Morgan Johansson

Justitieminister Morgan Johansson har tagit ledningen

Så är det då igång med de hårdare tagens politik inför det kommande riksdagsvalet. Vi kan förvänta oss förslag på hårdare straff för de flesta brott och av bara farten diverse idéer som tär på rättssäkerheten och medborgarnas integritet. Just nu har socialdemokraterna genom Morgan Johansson tagit ledningen med idéer som för tankarna till militärdiktaturer.

   Överbuden från olika partier avseende antalet poliser vi skulle ha i Sverige fick lite av ett löjets skimmer över sig, så det kanske vi slipper framöver. Inte minst i ljuset av att det måste till nya utbildningsenheter för att kunna åstadkomma alla dessa tusentals nyutbildade poliser. Och att det därmed inte är sannolikt att det ger någon effekt innan år 2030.

   Men redan nu kommer nya bud från såväl socialdemokraterna som moderaterna. Det ena mer underligt och dumt än det andra.

   Moderaterna vill höja straffen för inbrott och ha dubbla straff för den som utför gängrelaterade brott.

   Men det är lite mesigt i jämförelse med socialdemokraterna, med justitieminister Morgan Johansson i spetsen, som nu har tagit ledningen. Morgan Johansson har gått ut med att det vore bra med speciella zoner där poliser kunde stoppa vem som helst för att genomsöka väskor och bilar, även om personen inte alls är misstänkt för något brott.

   Det för tankarna till militärdiktaturer där sånt är helt i sin ordning. Men i en rättsstat är det främmande. Visserligen har man infört något liknande i Danmark, men att andra länder gör rättsvidriga saker är inget skäl för oss att göra detsamma. Och i Danmark har det trots närmare tusen kontroller under några år inte resulterat i beslag av minsta lilla illegala skjutvapen. Vad det däremot har resulterat i är trakasserier av medborgarna.

   Därtill ska man, om Morgan Johansson får som han vill, förbjuda medborgare som inte är poliser eller liknande att bära skyddsvästar. Vi ska alltså ha den ordningen i Sverige att om du cyklar så måste du ha hjälm. Men om du bor eller arbetar i ett område där det skjuts mycket så får du inte ha skyddsväst.

   Nu gör regeringen, alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet, ett nytt försök med att livstid ska vara normalstraff för mord. Det låter ju bra eftersom mord liksom grovt spioneri är brottsbalkens grövsta brott. Men är det så bra, eller handlar det bara om populistiskt röstfiske?

   Självklart vill varje medborgare att staten markerar hårt mot mord. Hur skola, vården och annat ska vara uppbyggt och fungera kan vi ha olika uppfattningar om – men att det ska markeras hårt och bestämt mot mord är vi alla med på. Alltså är det ett säkert kort när det gäller att vinna över marginalväljare.

   Det här kommer att få till följd att ”normalmorden” resulterar i livstid. Alltså det som alltför ofta sker med två män som är vänner och super ihop. De ryker ihop i fyllan och den ena hugger ihjäl den andre med en förskärare. Eller när äkta män, sambos eller pojkvänner slår ihjäl sin hustru, sambo eller flickvän. Det här är mord som sker i stunden, i affekt, utan föregående planering.

   Men om någon planerar ett sadistiskt sexmord och utför det, eller planerar och utför ett rånmord som resulterar i att två eller tre personer skjuts ihjäl, blir det alltså samma straff. Blir livstid. Och vad livstid betyder har vi ingen aning om. Det kan betyda 14 år i fängelse, eller 24 år, eller 34 år etcetera.

   Poliserna som utrett mordet vet inte, åklagarna vet inte och domarna som dömer vet inte heller vad det egentligen innebär. Och framförallt så får inte nära anhöriga till mordoffret veta hur staten Sverige såg på mordet ifråga. De vet bara att deras älskade mamma eller pappa, son, dotter, make eller maka har blivit mördad och någon har dömts för det. Och att Örebro tingsrätt en dag, om kanske 12, 20, 30 eller 40 år, ska klargöra vad mördaren fick för straff.

   Sånt ska vi alltså ha mer av enligt regeringen. Vilket allianspartierna också är helt med på. För ingen vill ju framstå som ”soft on crime”. Såväl amerikanska som svenska politiker är väl medvetna om att det är politiskt självmord.

   Alltså friar man istället till okunnigheten. Friar till de som tror att det bli färre brott och därmed färre brottsoffer för att man inför hårdare straff. Att det finns hyllkilometer med seriös svensk och internationell forskning som visar att det inte alls är så, lämnar man därhän. Det låtsas man helt enkelt inte om.

   Vi har statistik i Sverige när det gäller mord och dråp som går tillbaka till 1752. Under den här tiden har vi haft dödsstraff för mord fram till 1921 och därefter livstidsstraff på cirka 25-30 år, vilket ytterst få överlevde i dåtidens fängelser. I mer modern tid hade vi haft perioder då väldigt många av mördarna dömdes till rättspsykiatrisk vård och livstidsstraffet innebar att man satt 7-8 år i fängelse. Idag sitter man 15-20 år eller betydligt längre.

   Inget av det här har påverkat antalet mord och dråp i förhållande till antalet medborgare. Inte heller, som en del så gärna vill tro, har invandringen påverkat det. Däremot har alkoholkonsumtionen i olika perioder haft en viss inverkan. Vi mördar i huvudsak våra nära och kära. Ofta i fyllan. Varför det? För att mord är ett passionerat brott, som sker under starka känsloutbrott.

   Det är ingen som stannar upp och tänker att jag kanske inte ska hugga den där andra och tredje gången med kniven för att nu har livstid blivit normalstraffet för mord. Naturligtvis är det inte så.

   Det är inte heller så att det sitter några kriminella i någon lägenhet och kommer överens om att snabbt som fan göra några inbrott:

– För grabbar, blir det en alliansregering vid nästa val så kanske dom inför högre straff för inbrott, eftersom moderaterna vill det.

   Nästan alla brott sker i stunden, av människor som ”lever i nuet” och inte ser till vilka konsekvenser det kan bli av vad de gör. Konsekvenserna för brottsoffer och konsekvenserna för dem själva i form av böter eller fängelsestraff. Om de överhuvudtaget tänker över det hela i förväg så går den tanken ut på att de nog inte kommer att åka fast. Och därmed har straffets hårdhet och längd ingen betydelse för dem.

   Moderaterna vill också ha dubbla straff för brott som utförs i form av gängkriminalitet. Men hur ska man kunna bevisa det i en domstol? Det kommer i 99 fall av 100 inte att gå. Alltså återigen tomma floskler och populism.

   Men är jag då emot alla former av hårdare straff? Nej, absolut inte. Allt som kan resultera i färre brottsoffer är jag för. Det jag är emot är populism som inte förändrar någonting. Som bara är röstfiske bland de mest naiva och okunniga.

   Det som nu håller på att genomföras med hårdare straff för grova vapenbrott är jag helt med på. Om man inte är jägare och är på väg till eller från en jakt, eller tävlingsskytt som ska tävla eller träna och har ett illegalt vapen i på sig eller i bilen, ska man gripas.

   Därefter anhållas, häktas och dömas till fängelsestraff. Man ska alltså direkt tas av banan. Om man har ett illegalt vapen på sig så har man det för att hota, råna eller mörda. Och det ska få omedelbara och kännbara konsekvenser.

   Men att i största allmänhet införa höjda straff och kriminalisera sånt som idag inte är kriminellt och inte går att följa upp för polisen, är bara trams och populism. Likafullt kan vi vänta oss att parti efter parti kommer med olika bud om höjda straff för än det ena och än det andra inför det kommande riksdagsvalet. Vem vet, kanske något av de demokratiska partierna kan ha hunnit ta i ännu värre, ännu mer populistiskt, än Sverigedemokraterna i deras hjärtefråga – innan det är dags att gå till valurnorna nästa år?

För övrigt anser jag…

   att regeringen rimligen måste göra sig av med rikspolischefen Dan Eliasson innan det kommande riksdagsvalet. Gör man inte det bjuder man oppositionen på vallöftet att de kommer att sparka honom om de vinner valet. Det om något skulle kunna få tusentals marginalväljare att rösta på alliansen.

 

   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.