Polischefer och åklagare som agerar politiska lobbyister

Rikspolischefen fick berättigad kritik när han offentligt kritiserade Sverigedemokraterna. Det finns all anledning att tycka illa om det partiet men landets högsta polischef ska inte offentligt uttrycka sin avsky för något politiskt riksdagsparti. Men han är inte ensam om att som statstjänsteman agera politiskt. På senare tid har såväl åklagare som höga polischefer gjort sig till politiska lobbyister.

   Det handlar om EU-domstolens beslut om att datalagring av vad medborgarna har för sig på nätet och via sina mobiltelefoner inte ska få masslagras. EU-domstolen har slagit fast att det strider mot grundläggande medborgerliga rättigheter.

   Det är att observera att EU-domstolen inte på något sätt motsätter sig avlyssning och liknande efter att en nationell domstol fattat beslut om det utifrån att någon på goda grunder är misstänkt för grova brott. Utan det handlar om att inte få lagra vad miljoner vanliga hederliga medborgare har för sig. Alltså medborgarnas rätt till integritet.

   Det här har först Alliansregeringen och senare den nuvarande regeringen försökt gå runt på olika sätt. Men från och med årsskiftet 2016/17 har man tvingats sätta stopp för det.

   Därefter har såväl en del svenska åklagare som höga polischefer i olika sammanhang varit ute i medierna och hävdat att det därmed blir svårare, eller till och med omöjligt, att utreda vissa brott. Och ifrågasatt om EU-domstolen har fattat vad det handlar om. De har alltså agerat som politiska lobbyister. För sånt här är vad många lobbyister arbetar med. Man försöker på olika sätt påverka lagstiftningen i en riktning som gynnar deras uppdragsgivare.

   Senast handlade det om att det skulle bli svårare att utreda barnpornografibrott. Som om svenska poliser och åklagare skulle ha varit bra på att utreda sådana brott innan årsskiftet.

   Det är naturligtvis inte så att EU-domstolen försöker hindra olika länders rättsapparater att utreda brott. Vad det handlar om är att definiera en gräns mellan vad som är rimligt i det brottsbekämpande arbetet i förhållande till massregistrering och lagring av vad hederliga medborgare har för sig.

   Det finns massor av åtgärder som skulle underlätta för polis och åklagare att utreda och lagföra brott. Tortyr, som praktiseras i allt för många länder. Topsa samtliga medborgare så att det finns ett komplett DNA-register. Likaså ta fingeravtryck på samtliga.

   Om man lät operera in ett litet datachip under huden på alla medborgare så skulle man veta vilka som var på den eller den banken när den rånades. För att inte tala om hur många sexbrott och våldsbrott man skulle klara upp om det satt övervakningskameror i var och vartannat gathörn. Och likaså mikrofoner och kameror i väggarna på varje arbetsplats och i varje bostad. Självklart även på toaletterna.

   Men frågan är var gränsen ska gå. Den gräns som utgör skillnaden mellan en polisstat och en demokratisk stat som har respekt för medborgarnas integritet. Respekt för att vanliga hederliga medborgare ska kunna ha ett privatliv som inte kan lagras och granskas av polisen, utan domstolsbeslut.

   Jag påstår inte att det är en enkel fråga. Men jag hävdar bestämt att man måste sätta en sådan gräns någonstans. Länge utgjordes den gränsen i Sverige att man inte skulle få sätta in mikrofoner i bostäder och på arbetsplatser. Alltså inte bugga. Idag får polisen göra det.

– Om man inte har något att dölja, så utgör det inget problem, hävdar en del.

Jag brukar bemöta sånt snack med:

– Om du inte har något att dölja så kan väl du här och nu berätta för oss om dina onanifantasier.

   Hitintills har ingen tyckt att det varit en bra idé. Utan istället hävdat att det är väl ändå deras privatsak. Visst är det så. Jag instämmer helt och fullt i att det är deras privatsak och att de har all rätt att dölja det – liksom mycket annat som är en privatsak. Det finns mycket som inte är det minsta brottsligt men som vi medborgare har all rätt att behålla för oss själva.

   Det är redan idag så att när du som läser det här går och lägger dig på kvällen, så har du inte en aning om ifall du har varit avlyssnad genom att befinna dig på en arbetsplats eller i ett hem som är avlyssnat av polisen. Eller blivit avlyssnad genom att prata i telefon eller registrerad och kollad genom att du fått ett mejl eller sms från någon som polisen har koll på. Eller att du har utbytt något via Facebook. Och det utan att du på något sätt är inblandad i något kriminellt.

   Du får sannolikt aldrig reda på om det har varit så, för det är tusentals som kontrolleras varje år, efter domstolsbeslut, utan att det leder till åtal för något brott. Det är faktiskt mer sannolikt att du blir registrerad, än att grova brottslingar blir det. För du misstänker troligen inte att du på olika sätt kan blir registrerad eftersom du är en hederlig medborgare – medan grova brottslingar noga ser till att de inte blir det.

   EU-domstolens beslut står på de europeiska medborgarnas sida. Har kommit till för att skydda vårt privatliv. Att det uppenbart inte gillas av vissa polischefer och åklagare är milt uttryckt anmärkningsvärt. Det här beslutet gäller för alla stater inom EU och de flesta har anpassat sin lagstiftning redan för flera år sedan. Under de senaste åren har allt färre brott klarats ut och överlämnats till åklagare i Sverige. Och det är ju bara från det senaste årsskiftet som de nya bestämmelserna gäller även för oss. Så höga polischefer och åklagare får försöka hitta något annat att skylla poliskrisen på.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.