Dick Sundevall

Mina olagliga samlag

Ett nytt förslag till våldtäktslag ska läggas fram i januari. Där är man inne på att båda uttryckligen måste ha sagt "ja" till samlag, för att allt ska ha gått korrekt tillväga. Med en sådan lag skulle minst 95 procent av mina samlag kunnat ses som olagliga.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

En god vän till mig som växte upp under små förhållanden men som med tiden fått ihop en ansenlig förmögenhet, lever idag singelliv. Då och då går han på krogen och raggar upp en kvinna som han tar med sig hem till villan:

– Ibland blir det kortare förhållanden men oftast bara one night stands, säger han. Det där med fasta långa förhållanden och till och med äktenskap är jag klar med, efter alltför många försök.

I förtroende berättade han för mig att han alltid sätter igång en liten digital bandspelare, när det blir dags att rulla runt i sängen. När han såg min förvånande och lite ogillande uppsyn förklarade han:

– Nej fan, tro inte att jag lyssnar på mina stönanden i efterhand, utan jag har det som en gardering om det skulle bli snack om våldtäkt efteråt.

Överdrivet

Är det här överdrivet? Ja, det tyckte jag när han berättade om det för några år sedan. Men efter att ha läst om ett antal anmälda våldtäkter där det kunnat bevisas att så inte varit fallet, har jag ändrat mening. I några fall har det därtill resulterat i åtal för dessa falska anmälningar – och fällande domar.

Våldtäkt är ett vidrigt brott. Det bedöms också så i vår lagbok. Alltför många våldtäkter och sexuella övergrepp blir därtill inte polisanmälda. Och det är naturligtvis inte så att det springer omkring en massa kvinnor och anmäler män falskt för våldtäkter – men det händer. Mycket tyder därtill på att det ökar.

Har ingen bestämd uppfattning om vad som är värst: En man som begår en våldtäkt men där kvinnan inte bedöms trovärdig i domstol och han därmed går fri – eller en falsk anmälan om våldtäkt som resulterar i fängelsestraff för en man.

Alltså försöker man lagstiftningsvägen få någon ordning på det här. Vilket blir minst sagt svårt. Att som lagstiftare komma in i sovrummet och vidare in under täcket för att reglera med lag vad som där sker – är naturligtvis näst intill omöjligt.

Ett klart och tydligt ”ja”

Jag var tonåring när p-pillren kom till Sverige. Det var på det glada sexuellt frisläppa 1960-talet. Sedan kom hippietiden och ”samlag för vänskaps skull”. Har varit gift fyra gånger och haft ett antal korta och längre förhållanden. Kort sagt, jag har hunnit samla på mig en del sexuella erfarenheter.

Men när jag sätter mig ner och tänker över hur många gånger dessa samlag har förgåtts av ett klart verbalt tydligt uttalat ”ja” till samlag, från den jag legat med – så blir det inte många. En uppskattning ger vid handen att det möjligen utgör fem procent av samlagen där det verbalt har klargjorts. Observera ordet ”verbalt”. Det har varit klart och tydligt att det inte handlat om något sexuellt övergrepp både före, under och efter akten – men ingen har ställt frågan:

– Vill du ha samlag med mig?

Och ingen har svarat klart och tydligt:
– Ja.

Istället har båda parter förstått varandras signaler.

Konstigt beteende

Däremot har jag sannolikt varit med om att genomföra ett eller flera samlag där den andra inte varit så där helt tänd på idén men som kärleksfull hustru tyckt att det väl ändå kunde vara okey. Och likaså tvärt om – jag kanske just då hellre hade sett den där matchen på tv. Men va fan, om hon nu så gärna vill så…

Men inte heller vid sådana tillfällen är det någon som verbalt klart och tydligt efterfrågat samlag och fått något ”ja” till svar. Framöver kan kanske ett sådant scenario bli olagligt som bara den? För den ena av oss ville kanske egentligen inte men gick ändå med på det…

Låt mig beskriva två tänkta scenarier för att förklara varför jag tycker att det här med ett verbala ”ja” blir så konstigt och rent av helt fel:

1. Efter en god middag med vin tittar hustrun på mig med lite simmiga ögon och säger:
– Nu går vi upp till sovrummet.
Jag följer med och tror inte en sekund att hon är ute efter att vi ska tvätta sängkläderna – även om hon rent teoretiskt skulle kunna vara det. Väl där älskar vi glatt.

2. Jag har som singel träffat en kvinna på krogen som jag attraheras av. Uppenbarligen är det ömsesidigt och vi åker hem till mig. Efter kyssar och kel som blir allt mer avancerade med händer på varandras könsorgan, hamnar vi i säng och genomför ett eller flera samlag.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att tänka sig att det i något av dessa två scenarier, när det närmar sig sängen, så skulle den ena eller andra stanna upp och säga:

– Vill du ha samlag med mig?

Och den andra skulle svara:

– Ja.

Ett mer troligt svar skulle kanske vara:

– Nu lyckades du definitivt förstöra stämningen.

Eller:

– Det är inte möjligen så att du har någon allvarlig mental störning som gör att du inte kan tolka någonting som en annan människa gör? Trodde du kanske att mina kyssar och smekningar handlade om att jag ville bli av med lite saliv, och passade på att torka av händerna på dig när jag ändå var igång?

Lika självklart som det är att ett ”nej” är ett nekande och absolut ska respekteras, lika dumt blir det att det måste till ett klart verbalt ”ja” för att vi ska kunna ha kul i sängen. Om vi översätter det här till andra situationer så blir det tydligt – och absurt:

Jag sitter i bilen och ska försöka komma ut från en liten biväg och det är massor av bilar som far förbi. En bilist saktar in och vinkar fram mig. Jag kör men av någon anledning gör även han det, så vi krockar. Ska han då kunna hävda att eftersom han inte vevade ner rutan och frågade om jag vill köra ut och jag då skulle ha kunnat svara ”ja”, så hade jag ingen rätt att köra.

Eller om en polis av någon anledning sätter en hand i bröstkorgen på mig och skakar på huvudet, när jag försöker gå någonstans där det för tillfället inte är tillåtet. Om jag då fortsätter att försöka gå med de följder det blir, ska jag då i efterhand kunna hävda att han inte sagt att jag inte fick gå där?

Samlagskontrakt

Bengt Sändh raljerade om det här i en av sina krönikor här på Para§raf, genom att förslå ett konkret samlagskontrakt som skulle vara detaljerat och därtill med bevittnade namnunderskrifter. Bilägger det nedan.

Det var menat som ett skämt men kanske är det där vi hamnar till slut för att vara riktigt säkra på att allt gått helt korrekt tillväga enligt svensk statlig lag.

I avvaktan på något i den vägen får jag glädja mig åt att de cirka 95 procent eller mer av mina samlag som hade varit lagligt tveksamma eller rent av olagliga i en nära framtid – på sin tid var roliga, sköna och ömsesidigt njutbara (så vitt jag vet) när vi helt lagligt genomförde dem utan konstiga frågor och svar i enlighet med någon lagtext.

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nu äntligen får vi fart på vårt Nyhetsbrev. Efter nyår kommer vi att mejla ut det minst en gång i veckan. Du prenumererar på det här: Nyhetsbrevet.

 

Nedan Bengt Sänds konkreta och detaljerade blankett i form av ett samlagskontrakt.
Bifogade filer:
Samlagskontrakt.pdf

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.