Har du bra verklighetsuppfattning eller är du SD-sympatisör?

2018-07-19

Det finns inget enkelt sätt att säga det här på. Man kan ju tassa lite på tå en stund men förr eller senare är det lika bra att säga som det är: Sverigedemokratiska väljare är inte nödvändigtvis rasister, men de har påvisbart sämst verklighetsuppfattning av alla väljare. Jag pratar inte om saker man kan tycka olika kring, utan sådant som är mätbart sant eller falskt.

   I en nyligen utförd undersökning ställde opinionsinstitutet Inizio ett antal rena faktafrågor till människor som sade sig sympatisera med ett visst politiskt parti. Det handlade till exempel om hur många flyktingar som sökte asyl 2017 och hur många som förväntas göra det i år. 2/3 av samtliga tillfrågade trodde att antalet asylsökande ökar då det i själva verket minskar.

   Det här är kanske inte så konstigt med tanke på röstläget i valrörelsen där man skulle kunna tro att ledningen för våra tre största partier (och några till) har samma kunskapslucka. Absolut sämst faktakoll hade dock SD-väljarna som nästan genomgående trodde att antalet asylsökande var mycket högre än det egentligen är.

   Undersökningen visar också att just SD-väljarna har sämst faktakoll kring arbetslöshet. De tror att den ökar trots att den minskar oavsett om man talar om sysselsättningsnivå eller anställningsnivå.

   Det kan givetvis, om man vill, förklaras med högkonjunktur eller effekter av tidigare regerings arbete eller vad som helst. Det behöver inte nödvändigtvis innebära att sossarna och Miljöpartiet måste få all ära. Poängen är att arbetslösheten minskar men att SD-väljarna, till skillnad från huvuddelen av de andra väljarna, inte vet om det.

   Sverigedemokratiska väljare har också sämst faktakoll kring antalet fattigpensionärer. 84% av SD-väljarna tror att antalet fattigpensionärer ökar, trots att antalet minskar. Drygt 15% av SD-väljarna tror att antalet är oförändrat – vilket också är fel. Färre än 1% av SD-väljarna kunde i undersökningen uppge rätt svar.

   Notera än en gång att det inte handlar om frågor där man kan tycka olika. Det handlar om frågor där det finns en absolut mätbar och påvisbar sanning.

   Det pinsamma är nu att det troligen finns en stor mängd människor i landet som har grundat hela sin politiska tillhörighet på okunskap. De har gått på myter om invandring, kriminalitet, arbetslöshet, pensionärsekonomi, sjukvårdskvalité och en massa annat.

   Utifrån denna kunskapsbrist har de sedan valt att stödja det parti som, liksom dem själva, har sämst koll på läget. Det är nog faktiskt inte bara pinsamt när jag tänker på saken. Det är tragiskt.

   Att Sverigedemokraternas väljare tror att det dödliga våldet har ökat sedan 80- och 90-talen, trots att det har minskat kraftigt, är kanske inte så konstigt. Massmedias brödföda är att berätta om allt elände i världen. Den som baserar hela sin verklighetsuppfattning på löpsedlar, Facebookstatusar, fikarumsskrönor och eget gubbgooglande hamnar därför lätt snett.

   Inte minst vad gäller rättspolitiken ser vi att allt fler i panik utifrån en upplevd verklighet, i stället för den faktiska, ropar efter hårdare tag. Maktsugna KD-politiker inledde valrörelsen med att prata om att skjuta gummikulor mot förortsgäng. Åkesson ville kalla in militären och Löfven var avvaktande neutral till dumheten. Alla partier tycktes tävla om vem som ville ha flest poliser.

   Den inslagna vägen där allt fler politiska utspel och lagförslag grundar sig på röstmaximeringstekniska beräkningar är livsfarlig. Om våra folkvalda driver en politik i strid med fakta för att få röster från människor som saknar kunskap, så är vi illa ute.

   Politiker ska lyssna på folket, men det är inte samma sak som att låta verkligheten vara det som flest människor tror är verkligheten. Demokrati betyder folkstyre inte vanstyre.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.