i det så kallade ”El Patron-målet”.

Inför hovrättsförhandlingarna i fallet, som nu pågår i Hovrätten över Skåne och Blekinge ska, enligt en polisanmälan som ingivits, en polis som arbetat med utredningen i samarbete med en kriminaljournalist på Aftonbladet försökt påverka ett vittne.

Vittnet ifråga har tidigare sökt skadestånd från såväl Brottsoffermyndigheten som ett försäkringsbolag avseende ett mordförsök han utsatts för, men fått avslag.

I polisanmälan mot polismannen framgår följande:

Påverkan har bestått i att man förespeglat att det kommer leda till ekonomisk vinning för vittnet X, genom skadestånd från Brottsoffermyndigheten och försäkringsbolag trots att det avslagits, i sådant fall han vittnat på sådant sätt polisen önskat.

Brotten ska bedömas såsom grovt brott, eftersom den polisman som begått övergreppet, genom att förespegla muta i utbyte mot att vittnet X ska vittna på visst sätt, samtidigt varit delaktig i förundersökningen mot den i tingsrätten livstidsdömde.

Vittnets uppgifter utgör en del av åklagarens bevisning, och grund för domstolens prövning av skuldfrågan. Poliser, delaktiga i målet, ska inte genom korruption, utöva påtryckningar. Det vore ett hot mot rättssäkerheten. Dessutom i strid med objektivitetsprincipen i 23:4 RB.
Till styrkande av ovan angivet brotts påstående åberopas förhör med X. Såsom skriftlig bevisning åberopas kommunikation mellan den misstänkte och journalisten vid Aftonbladet (bifogas).

Polismannen som nu alltså är anmäld för grovt tjänstefel ska ha kontaktat journalisten och berömt henne för en tidigare artikel avseende ett angränsande mål och samtidigt uppmanat henne att kontakta honom.

Kontakten mellan polismannen och journalisten resulterar i att journalisten skickar ett meddelande till polismannen där hon skriver:

”Säg till X att jag är beredd att göra allt som står i min makt för att kämpa för att han ska få sitt skadestånd.”

Hon skriver vidare:

”Om han låter mig granska det, ska jag riva upp himmel och jord för att det ska bli en ändring.”

Det här meddelandet vidarebefordrar sedan polismannen till vittnet X. Han inser att det hela handlar om, att om han vittnar så som polisen vill att han ska vittna så ska journalisten ifråga hjälpa honom att få ut skadeståndet som han ansökt om.

Hur medveten journalisten varit om att hon använts som en nyttig idiot för att därmed gynna en framtida ”bra poliskontakt” må vara osagt. Och om det som utspelat sig bakom kulisserna utgör ett lagbrott, är upp till rättsapparaten att avgöra. Men att det inte får gå till så här – det är uppenbart.

Många av oss journalister har varit utsatta för att man från polisers sida försökt få oss att göra och skriva både det ena och det andra. Men sedan är det upp till oss att inte vara några nyttiga idioter.

Själv har jag blivit uppmanad att försöka få en person att erkänna ett mord som han var misstänkt för men aldrig blev åtalad för. Naturligtvis gjorde jag inte det. Journalister ska inte agera poliser.

Vid ett annat tillfälle när jag i en av mina böcker skrivit om en hemligstämplad polisutredning jag kommit över blev jag tillfrågad av en kriminalpolis, med en åklagare närvarande, om jag hade mer sekretessbelagt material om samma fall? Och om jag i så fall kunde lämna över det till dessa båda herrar.

Jag svarade att de redan hade det materialet eftersom vad jag hade var kopior av det som finns i den polisutredningen. Hade jag lämnat över de kopior jag hade, kunde det ha inneburit att jag avslöjat min källa.

Har genom åren varit med om lite annat i den här vägen. Så uppenbart försöker en del poliser använda sig av journalister och lika uppenbart är det att en del journalister blir nyttiga idioter.

Vad som blir följderna av det här polisanmälda fallet och vad vittnet ifråga kommer att framföra i hovrätten, återstår att se.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör och ansvariga utgivare men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.