Rasistiskt våld pågår – var god stör ej!

Det väpnade kriget mot människor som har flytt hit från krig pågår i full skala. Nyhetsrapporteringen om detta pågår däremot inte i full skala. Sådant som tidigare blev en löpsedel blir nu en notis. Det rasistiska våldet fortsätter men massmedia berättar allt oftare bara lite pliktskyldigt om saken.

   Det var hösten 2015. Några dagar innan rasisterna eldade upp det blivande asylboendet vid Furulidskolan i Vallda så hade nazister och grannar gjort gemensam sak vid kommunens informationsmöte. Jag satt på det där mötet med min då åttaårige son. Stämningen blev allt mer obehaglig. Till slut kände jag mig tvungen att gå därifrån.

   En arg pensionär på främsta raden tog mycket taltid. Hon tyckte att det var väldigt viktigt att åldersbestämma människor. Som om hon på riktigt trodde att den saken kunde beslutas av en kommuntjänsteman, en polis och två politiker i en skolmatsal.

   Mannen som presenterade sig som tillhörandes min vägförening var upprörd. Han undrade varför man ville placera boendet på en så fruktansvärd plats. Det var nämligen så att just området där han bodde var synnerligen olämplig för ett flyktingboende. Det finns inget att göra i området, sa han. Flyktingarna kommer bara ”dra omkring”. Jag minns att han till och med kallade det människo-ovärdigt att bo på platsen. Det var då jag påminde honom om att han själv hade valt att leva där.

   Sen sa jag något om att våra barn behöver växa upp på en plats där inte alla är likadana. Jag fick en applåd och när vi gick mot parkeringen undrade grabben varför de hade klappat i händerna. Det var många där som tyckte som jag, sa jag. Det var därför de applåderade. Men det var många som inte tyckte som du också, sa han. Jag nickade.

   De som inte tyckte som jag tyckte istället precis som den som höll i tändstickan några dagar senare. Om mordbrännarna var på mötet, vilket jag inte finner för otroligt, så kände de sig troligen stärkta av de många rösterna som hade höjts för att asylboendet till varje pris måste stoppas. Troligen ser de sig än idag som hjältar.

   Rasister som eldar upp befintliga och planerade asylboenden uppskattar all hjälp och stöttning de kan få. Sverigedemokraterna i Lund var så behjälpliga att de hösten 2015 la ut kartor på nätet över flyktingboenden i staden. Tändstickor och tändvätska fick man däremot skaffa själv. Riktigt så hjälpsamma är inte alla, men allmänhetens och medias tystnad underlättar det rasistiska våldet.

   Det skrevs ganska mycket om branden på Furulidskolan eftersom den var först i en lång rad av ideologiskt motiverade mordbränder. Man skrev en hel del om de bränder som därpå följde. Sen efter ett tag blev det bara korta små notiser. Men bränderna fortsatte. Allt färre ord för varje brand. Allt tystare i debatten.

   För att något ska vara en nyhet krävs det att det har hänt något som är annorlunda mot hur det brukar vara. För att något ska vara en stor nyhet krävs det att det verkligen är något annorlunda som har hänt.

   År 2016 utfördes det 92 anlagda bränder på planerade eller befintliga asylboenden i Sverige. Det är en brand var fjärde dag i genomsnitt. Huvuddelen av bränderna var anlagda av utomstående personer. Ytterligare 12 bränder skedde på platser som hade planerats för flyktingboenden. Väldigt få gärningsmän har kunnat gripas.

   Och innan rasistförsvararna går i spinn och pratar om att minsann inga rasister har fällts för bränderna, så kan det vara bra att tydliggöra att statistiken när det gäller mordbrand tyvärr är sådan att bara tio procent av alla gärningsmän kan bindas till brott. Det beror bland annat på att mycket av bevisningen brinner upp.

   Men låt oss se på saken logiskt. Vem har rimligen starkast skäl att elda upp en bostad – den som bor där och riskerar att brinna inne eller den som hatar dem som bor där och önskar att verksamheten i huset försvann?

   Det finns förresten människor som på riktigt tror att flyktingarna själva även bränner ner planerade boenden. Det vore lite som om man innan en semesterresa till Thailand först reste ner dit för att tända eld på hotellet.

   Attentaten mot svenska asylboenden pågår alltjämt men vi tycks ha accepterat att det ska vara så. I Sjuntorp blev en väktare natten mellan den 12:e och 13:e maj beskjuten utanför ett boende för ensamkommande barn – ja man hade fått placera dit väktare för att skydda barnen eftersom det sedan tidigare hade uttalats rasistiska hot.

   Såg ni löpsedeln? Följde ni extrasändningarna på teve? Nej. För det blev inga löpsedlar eller extrasändningar. I flera stora tidningar försvann nyheten bort helt. I de andra blev det en kort notis. Samma dag kunde man däremot i stora uppslag läsa om mannen som visade rumpan i melodifestivalen.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.