Min släkt listades – bara två överlevde

Det här är första gången på länge som jag faktiskt vaknar i mitt Sverige och känner mig rädd, på riktigt. Rädd över vart vårt samhälle är på väg. Rädd över att det här med att lista romer inte är något som bara stöds av vissa personer inom Skånepolisen. Rädd över de rasistiska och antisemitiska vindar som på senare tid vuxit sig starkare i vårt land. 

Isabel Sommerfeld studerar juridik på Stockholms universitet och driver människorättsnätverket Info Belarus. Belaruskännare och frilansjournalist. Brinner för mänskliga rättigheter och frihet. Deltog 2012 och 2013 i Uppdrag Gransknings program om TeliaSonera-skandalerna och deras arbete i diktaturer. Läs mer på www.isabelsommerfeld.com.

Nu är Isabel också en av Para§rafs krönikörer.

När romer utsätts för denna typ av diskriminering och hot, är det faktiskt min skyldighet som svensk medborgare (eller medmänniska) att reagera. För det finns aldrig några garantier för att vi i framtiden fortfarande kommer att leva i ett demokratiskt samhälle. Det finns inte heller några garantier för att ingen kommer att vilja utnyttja dessa listor i framtiden. Hur vill jag inte ens fundera över, men jag vet vad som hände mina släktingar när de under 1930-talet hamnade på ”judelistor”.

   För bara några år sedan satt jag vid middagsbordet hemma hos en vän och hennes familj. Trevlig stämning, tills någon i familjen kom in på ämnet romer. Jag fick höra en väl använd fras (bland annat i Hitlers Tyskland); ”romer uppfostrar sina barn till att bli kriminella och att stjäla”. Vad de kanske då inte tänkte på, var att i princip hela min släkt förintats av samma vidriga systematiska mördande, som romer också utsatts för, mördande som triggades av just sådan propaganda.

   Min farmor och hennes mamma, var ensamma att överleva Förintelsen i hennes familj. Hur de överlevde kommer alltid för mig att förbli ett mysterium. Hur min farmor, då tonåring kunde överleva drygt ett år i förintelselägret Auschwitz-Birkenau, när många inte klarade sig i mer än ett par dygn, det vet jag inte, men jag är evigt tacksam, för det var på håret att min pappa eller jag inte skulle existera i dag.

   Jag vill påstå att det här med att polisen listat romer, är ett betydligt större problem än att det endast skulle ligga hos polisen. Det ligger djupare rotat i vårt samhälle och det är dags att vi öppnar ögonen innan det går alldeles för långt.

   För bara några dagar sedan demonstrerade det nynazistiska Svenskarnas Parti i Stockholm. Det var startskottet till deras kampanj ”Tusentals år av svenskhet – Bryt inte våra blågula band”. Bakom deras blågula band passar inget som för dem är främmande, det vill säga skrämmande in. Svenskarnas Parti blev år 2010 det första renodlade ”nazistiska” partiet att sedan 1940-talet sitta i en folkvald församling i Sverige. Sedan har vi det här med Sverigedemokraterna… Ett rasistiskt parti som inte allt för länge sedan marscherade genom Sveriges gator iförda naziuniformer, den där lilla detaljen som folk ständigt tycks glömma bort. Ett parti som fortfarande endast fokuserar på en fråga (läs: invandrarna) och ändå lyckas charma sig in i oerhört många svenska hem.

   Var har det gått så fel? Hur har det gått så långt, enligt den senaste statistiska undersökningen (United Minds), att Sverigedemokraterna får hela 12,1% stöd? Mer än dubbelt så höga siffror, jämfört med Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet? Det här måste ju rent logiskt innebära att nästan var och varannan person man träffar på i vardagen sympatiserar med Sverigedemokraternas åsikter, vilket i alla fall gör mig mörkrädd.

   Jag hör nu många kritiska röster mot Skånepolisen, vilket inte är mer än rätt. Men var ligger problemet egentligen? Det kommer ju ändå någonstans ifrån. Vi lever i ett samhälle där en stor del av svenska folket uppenbarligen indirekt stödjer ett mer kritiskt synsätt mot minoritetsgrupper och där folk fortfarande är bekväma i det där medeltidstänket, att skylla våra samhällsproblem på invandrarna. Plötsligt tycker många av dessa människor att det är lite obehagligt hur polisen listar romer och deras eget ansvar för vad de säger (eller inte säger) och väljer att lägga sin röst på är för en stund som bortblåst.

   Vi får inte glömma att våra myndigheter avspeglar svenska folket. Vi har minst lika mycket ansvar för det som hänt, även om jag normalt inte gillar kollektiva beskyllningar. Tystnad kan stärka den växande rasismen i vårt samhälle. Sverigedemokrater hörs och syns. Vi andra talar ofta för lågt, eller inte alls. Det är dags att våga höja våra röster mot rasismen. Tillsammans formar vi det samhälle vi vill leva i.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 


Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.