Dick Sundevall

Surt sa räven

Är det vettigt att advokaterna i det stora kokainmålet mot Jonas Oredsson med flera, ska kunna fakturera flera miljoner i arvoden? Ja, det är befogat. Och att det blev extra dyrt för skattebetalarna den här gången berodde inte på advokaterna utan på åklagarna.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

   Det handlar om några advokater som begärt flera miljoner vardera i arvode för sitt arbete. De höga summorna ifrågasätts nu av åklagarna i målet. Samma åklagare som är misstänkta för brott i samband med rättegången.

   Mot de tre åklagarna pågår ett antal förundersökningar. Hur många är oklart. Sex stycken, säger en källa, åtta påstår en annan. Och ytterligare en hävdar att det är nio pågående förundersökningar där åklagarna och några poliser är misstänkta tjänstefel, mened och bevisförfalskning. Alltså inga småsaker.

   Till och från ifrågasätts advokaters kostnadsräkningar. Vad man då ifrågasätter är om advokaten verkligen borde ha lagt ner så många timmar som han debiterat. Men i det här fallet påstår åklagarna, i varje fall indirekt, att advokaterna ljuger. Att de inte kan ha behövt si och så många timmar för att läsa in sig. Eller att de under rättegången inte har varit pålästa. Så det gamla uttrycket, ”surt sa räven” är nog på sin plats.

   Brottmålsadvokaters arvoden per timme är fasta. Det är idag 1242 kronor plus moms. De mer framträdande advokaterna kan alltså inte debitera mer per timme än någon annan. Det är att observera att det är fakturerad timdebitering. Sociala avgifter och skatt är alltså inte avdraget, utan det ska betalas av advokaten. Arvodet ska också bekosta kontor, sekreterare, receptionist etcetera. När en rättegång är avslutad debiterar advokaterna för timmarna i domstolen, den tid det tar att läsa in sig på förundersökningen, möten med sin klient, restid och liknande.

   Den här rättegången pågick i nio månader. Förundersökningen är på drygt 17 000 sidor och spaningsmaterialet i övrigt, alltså den så kallade slasken, är på ytterligare cirka 15 000 sidor. Därtill kommer det spaningsmaterial som åklagarna vägrat att låta advokaterna och deras klienter ta del av.

   Kort sagt, naturligtvis har det här krävt många arbetstimmar. Vad som har gjort det än mer tidsödande är timmar och dagar av hetsiga diskussioner mellan åklagarna och advokaterna om material som advokaterna hävdar att åklagarna undanhållit. I varje fall till vissa delar har åklagarna tillstått att så är fallet. Att åklagarna har vägrat att svara på raka enkla frågor utan istället krävt att få frågorna skriftligt, för att återkomma med svar, har krävt ytterligare tid.

   Vad gäller kostnaderna för hela fallet, så utgör advokatkostnaderna en mindre del. En lång tids spaning i olika länder av svensk polis, gripanden, transporter, förhör liksom åklagarnas och polisens övriga arbete inför rättegången, liksom rättegången i sig i säkerhetssalen med ovanligt många närvarande poliser, står naturligtvis för den största delen av kostnaden.

Det finns ingen anledning att ifrågasätta dessa kostnader. Stora fall kostar vad de kostar. Problemet uppstår när man börjar ifrågasätta att advokaterna lägger ner ordentligt med tid på att granska utredningen och försvara sin klients intressen. För därmed ifrågasätter man något som ska vara självklart i en demokratisk rättsstat. Advokaterna har anmält åklagarna för allvarlig brottslighet, och nu försöker man uppenbarligen ge igen från åklagarsidan.

   Efter mer än 30 års erfarenhet av rättsprocesser och rättegångar, är det min fasta övertygelse att problemet är det direkt motsatta: Alltför många advokater som inte gör sitt jobb. Som står och tittar ner i sina papper för att se vad klienten heter. Och som bara träffat sin klient under några minuter direkt inför rättegången. Som låter åklagaren vara ett självgående tåg och möjligen kommer med några okunniga inpass, om de överhuvudtaget säger så värst mycket.

   Kommer man fram till att det begåtts tjänstefel, mened och bevisförfalskning kan hela den här rättegången komma att behöva tas om. Men då lär kostnaderna inte bli lika höga, för då blir det med andra åklagare och en annan domare som rättens ordförande. Och hur som helst – rättssäkerhet måste få kosta.

 

Prenumerera på Para§rafs Nyhetsbrev
Nyhetsbrevet mejlas ut varje måndag och innehåller bland annat extramaterial som inte publiceras på sajten. Du prenumererar utan kostnad här: Nyhetsbrevet.
Bifogade filer:
JohanEriksson.MP3
Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.