Johan Eriksson

En aprilhelg av vånda

Av Johan Eriksson

Precis när jag fixat det sista på fredagseftermiddagen plingar det till i inkorgen. Det är ett mail från chefredaktör Sundevall. Han undrar om det inte är dags för den krönika som jag faktiskt lovade för något halvår sedan och han föreslår dessutom ett ämne. 

Johan Eriksson är en av landets mest framstående advokater.
Vi möter honom i olika medier allt som oftast, som en stridbar företrädare för sina klienter.

När 991 advokater i höstas tillfrågades vilken advokat de skulle välja om de skulle behöva någon som företrädde dem, blev det en lista där idel kända namn återfanns högst upp. Av dessa fick Johan Eriksson i särklass flest röster.

Vi skulle gärna vilja påstå att han därmed fick bli krönikör på Para§raf men han var tillfrågad flera månader innan dess.

Nu är Johan Eriksson en av Para§rafs fasta krönikörer.

Det är straffprocessutredningens betänkande Brottmålsprocessen. Omtänksam som han är bifogar han dessutom både ett pressmeddelande med en sammanfattning av förslaget och en länk till hela det 800 sidor långa betänkandet.

   Så var det med den avkopplande helgen. Fast kanske kan jag fuska lite och bara läsa sammanfattningen? Efter en överläggning med mig själv beslutar jag mig i alla fall för att inte låta mitt naggade samvete över den uteblivna krönikan förpesta fredagen, utan saken får anstå till lördagseftermiddagen. Det kan ju vara riktigt trevligt att ligga på sofflocket och läsa om de nya spelreglerna för mitt arbete. Efter att ha laddat ned allt på ”paddan” är jag till slut lika nöjd med mig själv som om krönikan vore klar. På lördag läser jag och sedan skriver jag söndag.

   På lördagseftermiddagar gillar jag att lägga mig på soffan en stund och läsa kvällstidningarna. Det borde man väl få göra även när man skall skriva en krönika till Magasinet Para§raf? Inte avstår väl GW Persson att läsa tidningarna bara för att han skall skriva en liten krönika? Så klart inte. Klart jag skall läsa tidningarna först. Sedan får det bli åtminstone en genomläsning av sammafattningen. Det kommer säkert ge inspiration till vad krönikan skall handla om. Sagt och gjort, jag slår upp Aftonbladet. Det är då jag får se det, Rättsmedicinalverkets aprilskämt.

   Aprilskämt var en skön konst när jag var liten. En gång övertygades min mormor att sätta en strumpa över TV:n för att få färgbild. En annan gång var det vargflockar i centrala Stockholm. Detta var dock ännu bättre. Rättsmedicinalverket måste enligt artikelförfattaren spara pengar ca 20 miljoner. Som en del i detta sparande har det därför beslutats att inga rättsläkare längre skall ha jour. Genom denna enkla åtgärd ska därmed 4-6 miljoner sparas. Eftersom Aftonbladets reporter verkar ha tagit saken på allvar är det ännu bättre. Han har till och med intervjuat diverse sakkunniga som alla oroar sig över vilken katastrof det skulle vara för rättvisan om rättsläkarna bara arbetar på kontorstid. Vilken superluring av ett statligt verk!

   Min fantasi skenar iväg. Tänk om en kriminaltekniker som står med telefonenen i handen på en mordplats dagen före julafton och snabbt behövde en rättsläkare för att bestämma dödstidpunkt möttes av en telefonsvarare som meddelade att:

– Rättsmedicinalverket önskar God Jul. Välkommen åter den 27 december.

   Jag undrar vad teknikern skulle göra. Jag undrar vad en domare skulle säga om han fick höra att det inte gått att fastställa dödstidspunken så bra eftersom rättsläkarstationen hade julstängt.

   Det är mitt i dessa roliga fantasier jag förstår. Det är inget skämt. Det är allvar. Rättsmedicinalverket tänker sluta med jourverksamhet från och med maj. Man vill på riktigt spara några miljoner på detta sätt. Hur kan detta vara möjligt? Har Sverige inte råd med rättsläkare i beredskap? Mina roliga fantasier är allvar. Det går inte att få hjälp av en rättsläkare efter kontorstid från och med maj, om Rättsmedicinalverket får bestämma. Detta måste stoppas.

   Rättsläkare besöker ofta mordplatser. Dessa inledande undersökningar är av stor vikt i ett tidigt skede i en mordutredning. Även andra brottsoffer kan behöva undersökas snabbt i nära anslutning till att ett brott begåtts särskilt viktigt kan det vara om en skada sedan måste behandlas. Även misstänkta måste ibland snabbt undersökas för att skador skall dokumenteras. Nu måste alla brott begås på kontorstid om någon rättsläkare skall genomföra en undersökning! Min erfarenhet säger att allvarliga brott sällan begås på kontorstid.

   Nu får chefsredaktören ursäkta. Det blir ingen krönika om de nya spelreglerna. De får bli en krönika om våndan att komma igång och om det jag trodde var ett aprilskämt. Betänkandet får bli nästa gång. Detta trots att även betänkandet innehåller en hel del att fundera över. Då hoppas jag också få skriva att någon tagit byråkraten på Rättsmedicinalverket i örat och ändrat detta fullständigt vettlösa beslut. Allt annat vore otänkbart.

   Jag kanske vågar lova att det inte skall ta ett halvår till nästa krönika.


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.