Att vara en del av de ungas värld

Carlos Paulsson är ungdomspolis och gästkrönikör.

Just nu kan jag inte tänka mig att göra någonting annat inom polisen än det jag gör just nu: Att vara en ungdomspolis. 

Carlos Paulsson är ungdomspolis i Helsingborg.

Han presenterar sig så här:
Adopterad från Colombia vid ett års ålder. Uppväxt i olika delar av Sverige. Bloggar, twittrar och föreläser. Var med och startade upp områdes & ungdomsgruppen i Helsingborg, vilket är en ungdomsgrupp som jobbar förebyggande i utsatta områden och med ungdomar på individnivå. Det sker i samarbete med socialtjänst, kommun, skola och fritid, och även med andra personer och organisationer som verkar i ungdomsvärlden i Helsingborg.

Många har frågat mig, varför just ungdomar? Svaret är enkelt. Ungdomsmiljön är framtiden.

Jag vill helt enkelt vara en del av framtiden. Vara en del av de ungas värld.

Brutalt inser du relativt snabbt att du inte kan rädda alla. Relativt snart inser du att vissa ungdomar är så destruktiva för sin omgivning och att de måste lyftas bort.

Sen kan man ställa sig frågan. Är ungdoms-vårdinrättningar den rätta medicinen? Nja…!?

Kanske inte för individen. Men för 4 andra kids och 15 andra i den så kallade svansen är svaret ett klockrent JA!

Störa och lägga sig i

För att tugga, störa, lägga sig i ungdomsgrupperingarna i våra olika områden krävs ett engagemang för ungdomen – men även ett intresse för den värld de lever i. Ungdomar har olika förutsättningar i dagens Sverige. Jag har alltid med mig det. Det är inte min uppgift att döma dem. Min uppgift är så mycket mer än att bara vara polis.

Vissa kollegor tycker det är ballt att kalla oss fritidsledare. Det kan jag ta. Vi har olika roller.

Vi ställer krav

Vi har en stor kommunikativ del i vårt arbete. Vårt arbete präglas av på sikt. Arbetet bär frukt längre fram. Visst kan vi ibland kicka in dörrar och bryskt ta tag i folk. Men vi föredrar att kommunicera av den enkla anledningen att det är vi som ska tillbaka till samma område dagen efter. Vi exponeras ständigt, och blir personliga med i stort sett hela stadens ungdomar. På gott och ont givetvis.

I längden är det ett vinnande koncept. Bara för att vi ofta kommunicerar så betyder inte det att vi ”gullar” och stryker medhårs. Vi ställer krav, vi samarbetar med Socialtjänsten, vi påkallar föräldrars uppmärksamhet och vi lagför såklart. Vi är ju trots allt poliser.

Flera av våra unga är inne i tung kriminalitet. De är inga busfrön längre. Det är ingen lek längre, ändå är de barn i samhällets ögon. I lagens mening straffmyndig när du är 15 år, kan dömas till fängelse när du är 18, men får inte bära alkohol på stan förrän du är 20.

Engagemanget finns i att påverka. Drivet ligger i att lägga krokben för de ungdomar som är destruktiva för andra – och vara en förebild för de som lyssnar.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev utan kostnad här: Nyhetsbrevet.

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.