Jimmie Åkesson

Sverigedemokraternas sönderfall kan snart bli vårt

2018-04-19

Den som är emot allt och alla kommer till sist också att ge sig på sig själv. Vi såg det i vänsters sönderfall på 70-talet och vi ser det idag på motsvarande sätt på den politiska högerkanten.

  Gnäll får oss att föröka oss genom delning. Det här är förklaringen till varför Sverigedemokraterna har fler politiska vildar än något parti någonsin har haft i Riksdagen. De är nämligen också det gnälligaste partiet som någonsin satt sin fot i en plenisal.

  I Ekots serie ”Mitt Sverige” tar partiledarna med sig lyssnarna till en plats i landet som har betytt mycket för dem. Alla utom Jimmie Åkesson lyckades hitta en plats i Sverige som av olika anledningar var viktiga. Jimmie Åkessons Sverige fanns i Danmark.

  Han tycker alltså så illa om det här landet att han inte lyckas hitta en endaste vrå som duger. Nog för att Jimmie Åkesson är skåning men jag har alltid tänkt att den gamla ramsan ”förena Skåne med Danmark – för det är samma skit” har varit på skämt.

  Tänk dig att du fick i uppdrag att välja ut din favoritlåt med Beatles och då föreslår (I Can’t Get No) Satisfaction med Rolling Stones eller att du får i uppdrag att nämna världens bästa kvinnliga författare och föreslår Horace Engdahl. Jimmie Åkessons brist på kärlek till Sverige är på den nivån och allt handlar om att hatkranarna har öppnats så mycket att de inte längre går att stänga av.

  Vi har sett de nya partierna välla fram ur Sverigedemokraternas sköte. Alternativ för Sverige som fångar upp gamla avdankade SD-politiker och enligt nazitysk modell skissar på hur alla svenska invandrare ska kunna återvända till sina hemländer. Medborgerlig samling som desperat slängt in den numer helt igenom förvirrade Katerina Janouch för att företräda partiets alltmer högerextrema profil.

  Det är inte så konstigt att Sverigedemokraterna faller samman. När hatet väl kopplas på är det svårt att stänga av. Den som hatar svensk sjukvård, svensk skola, svensk invandringspolitik, svenskt etablissemang, svensk massmedia, svensk öppenhet, svensk tolerans, svensk feminism och svensk politik måste rimligen också hata sig själv. De är ju själva en del av det politiska etablissemang de föraktar.

  Sjuklövern, åttaklövern, nioklövern… Det kan bli hur många klöver som helst. Det är lätt att hata men svårt att älska för den som inte längre kan se några ljusglimtar i tillvaron.

  Bitterhet förgiftar. Om det här hade varit en predikan så hade jag hänvisat er till Hebreerbrevet i Nya Testamentet där det står att man ske se upp så att ”inte någon bitter rot skjuter skott och blir ett fördärv som angriper många”. För bitterhet fungerar på precis det där sättet.

  Bitterhet är som kirskålen i din trädgård eller maskrosorna på din gräsmatta. Och finns du i ett sammanhang där bitterheten mot Sverige får växa fritt så kommer den snart vara omöjlig att bekämpa.

  Vi har sett samma processer tydligt i de olika högerextrema diskussionsgrupperna på Facebook. Stå upp för Peter Springare som blev Stå upp för Sverige eftersom man inte tyckte att Peter Springare hatade invandrare tillräckligt mycket. Och sen började man bråka i den gruppen också eftersom alla inte var helt överens om vad man skulle hata mest. En utbrytargrupp tog namnet Stå upp för Sverige utan Markström eftersom ursprungssidans administratör som man börjat bråka med heter Patrik Markström.

  Det är lätt att skratta åt det sekteristiska sönderfallet men allt fler svenskar lockas till de här tankeströmningarna, vilket innebär att allt fler svenskar dricker ur bitterhetens giftbägare och det får konsekvenser.

  Den politiska debatten har blivit en enda massiv gnällverkstad. Allt är sossarnas fel, eller borgarnas fel, eller Miljöpartiets fel eller vänsterns fel eller högerns fel eller invandrarnas fel eller judarnas fel. Det finns inga gränser för hur mycket fel det är på allt och alla.

  Än så länge vill de flesta svenskar, oavsett politisk färg, att samhället ska präglas av rationalitet, omtänksamhet, kärlek och ömsesidig respekt mellan människor. Problemet är att det rådande politiska samtalsklimatet kan bli vägledande för hur vi människor börjar betrakta varandra.

  Ungdomar blir fienden eftersom de använder mobiltelefoner på lektioner. Muslimer blir fienden eftersom de kanske vill ha böneutrop. Företagsledare blir fienden eftersom de vill driva företag som tjänar pengar. Hamnarbetare blir fienden eftersom de vill ha drägliga arbetsvillkor.

  Och sen blir grannen fienden eftersom hon vill bygga ett cykelskjul och arbetskamraten blir fienden eftersom han har fått ett höj- och sänkbart skrivbord och sen blir… Det tar liksom aldrig slut.

  Låt oss se den sekteristiska vänsterns sönderfall på 70-talet och den sekteristiska högerns samtida sönderfall som en varningsklocka. Om vi på allvar låter gnäll, hat och bitterhet vägleda oss mot samhällsförändring så kommer det att sluta med ett samhälle där alla medmänniskor till sist har blivit motmänniskor.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


 Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.