Dags att ta hatet på allvar

På sista tiden har inte bara yttrandefriheten attackerats av terrorister. Både i Paris och Köpenhamn attackerades också judar. Efter dåden i Paris tog det dagar innan svenska medier kallade mördandet av judarna i kosherbutiken för ett antisemitiskt terrordåd. 

Isabel Sommerfeld studerar juridik på Stockholms universitet och driver människorättsnätverket Info Belarus. Belaruskännare och frilansjournalist. Brinner för mänskliga rättigheter och frihet. Deltog 2012 och 2013 i Uppdrag Gransknings program om TeliaSonera-skandalerna och deras arbete i diktaturer. Läs mer på www.isabelsommerfeld.com.

Nu är Isabel också en av Para§rafs krönikörer.

Efter dåden i Köpenhamn då en judisk man sköts till döds utanför synagogan blev bland annat reaktionen på SVT:s Aktuellt att kalla den israeliska flaggan för ”den judiska flaggan”. Sedan, tillbaka till studion för ett samtal om antisemitism med imamen Abd al Haqq Kielan och Eli Göndör, jude och doktor i religionshistoria med inriktning på islamologi.

   Ovanför Eli Göndörs axel valde man att placera en israelisk flagga i bild.  Detta är bara ett fåtal exempel på hur media spär på begreppsförvirringen, som är en av anledningarna till att europeiska judar blir måltavlor för hat.

   Inom svenska medier är man inte bara begreppsförvirrade. När den israeliske ambassadören intervjuades efter Köpenhamns-dåden i Studio Ett fick han frågan vad judarna har för ”eget ansvar” för den växande antisemitismen. Myten om antisemitismen som självförvållad har en gammal tradition bland judehatare. Studio Ett bad sedan om ursäkt, de menade ”självklart inte att skuldbelägga judar”. Det är tyvärr svårt att ta en sådan ursäkt på allvar när flertalet personer (rimligtvis åtminstone producent och researcher) måste ha godkänt frågan innan sändning.

   Dessutom visade programledaren Helena Groll väldigt tydligt i sändningen att just den frågan skulle hon minsann få svar på, den återupprepades och hon förstod inte varför ambassadören avvisade frågan. Alltså var frågan uppenbart genomtänkt och välplanerad. Helena Groll och redaktionen på Studio Ett borde ta och fundera på vad de själva har för ansvar för den ökade antisemitismen i samhället. Jag har anmält programmet till Granskningsnämnden, med en förhoppning om att agerandet får konsekvenser. Public Service ska vara fri från antisemitism och vinklad journalistik som skuldbelägger människor för de övergrepp de utsätts för.

   Vi lever i en tid där judar mördas för att de är judar och i ett land där judiska barn börjar vänja sig vid att få hålla sig inne på skolrasterna (just nu vaktas dessa barn av poliser med automatvapen). Det är tyvärr inte bara media som inte tycks ha tagit antisemitismen på allvar. Nyligen misshandlades en nära vän i Stockholms tunnelbana när ett gäng okända killar fått reda på att hon hade ett hebreiskt namn. En stund senare vaknade hon upp från slaget, med hjärnskakning. Misshandeln skedde framför en övervakningskamera, som polisen inte ens brydde sig om att kolla upp efter anmälan, med kommentaren ”det skulle ändå vara svårt att se vilka de var”. Fallet lades snabbt ned, detta trots att regeringen nyligen begärt att polisen ska prioritera hatbrott.

   Det är inte lätt att vara del av en minoritetsgrupp i Sverige. Många av oss bär också med sig flera generationers rädsla. För min egen del börjar den bli svår att undvika, med minnet av min farmor som överlevde Auschwitz och hennes far som gasades ihjäl under Förintelsen, samt det faktum att mina föräldrar för inte allt för många år sedan tvingades fly sitt hemland – allt för att de var judar. Själv har jag åtskilliga gånger kontaktats av okända personer som påstår att Förintelsen aldrig ägt rum och som avhumaniserar mig till en ”varelse” med ”ondskefulla baktankar”. De flesta mail har jag polisanmält, men fallen har alltid lagts ned.

   När jag var liten var det ”normalt” att gå igenom en säkerhetssluss med vakter när jag skulle till skolan. Tidigt fick jag lära mig att det inte var alla som tyckte om mig, för att jag var född judinna. Det var helt enkelt bara så det var.  Det är med stor sorg som jag idag får se mina syskonbarn gå igenom samma sak. Varje år åker de på judiskt barnkoloni, där får de vara sig själva och behöver aldrig dölja vilka de är.

   I år får de judiska barnen inte åka på sitt sportlovsläger. Anledningen är att polisen inte vill skydda dessa barn för att de ska kunna göra sådant som är självklart för andra svenska barn.

   Bara någon dag innan detta besked kom, gick polisen ut med ett nationellt direktiv om att förstärka skyddet av de judiska institutionerna i Sverige, men när man ansökte om skydd till lägret ansåg polisen ändå inte att det fanns något behov av det. Har de kanske glömt bort det faktum att Sverige åtagit sig att skydda sina minoriteter, både genom internationella FN-konventioner och nationell lag? FN har kritiserat Sverige för detta under den senaste UPR-granskningen, då de bland annat rekommenderade Sverige att garantera ett tillräckligt skydd för den judiska minoriteten.

   Den förvirrade mediala bilden, ibland också misstänkliggörandet av oss judar i media och myndigheter som inte tycks ta hoten på allvar, bidrar inte bara till växande antisemitism utan också till många svenska judars otrygghet, en känsla av att det kanske inte kommer finnas en framtid för oss här.

   Om inte ens det faktum att judar mördas i Europa 2015 för att de är judar, är allvarligt nog, för att samhället ska ta antisemitismen på allvar, hur långt ska det behöva gå? Det är dags att ta krafttag mot hatet, inte bara hålla tal om jämlikhet och antirasism. Judar och andra minoritetsgrupper måste kunna lita på att samhället finns där för dem, särskilt i dessa mörka tider. När staten och polismyndigheten inte lyckas få alla svenskar att känna sig trygga i sitt hemland, till den grad att folk funderar på att flytta utomlands, då får man någonstans konstatera att man har misslyckats med en utav demokratins viktigaste grundstenar. Det är dags att ta hatet på allvar nu.

 

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Där får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill ibland extramaterial som inte publiceras på sajten. Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.

Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.

OBS: Vi efterfrågar inte ditt namn eller adress och än mindre ditt personnummer. Utan bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till. Du prenumererar här.

 

Publicerad

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.