Andreas Magnusson

Att förbjuda något som nästan inte finns

Av Andreas Magnusson 2019-03-07

Tiggeriförbudet i Vellinge är en framgångssaga. Förbudet har lett till att tiggeriet snart kommer att minska med hela hundra procent. Det fanns en tiggare i kommunen innan förbudet infördes. Hon heter Alina. Snart lämnar Alina Vellinge eftersom förbudet har lett till att människor skriker glåpord efter henne. Klimatet är så hårt att hon, enligt Sydsvenskan, inte längre vågar stanna kvar på platsen.

    När jag tänker på äkta glädje så är det två bilder som dyker upp för mitt inre. Den första är bilden av Carola Häggkvist 1983 som sexton år gammal har vunnit den svenska uttagningen av Melodifestivalen med låten Främling.

   Den andra är bilden av Carina Wutzler, kommunstyrelsens orförande i Vellinge, som 2018 precis har fått reda på att de får lov att förbjuda kommunens enda tiggare  att tigga på vissa platser.

   En lycklig Carina Wutzler strålade i TV-intervjuer och på partiets hemsida basunerades det ut att det var en glädjens dag. Ironiskt nog hade inlägget försetts med partiets lokala slogan ”vi bryr oss”.

   Äntligen hade de efter överklaganden till fjärde juridiska instans fått lov att införa ett begränsat tiggeriförbud, vilket i princip innebar att kommunens enda tiggare kunde motas bort från några enstaka platser. Carina Wutzler kunde inte sluta le.

   Vellinge kommun har, liksom flera andra Moderat- och SD-ledda kommuner med i princip obefintlig närvaro av tiggare, valt att försöka bli av med det snudd på obefintliga ”problemet” genom att förbjuda det.

   Vellinge ligger givetvis bra i det inofficiella svenska mästerskapet i att förbjuda saker i onödan. Men de har hård konkurrens.

   I Kungsbacka där jag bor vill SD, M och KD förbjuda böneutrop. Att det inte finns någon moské, knappt några muslimer och att ingen har efterfrågat böneutrop spelar ingen roll. Förbudssamhället är i sig ett självändamål för människor som ser det liberala samhällsbygget som ett hot.

   I täten bland förbudsivrarna ligger nog Staffanstorp som förutom tiggeriförbud och förbud mot böneutrop har kommit på att de kan förbjuda skolköken att servera alternativ till fläskkött, det vill säga förbjuda muslimer och judar att få den mat de vill ha.

   De säger det så klart inte rakt ut, men förbuden är naturligtvis till för att visa människor som inte gillar muslimer, att partiet i fråga heller inte gillar muslimer och att man därför tryggt kan rösta på dem.

   Förbuden tilltalar människor med begränsad tankeförmåga, du vet sådana som säger ”ja, vad ska vi med böneutrop till i den här staden? Det passar verkligen inte in här. Det är bra att det förbjuds.”

   Det finns ju så mycket som inte passar in i de företrädelsevis skånska förbudskommunerna. Man skulle kunna förbjuda rymdvarelser, snöskotrar, renskötsel, floppydiskar och konserter med Calle Jularbo. Ja, han är ju ändå död. ”Det passar verkligen inte med konserter med döda artister i den här kommunen”.

   Du tycker att resonemanget är fånigt? Ja, visst är det så. Det är extremt fånigt att förbjuda saker som inte finns, som nästan inte finns eller som ingen efterfrågar.

   Ändå är det alldeles tydligt uppskattat av vissa väljare när politiker visar krafttag mot religiösa och etniska minoriteter. Det kittlar hela den ”sätt dit de jä-larna”- mentaliteten som lett till att Sveriges Riksdag ständigt riskerar att hamna i ett nyssnazistiskt  gisslandrama.

   Allt fler människor är villiga att sälja ut vår demokrati för en chans att få klämma dit asylsökande, muslimer, feminister, miljövänner och människor med humanistiska värderingar som tycker om att göra gott för andra människor.

   Förbudsbesluten är ologiska, destruktiva och empatibefriade men många människor tilltalas av det ologiska, destruktiva och empatibefriade.

   I den där låten Carola sjöng strax innan hon strålade lika mycket av glädje som en moderat kommunpolitiker som fått göra inskränkningar i valfriheten finns följande rader med:

”Vem vill du vara? Kan du förklara det för mig?”

   Det känns som att orden skulle kunna vara riktade till kommunledningarna i Vellinge, Staffanstorp, Danderyd, Kungsbacka och andra rika kommuner som just nu sliter allt vad de kan för att göra platserna kända som problemkommuner. Och snart kommer de helt och hållet att associeras med det de hela tiden pratar om.

   Vellinge? Var det inte där det var så mycket problem med tiggeri? Staffanstorp? Är det inte där man inte har råd att ge judiska barn alternativ till fläskkött? Kungsbacka? Var det inte där muslimerna hade böneutrop?

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.

 


   Andreas Magnusson är gymnasielärare i svenska, religion och etik. Han är också deltidsmusiker och har nyligen startat You Tube-kanalen Samtidsreflexen där tanken är att med pedagogiska reflektioner tränga djupare bakom människors reflexmässiga yttranden i samhällsfrågor. Andreas har idén om att en god journalist är pedagog och att en god pedagog också i någon mening borde vara journalist. Han medarbetar emellanåt på DN Kultur. Andreas är en av Para§rafs fasta krönikörer.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.