Dick Sundevall

Livstidsstraff då och nu

Under tre dagar har vi på Para§raf berättat historien om Lekmanmorden 1854, då en förtvivlad far dödar sina tre barn. Han döms till döden, men får det omvandlat till livstid och friges efter 20 år. Om vi jämför hur han behandlades under sin tid på fästning och varför han frigavs, med vad som hade hänt honom nu 2014, blir resultatet skrämmande.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för det är inget journalistpris, utan man utses bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Jag hoppas ni har läst de tre artiklarna. Det utgör resultatet av ett imponerande research-arbete av Anki Hagberg, som resulterat i en spännande och framförallt gripande historia om en familjs öde i 1800-talets Sverige.

   En man, Nils Lekman, mördar i förtvivlan och förvirring sina tre barn, när hans hustru inte är hemma. Det finns inga uppenbara förmildrande omständigheter. Det är hårda tider för den fattiga familjen men inte värre än för många andra. Ändå dödar han med stor våldsamhet de små barnen Johan, Kristin och den ettårige Carl.

   För det döms han i enlighet med lagar och synsätt som gäller i Sverige under 1800-talets mitt till döden. Många blev dömda till dödsstraff och blev avdagatagna, som det hette, för mindre än så. För pamfletter mot konungen, alltså i dagens språkbruk flygblad eller artiklar, var det dödsstraff. Detsamma gällde för falskmynteri. Och för tidelag, alltså sex med djur, och likaså för homosexuella handlingar. För ”tredje resan stöld”, alltså tredje gången någon stal något, kunde man också dömas till döden.

   641 medborgare avrättades i Sverige från 1800-talets början till 1865. Av dessa var 134 kvinnor. Därefter togs dödsstraffet bort för en mängd brott men var kvar för bland annat mord fram till 1921. Sverige var ett av de sista länderna i Europa som avskaffade dödsstraffet.

   Men Nils Lekman fick trots de tre morden, sitt dödsstraff omvandlat till livstidsstraff. Och efter 20 år fick han nåd och frigavs. Därtill hade han fått en ordentlig utbildning under tiden han satt inne som direkt gav honom arbete när han kom ut.

   Vad skulle ha hänt Nils Lekman nu, på 2000-talet, om han hade dödat sina tre barn? Hade han dömts till rättspsykiatrisk vård? Knappast troligt, allt färre döms till rättspsykvård trots att lagen som reglerar det är densamma sedan 1992, och Nils Lekman hade i övrigt inte uppvisat någon form av sinnessjukdom, som det benämndes på den tiden. Han hade alltså dömts till livstids fängelse. Vad innebär då det år 2014? Det vet vi inte. Det enda vi vet är att det inte betyder livstids fängelse. Och vi vet att flera har fått sina livstidsstraff omvandlade till 30-40 års fängelse under de senaste åren.

   Skulle grannar, tidigare arbetskamrater, prästen på bygden och presumtiva arbetsgivare ställt upp och vädjat om att Nils skulle bli frigiven nu, år 2014, så som de gjorde då? Knappast. Vem har hört talas om något sådant i modern tid i Sverige? Skulle han ha fått en utbildning och varit garanterad arbete hos en arbetsgivare den dag han kom ut, så som fallet var med Nils då, på 1800-talet? Skulle inte tro det. Idag skulle arbetsgivarna med lagens hjälp kräva att han visade upp sitt belastningsregister, och sedan skulle det ha varit kört.

   Det har gått 160 år sedan Nils Lekman mördade sina tre barn. Och 140 år sedan han släpptes ut efter att ha avtjänat 20 år för sitt grova brott. På den tiden satte allt för många kvinnor ut sina nyfödda barn i skogen eller dödade dem på andra sätt, för att de inte var gifta med fadern. En del av dessa kvinnor dömdes till döden och avrättades.

   På den tiden jämställdes sex med djur med homosexuella handlingar. På den tiden kunde man dömas till döden för ”andra gången hor”, vilket innebar andra gången otrohet. Kvinnor var inte i närheten av att få rösta i allmänna val. Det fick de först 1921. Minsta antydan om en kvinna som domare eller åklagare skulle ha resulterat i hånfulla gapskratt. Idag är 56 procent av åklagarna i Sverige kvinnor. På den tiden fick vanliga ungar inte någon möjlighet till skolgång över huvud taget. Jag kan fortsätta så här i oändlighet, men det här får räcka.

   Mycket har hänt på 160 år. En hel del har blivit bättre, eller till och med oerhört mycket bättre. Men när det gäller samhällets hårdaste repressalie mot sina medborgare har inte mycket hänt. Alla dömdes inte till döden för mord på 1800-talet. Det skulle till försvårande omständigheter för att bödeln skulle komma att kallas till förrättning. Likaså har det varit med livstidsstraffet. Som försvårande omständigheter har man sett andra brott i samband med mordet, som sexmord och rånmord etc. Eller utdragen grymhet. Förslagenhet, alltså något så sällsynt som ett noga planerat mord, har också setts som försvårande.

   År 2014 vill landets justitieminister ändra på det. Hon och hennes partikamrater vill att livstid ska vara normalstraffet för mord i Sverige. Hur de vill ha det om det är ett antal försvårade omständigheter i samband med mordet, framgår inte. Vilket kanske är bra, då tanken svindlar.

   Har morden blivit fler i Sverige så att man vill statuera exempel? Nej, mord och dråp har i princip följt befolkningsutvecklingen sedan mitten av 1700-talet. Det har till och från påverkats av alkoholkonsumtionen men aldrig av vilka straff vi haft för mord. Vi hade dödstraff fram till 1921. Därefter var fängelse på livstid i praktiken 20-25 år i början av 1900-talet, för att vartefter sjunka till 7-8 år under några årtionden för att 1989 vända och börja glida uppåt – om nu något kan glida uppåt. För att idag vara något som Örebro tingsrätt slutligen fastställer efter att någon hovrätt många år tidigare avkunnat en livstidsdom. (Försök inte förklara den ordningen för någon utlänning. Tro mig, det är omöjligt att få dem att förstå denna underliga ordning.)

   De senaste åren har morden och dråpen blivit allt färre i Sverige. År efter år minskar det dödliga våldet trots att befolkningen ökar – inte minst på grund av ökad invandring. Men ändå vill nu landets justitieminister skärpa straffet för mord. Vad är det som händer i Sverige? Varför ökar oförsonligheten och hatet i olika former? Varför kan vi inte år 2014 visa det medkännande med en familj som man kunde göra år 1874? Varför?

 

De tre artiklarna om Nils Lekmans tre mord och vad som sedan hände, finns att läsa här.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.