Om Sverige vore som Nordkorea

2018-01-06

Visst har vårt land sina fel och brister men likafullt är Sverige en demokratisk rättsstat. Det är svårt att föreställa sig ett Sverige som styrdes med samma metoder som till exempel Nordkorea. Hur skulle då till exempel gamla och nya medier se ut? Eller rättare – hur skulle de få se ut? Det närmaste jag kunnat hitta är Kriminalvårdens tidning Omkrim.

   Jag får som chefredaktör för Para§raf Kriminalvårdens pressutskick och deras personaltidning Omkrim. På Kriminalvårdens hemsida presenteras den så här:

Kriminalvårdens personaltidning heter Omkrim. Den innehåller nyttig och användbar läsning för dem som arbetar med och intresserar sig för kriminalvård.

   ”Nyttig och användbar läsning” alltså. Jag tror att det är exakt vad Nordkoreas diktator Kim Jong-Un skulle kunna beordra landets nyhetsredaktioner att deras publikationer skulle utgöra. Ingenting om att här kan debatter föras och åsikter brytas mot varandra och ingenting om kritiskt granskande, som är en självklarhet i vad som lite barnsligt benämns hos oss med ordet ”gammelmedia”.

   I Omkrim missar man aldrig några invigningar eller tal som hålls av den store ledaren, Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg. Tvärtom är det massor av sånt. Bilden ovan utgör ett typiskt exempel. Högste ledaren inviger något och i bakgrunden finns en stelt leende anställd.

   Därtill innehåller tidningen diverse artiklar om verksamhetens förträfflighet. På senare tid framhäver man mer än gärna att det blivit betydligt färre återfall efter att fångar avtjänat sina straff – och får det att framstå som att det vore Kriminalvårdens förtjänst.

   Men det nämns inte med ett ord att det sannolikt till största delen, eller kanske helt och hållet, handlar om att svenskt polisväsende fungerar allt sämre med den nuvarande organisationen och ledningen.

   Det som framställs som något bra handlar alltså sannolikt till stor del om att grova brottslingar som har muckat fortsätter sin brottslighet – men inte grips, häktas, döms och blir inlåsta igen. Istället kan de fortsätta sin framfart ute i samhället.

   Vad som självklart inte omnämns med ett ord i Omkrim, är att Kriminalvården gång på gång kritiseras av JO. Faktum är att det inte finns något annat statligt verk som får så mycket kritik. I snitt kritiseras Kriminalvården av JO för olika beslut två gånger i veckan!

   Tvärtom så skiner alltid solen i Omkrim. Nöjda glada anställda framträder i artikel efter artikel. Framgångar med än det ena och än det andra blandas med återgivanden av vad den store ledaren har sagt eller gjort. I journalistkretsar brukar den här typen av publikationer benämnas ”husbondens röst”.

   För några år sedan fick dock redaktionen för Omkrim, eller om det var den store ledaren, för sig att man skulle ha en och annan debattartikel i tidningen. Efter lite diskussioner kom man fram till att det skulle vara bra om en debattartikel kunde skrivas av advokat Peter Althin och mig, eftersom vi tidigare hade skrivit en del debattartiklar för bland annat DN-debatt.

   Så vi gjorde det. Och en debattartikel är just en debattartikel. Så det vi skrev strök väl inte direkt Kriminalvården medhårs. Den handlade om hur viktigt det var med brottsförebyggande arbete och som vi såg det var den inte speciellt kontroversiell.

   Men den artikeln kunde man inte publicera i tidningen Omkrim. Om beslutet om att stoppa den togs av chefredaktören eller den store ledaren vet vi inte – men vi blev förvånade. Det vi tidigare skrivit tillsammans hade alltid blivit publicerat i olika tidningar. Nåväl, vi publicerade den på Para§raf istället, se nedan.

   I ett Sverige av Nordkoreansk modell hade vi sannolikt inte kunnat få den publicerads någonstans. I dagens Sverige på 2000-talet är det sannolikt bara i Kriminalvårdens tidning Omkrim som den blir stoppad – och det trots att det var deras idé att vi skulle skriva en debattartikel för tidningen.

 

Här kan man bläddra i tidningen Omkrim.

 

Artikeln som blev stoppad finns att läsa nedan.

Artikeln som Kriminalvården ville stoppa

 


   Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst privata tankar och funderingar.

I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.

Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje måndag, onsdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.