Dick Sundevall

Hon ville inte polisanmäla Assange

De två kvinnorna som anmälde Julian Assange hade inte alls samma syn på vad som hade hänt. Jag har skrivit om det tidigare, men nu har nya bevis framkommit som visar det än tydligare. Ett antal sms i den yngre kvinnans (S) mobil visar att hon inte ville anmäla Julian Assange för något brott överhuvudtaget – än mindre våldtäkt. Men det ville den äldre kvinnan (A) och hennes väninna polisen, som S "råkade" hamna hos.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

En av Para§rafs läsare hänvisade till ett dokument som påvisar det här. En länk till dokumentet finns nedan under krönikan. Låt mig här först påminna om bakgrunden till det hela:

   En dryg vecka efter Julian Assange ankomst till Sverige i augusti 2010, skulle han komma att bli anmäld för våldtäkt och sexuellt ofredande mot två kvinnor. För att förstå de olika turerna i vad som då utspelar sig bör man ha klart för sig att det inte handlar om två kvinnor som är socialt och samhälleligt jämställda. Jag kommer här att benämna dem A och S.

   A är 30 år och väletablerad. Hon forskar och arbetar som press- och politisk sekreterare åt Socialdemokratiska broderskapsrörelsen. Och är bland annat engagerad i en kubansk feministisk gruppering. Hon är en central person inför anordnandet av seminariet med Julian Assange den 14 augusti 2010 i Sverige. Och det är inplanerat att Assange ska bo i hennes lägenhet dagarna före seminariet, när hon ska vara bortrest.

   S är betydligt yngre. Hon arbetar med enklare jobb som timanställd på Naturhistoriska museet och som det ska visa sig, är hon lite av en intelligensgroupie. I varje fall vad gäller Julian Assange. Jag använder inte begreppet intelligensgroupie för att nedvärdera henne. Alla har vi varit unga och haft idoler. Och utifrån det agerat mer eller mindre omoget. S är i det hänseendet inte unik eller speciellt klandervärd.

   A kommer hem till sin lägenhet där Assange bor den 13 augusti, vilket är ett dygn tidigare än vad hon sagt. Hon går ut och äter med Assange och på kvällen har de sex i hennes lägenhet. Vilket de återigen har morgonen därpå. Och, vilket framgår av polisförhören, till och från de närmaste sex dagarna.

   Senare ska A komma att påstå att Assange natten mellan den 13 och 14 augusti ska ha begått ett sexuellt övergrepp mot henne, genom att avsiktligt ha haft sönder en kondom och sedan fått utlösning i henne. Men hon framför inte detta till någon den dagen eller de närmast kommande dagarna. Tvärtom säger hon några dagar senare, enligt ett vittne som hörts av polisen:

Jag var ju skitstolt, att få världens häftigaste man i säng och som bor i min lägenhet.

   Måndag 16 augusti träffar Assange den yngre kvinnan S, som han hånglat med på seminariet den 14:e utan A:s vetskap. Det leder till sex mellan S och Assange hemma hos S i Enköping.

   Först torsdagen den 19:e får A reda på att även S är Assanges älskarinna, genom att S ringer henne och berättar vad hon varit med om. Då har Assange bott hos A i sex dygn, men i och med det här samtalet är Assange inte längre välkommen hos A, så han tar sina pinaler och flyttar morgonen därpå.

   Fredagen den 20:e börjar A prata med vänner om att Assange ska ha våldtagit S. Dock har inte S påstått något i den vägen.

   S är orolig för att hon kan ha blivit smittad av HIV när hon har haft sex med Assange, och frågar A hur hon ska göra. A menar att de via polisen ska försöka få Assange att testa sig. Det här är underligt, och samtidigt talande för hela historien.

   Om de skulle ha fått Assange att testa sig och det hade visat sig att han var HIV-positiv, så kvarstår ju fortfarande frågan om S har blivit smittad eller inte. Det självklara i en sådan här situation skulle naturligtvis istället vara att A förklarade för S var och hur hon kunde gå och låta testa sig, utan att ta omvägen via att Assange ska testa sig. A vet naturligtvis att det finns flera ställen i Stockholm där man snabbt kan få en sådan test utförd.

   När A tar med sig S för att gå till polisen, blir det av en ”tillfällighet” till en polisstation i Stockholm där en kvinnlig vän till A just då arbetar. Och som också blir den som tar emot deras anmälan. Mötet mellan dessa tre slutar med att man kommer fram till att Assange ska anmälas för våldtäkt och sexuellt ofredande.

   Flera med mig har ifrågasatt hur det där gick till egentligen. Inget tyder på att S ville polisanmäla Assange innan A tog med henne till polisen. Men den här sittningen på polisstationen med A och hennes väninna polisen slutar ändå med att S går med på att polisanmäla Assange för sexuellt ofredande och våldtäkt.

   Förklaringen kan naturligtvis finnas i att A och polisen förklarade för S att det hon hade varit med skulle ses som våldtäkt och att S då insåg det, och därmed ville anmäla Assange.

   Eller är förklaringen att den unga S inför den äldre väletablerade A och hennes väninna polisen, inte kunde stå emot påtryckningarna från dessa två? Alltså att S inte alls blev övertygad om att hon utsatts för något brottsligt, men gav efter inför de två kvinnorna som via sin auktoritet i form av högre ålder och samhälleliga ställning fick henne till det mer eller mindre mot hennes vilja?

   Ja, det är just vad hennes sms bekräftar. I dokumentet som kan tas fram via länken under den här krönikan, kan man läsa under punkt 97 (JA” är Julian Assange):

While the younger woman was at the police station on 20 August 2010, her phone records show that she wrote that she:

did not want to put any charges on JA but that the police were keen on getting a grip on him (sv: få tag på honom)

and that

she was “chocked [sic: shocked] when they arrested JA because she only wanted him to take a test

Punkt 98:

The woman concerned told a friend that she felt that she had been “railroaded by police and others around her”, according to the latter’s police statement.

Punkt 99:

According to the younger woman’s phone records, who the ‘rape’ allegation is associated to, she wrote at 07:27 on 21 August 2010 that she

did not want to accuse JA for anything”;

and at 22:25 that

it was the police who made up the charges”.

   Därmed vet vi hur det var med S och de påstådda sexuella övergreppen. Hur turerna gick med A har vi redovisat tidigare här på Para§raf. Mest intressant var rimligen det ”tekniska beviset”, i form av att A påstod att Assange hade rivit sönder en kondom så att hans sperma hade kommit in i henne. När polisen frågade om hon möjligen hade kvar kondomen, svarade hon att hon skulle titta efter hemma. Och se, trots att det hade gått en vecka sedan det skulle ha hänt, och hon under den tiden haft en kräftskiva som hon städat ordentligt efter, så kom hon med en sönderriven kondom till polisen.

   Kondomen skulle när Statens kriminaltekniska laboratorium undersökte det, visa sig vara världsunikt. För trots att A bestämt påstod att hon och Assange hade genomfört ett samlag med kondomen ifråga, och att han efter ett tag hade dragit sig ur henne, rivit sönder toppen på kondomen, och sedan fortsatt samlaget – så fanns det inte minsta lilla sekret på kondomen från någon av dem!

   Det torde därmed vara den enda kondom i världshistorien som det genomförts ett vaginalt samlag med, inkluderat sädesavgång, utan att någon form av sekret blivit kvar från någon av parterna.

   Massor av män och kvinnor har blivit besvikna över att den de delat säng med några nätter, sedan inte velat bli mannen eller kvinnan i deras liv. Det har sannolikt till och med hänt flera gånger de senaste dygnen. Men bara ytterst få gör polissak av det. Nu vet vi att S inte ville det men övertalades, eller kanske snarare pressades, att göra det.

   När sedan polisanmälan väl var gjord och de olika åklagarturerna var igång, kunde varken A eller S göra något åt det tåg som rullade på i allt högre fart. För då hade andra och betydligt starkare krafter kommit in i bilden. Krafter som hade allt intresse av att misskreditera Julian Assange. Och därmed blev A och S bara två små perifera brickor i spelets utkant – även om A inte ens med bästa vilja kan ses som oskyldig till att hon hamnade i den här soppan.

 

Dokumentet i sin helhet med källhänvisningar kan läsas här.

 

En mer utförlig artikel, med den svenska polisutredningen mot Assange bilagd, finns att ta del av här.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad