Viskningsleken

Jag läser det först på Facebook. Eller Twitter. Det är så det ofta börjar nuförtiden. Det är så jag får upp ögonen för de senaste nyheterna. Ibland både börjar och slutar det där. Man nås av en upprörande nyhet och sprider den vidare. En viskningslek av gigantiska, ibland globala, mått. 

Mattias Edvardsson kom i år ut med boken, Dit drömmar färdas för att dö, som har framhållits som en av årets viktigaste böcker.

Han jobbar till vardags som lärare i svenska och psykologi på gymnasiet.

– Jag har alltid varit intresserad av att utforska vad som driver oss människor, inte minst vad som gör att en del personer passerar gränser och gör sig skyldiga till grova brott, säger Mattias.

I sitt författarskap vill han utmana läsarnas invanda tankemönster, tvinga in dem i en moralisk brottningsmatch och ta strid med den alltför ofta inlärda förmågan att döma snabbt och obarmhärtigt.

– Världen är sällan svart eller vit om man bara skrapar lite på ytan, säger Mattias Edvardsson, som nu är en av Para§rafs krönikörer.

Nyhetsförmedlingen har onekligen genomgått en förvandling de senaste åren. Sociala medier, alternativa medier och forum har dikterat helt nya villkor. Det går snabbt. En nyhet sprids från lilla järnvägsknuten Laxå till mediehusen i Stockholm och varenda liten avkrok i Sverige på ett ögonblick och inom några timmar kan hela Sverige ha rasat.

I fallet Laxå handlade det om en nyhet som fått rubriken ”Pepparkaksgubbar förbjuds i luciatåget”. En förbannad förälder hade ringt upp Närkes Allehanda (NA): Hennes son hade kommit hem och berättat att han inte fick vara pepparkaksgubbe i skolan. Enligt mamman berodde det på att någon kunde ta illa upp. Hot stuff, naturligtvis. Men kunde reportern och redaktören ana hur hett det egentligen var? Troligtvis inte. Inom timmar hade nyheten spridits vind för våg över nationen och många var upprörda. Tidningen fick kalla in extrapersonal för att moderera explosionen av kommentarer.

Usel journalistik

Problemet med NA:s artikel var förstås att den var ett ganska uselt journalistiskt verk. Det framgick inte att pepparkaksincidenten var en enda lärares märkliga tilltag och ingenting som skolan eller skolverket på något vis ställde sig bakom. NA publicerade endast mammans sida av historien. Man gick inte till botten med vad som låg bakom. På en del Facebooksidor och alternativa nyhetssajter kunde man lätt få intrycket av att detta var en generell regel i svenska skolor. Ungefär som man ibland kan få intrycket av att ingen får sjunga nationalsången i svenska skolor. Jag är övertygad om att NA inte hade något illasinnat uppsåt, men följden av deras lilla artikel blev en rasande mobb. För tio år sedan hade antagligen en artikel i en lokaltidning som denna passerat ganska obemärkt förbi.

Julmusten på tur

Några veckor senare var det julmustens tur att schavottera på nätet. Ännu en gång hotades ursvenska traditioner. Först tog de pepparkaksgubbarna och våra Disneyfigurer. Nu var det julmusten som skulle bort. Tweets och Facebookinlägg svämmade över av raseri. Få valde att undersöka sanningshalten i nyheten. Hade man gjort det, hade man funnit att allting hade sitt ursprung i en artikel i Dalarnas Tidning (DT). Problemet med den artikeln? Den var ett ganska uselt journalistiskt verk.

I DT hänvisade man till Cecilia Giertta, VD för Sveriges bryggerier. I ett blogginlägg hade hon skrivit att EU tänker förbjuda karamellfärg i maltdrycker. Detta skulle dock inte beröra vare sig öl eller julmust, poängterade Giertta. DT:s reportrar var av någon anledning skeptisk. De intervjuade även Spendrups VD, vars besked kan tyckas svårt att misstolka:

– Det som avses är helt andra produkter. Det finns inget EU-hot mot julmusten.

Detta till trots valde DT att sätta rubriken: ”Julmusten kan hotas av EU”. Och inte nog med det. Dessutom ringde man upp Mora bryggerier och förklarade för dem att hela deras verksamhet var allvarligt hotad. Till slut fick Cecilia Giertta jaga ifatt reportrarna och tala om för dem att vad de skrev inte alls stämde.

God journalistik är långt borta

Visst vilar det ett ansvar på läsaren. Alla vet ju att man inte ska tro på allt som skrivs i tidningen. Men tanke och handling går inte alltid hand i hand. Saker som bekräftar vår bild av omvärlden, som framkallar starka känslor hos oss, sväljer vi inte sällan med hull och hår. I dagens medieklimat förvrängs sanningar på en sekund och god journalistik är lika många klick borta som grova förvanskningar och rent förljugen propaganda. Tidningarna slåss om att vara först med nyheter. Det kan handla om minuter. Faktakoll och källkritik får komma i andra hand.

Dansken Kristoffer Eriksen bestämde sig för att testa medierna. Han skickade ut ett falskt pressmeddelande om en nyöppnad nattklubb i Köpenhamn som endast släppte in snygga gäster. Trots det absurda i nyheten hakade danska medier snabbt på. De stora tidningarna skrev om nattklubben och på Facebook delades nyheten 6 000 gånger. Snart hängde även svensk media på. Sydsvenskan var först. Man kopierade helt enkelt nyheten från danska Politiken.dk:s nätsida. Någon faktakoll var det inte tal om. Dagen därpå skrev även Aftonbladet om nyheten. Ingen ifrågasatte. Inte förrän Eriksen själv framträdde och avslöjade sin lilla bluff. Helt oförarglig förstås, men ganska talande.

Tro nu inte att jag är någon bakåtsträvare. Internet är underbart. Jag tillbringar mycket tid på sociala medier och det är fantastiskt att jag numera kan ta del av en nyanserad nyhetsrapportering från alla världens hörn. Informationssamhället och det enorma utbudet, möjligheterna att ge uttryck för sina åsikter. Fördelarna är många. Men jag ser också problem. När journalistikens villkor förändras läggs mer ansvar på mig som mediekonsument. Det kommer alltid finnas de som läser likt fan läser Bibeln, men de nya förutsättningarna ställer högre krav på journalistiken. Journalister är makthavare. Om inte de går i bräschen för ett källkritiskt tänkande – hur kan vi konsumenter förväntas göra det?

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nu äntligen har vi fått fart på vårt Nyhetsbrev. Mejlas ut varje måndag och innehåller information om vad som kommer på Para§raf den närmaste tiden. Därtill extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.