Dick Sundevall

Juridiska sanningar och rena sanningar

Min första reaktion när jag läste hovrättsdomen i kokainmålet, var att det var en klok och sansad dom. Men efter att ha haft mer tid på mig med att läsa, analysera och prata med olika jurister, är slutsatsen att domen i huvudsak är riktig, men att den samtidigt är en feg och undfallande dom som försöker undvika att det här målet ska bli en stor rättsskandal.

Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I drygt 30 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och några tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med Guldspaden och annat men är mest stolt över Ordfronts Demokratipris, ”för då tävlar man ju mot hela svenska folket”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Varför beskriver hovrätten på ett antal punkter i domen att det i och för sig funnits anledning att misstänka Jonas Falk för det ena och det andra, men att det inte räckt för att fälla honom? Varför – när anklagelserna på flera av dessa punkter har blivit klart och tydligt motbevisade genom vad försvaret tagit fram under processens gång? Varför redogör man inte för det i domen?

    Det här har bland annat resulterat i att ett normalt så sansat och seriöst program som Studio Ett, i P1, i ett längre inslag helt utgick ifrån att Falk var skyldig men att bevisen inte räckte till för att fälla honom. Detta trots att han är frikänd från alla anklagelser och därmed ska betraktas som oskyldig.

   Jonas Falk har som ung man, för drygt 20 år sedan, rånat ett antal banker. Han är dömd för det och har helt i sin ordning avtjänat sitt straff gentemot samhället i form av många hårda fängelseår på landets säkerhetsanstalter.

   Men ska han därmed betraktas som fredlös resten av livet? Som en person som kan behandlas hur som helst? Den tid han nu har suttit häktad motsvarar att han skulle ha dömts till drygt fem års fängelse och sedan släppts efter två tredjedelar. Men med den stora skillnaden att i ett fängelse hade han inte varit isolerad mer än möjligen under några veckor.

   En till hundra procent frikänd person har alltså via åklagarnas olika turer fått avtjäna en påföljd på motsvarande fem års fängelsestraff. Utan att ha undersökt det i detalj törs jag påstå att det hade varit omöjligt i något annat EU-land. I de flesta EU-länder betraktas total isolering som tortyr, och är därmed något som bara får förekomma ytterst kort tid. I till exempel Spanien får bara terroristmisstänkta isoleras.

   Nu är frågan om Sverige som nation kommer att stå upp mot ett annat EU-land och helt enkelt vägra lämna ut Falk till Spanien eftersom den internationella arresteringsordern dels bygger på tingsrättsdomen, som nu är helt inaktuell och dels innehåller absurditeter som att Falk ska ha tvättat narkotikapengar genom investeringar men inte har deklarerat sina inkomster i Spanien. Det finns faktiskt inte något EU-land där man behöver deklarera kriminella inkomster. Och vad man alltså påstår är att det är inkomster från en brottslig verksamhet [-]– som han nu alltså är helt frikänd från.

   Den som tror att nationen Sverige kommer att stå upp för en av sina medborgare och vägra lämna ut honom, så som en del andra europeiska länder gjort i liknande situationer, kan räcka upp handen nu. Själv tvivlar jag. Om inte annat kan man ju luta sig mot en hovrättsdom som kan sammanfattas i orden: Han är troligen skyldig som fan – men åklagarna har inte kunnat bevisa det.

   Det som resulterade i att det här målet, som kostat svenska skattebetalare flera hundra miljoner, över huvud taget hamnade i Sverige var ett beslag sommaren 2010 på nio kilo kokain i en av ensamseglaren Mauritz Andersson båtar i Göteborg. Genom att åklagarna hävdade att den narkotikan funnits där sedan 2008, hamnade målet i Sverige. Annars hade Mauritz Andersson dömts i Frankrike eftersom han greps på franskt vatten med 1,2 ton kokain i sin båt.

   Allt var förberett för rättegång där, och ingen annan svensk var aktuell för åtal, när två kriminalare från Stockholm helt plötsligt hittade de där nio kilona. Hade Andersson dömts i Frankrike hade han fått åtta års fängelse och släppts efter halva tiden.

   Varför skriver hovrätten på sidan 45, angående dessa nio kilon kokain:

Av utredningen går det inte heller att dra slutsatsen att det var Mauritz Andersson som placerat narkotikan i båten.

Varför skriver man inte istället:

Av utredningen går det inte att dra slutsatsen att det funnits någon narkotika i båten Gloria under perioden 2008 – 2010.

   För så är det ju. Det finns inga bilder på kokainet ombord på båten. Undercoverpoliser som bott på båten har inte sett till något kokain under den här perioden. Inte heller hantverkare som arbetat just där kokainet ska ha varit placerat. Narkotikahunden som morgonen efter ”beslaget” genomsökte båten markerade inte på något ställe för narkotika av något slag.

   Istället skriver man i domen lite högre upp på sidan 45, apropå att båten hade genomsökts av polis vid olika tillfällen under de här åren, att det:

… gör att man inte kan utgå ifrån att narkotikan som påträffades 2010 fanns där redan 2008.

   Det här innebär att man trots ovanstående klara fakta utgår ifrån att de nio kilona fanns i båten när de två kriminalarna gjorde sitt ”beslag” sommaren 2010. Man undviker alltså noga allt som på minsta lilla sätt kan antyda att de ljuger. Varför gör man det? Hovrätten vet ju genom vittnesmål från tre Göteborgspoliser att de här kriminalarna ljuger, när de påstår att de efter ”beslaget” lämnat in de nio kilona hos Göteborgspolisen på kvällen och sedan hämtat upp det dagen därpå.

   Det finns inga poliser som sett något i den vägen och det finns varken någon dokumentation om inlämnandet eller utlämnandet av detta rekordbeslag av kokain. Så varför då utgå ifrån att vad de säger om själva beslaget på båten skulle vara sant?

   Det ska mycket till i en svensk domstol för att konstatera att två poliser ljuger. Men i det här fallet finns det mycket, närmare bestämt i form av tre poliser av högre rang som påvisar det. De två kriminalarnas trovärdighet var därmed skjuten i sank.

   När nu hovrätten konstaterat att det inte går att, dra slutsatsen att det var Mauritz Andersson som placerade narkotikan i båten, så vem/vilka kan det då möjligen vara? Kan det vara några knarklangare som tyckte att det var en lysande idé att gömma kokain till ett värde av 30-40 miljoner kronor ombord på just den fritidsbåt i Sverige som för tillfället hade den hårdaste polisbevakningen?

   Så återigen, varför väljer hovrätten att tro att de två kriminalarna från rikskriminalen hittat narkotikan ombord på båten när klara tydliga fakta, ett flertal vittnesmål och enkel logik talar mot det?

   Är det för att skydda vissa poliser och åklagarna? Nej, läser man domen noga så ser man att åklagarna får en hel del kritik, även om det inte direkt påpekas att de brutit mot lagar och regler så till den grad. Det blir istället något som tids nog lär redas ut i andra rättegångar.

   Är det för att skydda tingsrätten? Ja, till viss del tror jag att man vill dämpa skandalen runt tingsrättsdomen. För den domen där bevisningen beskrivs som i det närmaste perfekt och där försvarets invändningar lyser med sin frånvaro, är en ren skandal. Tingsrätten har dömt ett antal personer, varav en del tidigare helt ostraffade, till väldigt långa fängelsestraff utan någon bevisning. Istället har de dömt på indicier som möjligen, kanske – kan framstå som lite skumma.

   Är förklaringen att Svea hovrätt har utsatts för påtryckningar? Det är möjligt men jag tror faktiskt att just den hovrätten med sin höga svansföring och integritet kan stå upp mot sånt. Vad det sannolikt handlar om är en missriktad lojalitet gentemot staten. En lojalitet som går ut på att försöka dämpa den här rättsskandalen så gott det går. Gjuta olja på vågorna eftersom Sverige inte har råd med ännu en stor rättsskandal i ett läge när Quick-cirkusen ännu inte tonat bort, och Assange sitter i något som kan liknas vid husarrest i London, på grund av den svenska statens agerande.

   Priset för det här får bland annat Jonas Falk betala i form av en hovrättsdom som inte ger bilden av en person som frikänns från alla åtalspunkter för att han faktiskt är oskyldig. Utan får det att framstå som att, ”visst är han en gangster, det vet ju alla – men bevisen räckte inte till för att fälla honom den här gången”.

   På SR:s Studio Ett arbetar inga oseriösa journalister. Där bryter man inte normalt mot några etiska regler. Att man ändå gör ut ett längre inslag med utgångspunkten att Jonas Falk är skyldig trots att han frikändes – beror naturligtvis på att man läst och analyserat hovrättsdomen just så.

 

I övrigt…

instämmer jag helt och fullt i vad hovrättsrådet Magnus Ulriksons anför i sin reservation angående det försöksbrott som Mauritz Andersson och en annan person dömdes för. Det kan inte gärna vara ett påbörjat brott när någon tror att han ska kunna hämta narkotika någonstans men ingen kommer dit och levererar något. I det här fallet blir det något slags försök till försöksbrott, och det kan man inte dömas för. Förhoppningsvis tar Högsta domstolen upp den delen av domen till prövning.

 

Hovrättsdomen, med ovan nämnda reservation, biläggs som nedladdningsbar fil.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.