Sverigefiender gör lögnen till sanning och sanningen till lögn

Den yttersta högern arbetar metodiskt. För att nå makt i Sverige måste man lyckas med två saker. För det första måste man få människor att känna att det är på väg att gå åt helvete med landet och världen. För det andra måste man knyta detta katastrofscenario till invandringen. Eftersom all tillgänglig statistik visar på motsatsen är det ett arbete som kräver insatser på många fronter.

   Om vi börjar med att titta på det globalt så kan vi konstatera att antalet döda i terrorbrott i världen minskar stadigt och har gjort så sedan 2014 enligt Global Terrorism Database. Vi kan konstatera att svälten minskar, läskunnigheten ökar, fattigdomen minskar, medellivslängden ökar, jämlikheten blir större och de sanitära förhållandena blir allt bättre.

   Nationellt kan vi konstatera att vi troligen lever i världens mest jämställda land, att vår medellivslängd är bland de högsta i världen, att sjukvården i Sverige har mycket höga förtroendetal, att arbetslösheten snart är nere på rekordlåg nivå och att vi har bäst föräldraförsäkring i världen.

   Eftersom högerpopulismen står och faller med människors bitterhet och missnöje måste alltså all denna objektivt mätbara statistik ifrågasättas. För att göra det måste alla källor som redovisar verkligheten kritiseras och nya källor introduceras.

   För att kunna bana väg för högerextrem och högerpopulistisk media som Nya Tider, Fria tider eller Samtiden måste man undergräva förtroendet för etablerad media. När detta väl är gjort kommer människor att söka sig mot de alternativa kanaler som kan erbjuda en alternativ sanning: Sverige befinner sig i en katastrofsituation och detta är en direkt följd av invandringen.

   En metod har handlat om att tala om gammelmedia på ena sidan och media som man kallar oberoende på den andra. Gammelmedia sägs vara korrupt på olika sätt.

   Den yttersta högern talar gärna i termer av judiska ägarförhållanden. I de lite mer brunblå sammanhangen talar man istället om mediehusens politiska kopplingar. Man kan lyfta fram bilden av att DN sysslar med agendajournalistik istället för faktamässig rapportering och att Aftonbladet är en ”sossetidning”.

   Det finns en grupp personer som är väldigt viktiga för upprätthållandet av den kaosartade Sverigebilden. Det de samtliga har gemensamt är att de vill knyta kaoset till invandringen. Det finns åtminstone ett tjugotal viktiga aktörer i detta spel och jag kan inte ta upp alla här, men låt mig nämna några för att ge en bild av situationen.

   Joakim Lamotte har en utgångspunkt som ofta handlar om kvinnors rättigheter men som nästan alltid slutar i krav på utvisningar eller påhopp på enskilda individer. Han kallar sig själv oberoende men har i sitt arbete gjort sig beroende av de donationer han får in för att driva den Sverigekritiska linjen.

   Tino Sanandaji är nationalekonomen som nått en mycket blygsam akademisk framgång men har desto större fanbase i sociala medier. Gång på gång trummar han ut samma budskap: Ökad invandring leder till ökad brottslighet. Eftersom han gör det med en nationalekonoms auktoritet spelar det inte följarna så stor roll att BRÅ:s statistik visar på motsatsen eller att kriminologer inte alls delar den bild han ger. Sägs det tillräckligt ofta av en man med auktoritet så blir det sant för män som gillar män med auktoritet.

   Alice Teodorescu arbetar smidigare än de två förstnämnda och når därför ut till en bredare skara. Utifrån sin roll som chefredaktör för Göteborgs-Posten kan hon aktivt gång på gång lyfta idén om att vi måste våga tala om invandringens negativa konsekvenser. Eftersom det pratas om detta hela tiden är det en märklig position, men genom att upprepa budskapet skapar hon till sist en föreställning hos läsarna om att invandringen är problemet som alla tystar ner.

   Hanif Bali är moderatpolitikern som gjort mer för Sverigedemokraterna än någon av deras egna politiker. Han har på den politiska scenen bidragit till att legitimera ett språkbruk där man kan kalla profeten Mohammed för pedofil, kalla ensamkommande flyktingbarn för barnlajvare och ändå sitta med i partistyrelsen. Moderaterna använder honom som en åsiktsbro mellan det egna partiet och SD. Tyvärr har de nog inte förstått att den bron är enkelriktad.

   Man kan säga att metoden de alla har gemensamt oavsett roll handlar om att så så många frön av misstänksamhet att främlingshatet till sist börjar gro på alla möjliga platser. Och när det väl har slagit rot är det svår att bekämpa. Främlingshat är som ett ogräs som sprider sig och kväver all vanlig växtlighet.

Det går inte längre att prata om invandring på ett nyanserat sätt, säger många. Diskussionen har blivit alltför polariserad.

   Det har den inte alls. Det finns gott om människor som klarar av att på ett utmärkt sätt föra nyanserade diskussioner om invandare och brottslighet eller faran med fundamentalistisk Islam. Problemet för Sverigefienderna är att de nyanserade samtalen inte späder på rädslan för invandring.

   De är därför helt beroende av att myten om polarisering upprätthålls och de gör det dels genom att själva inta extrema och onyanserade positioner och dels genom att anklaga den utpekade motståndarsidan för att vara extrem.

   Då kan till exempel Expo utmålas som en vänsterextrem intresseorganisation och Svenska kyrkan kan beskrivas som ockuperad av vänsterextremister.

   Sverigefienderna arbetar på olika nivåer. När Gangrape Sweden kallar #jagärhär för en terrororganisation med 75 000 medlemmar så skrattar nog de flesta åt påståendet. De förstår att det inte är terrorism att stötta utsatta människor med kärleksfulla kommentarer på internet. Målgruppen för Gangrape Swedens budskap blir de mest extrema.

   Men när Joakim Lamotte försöker skjuta rörelsen i sank för att de kritiserat honom när han låter hatfulla kommentarer stå kvar på sin Facebooksida, så får kritiken betydligt större genomslag. Nazister och en självdefinierat oberoende journalist gör gemensam sak.

   När den överordnade agendan är att slå sönder Sverige för att bana väg för högerkrafter så får det tydligen kosta vad det kosta vill.

 

   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Nu är Andreas även en av Para§rafs krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje onsdag och lördag förmiddag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.