Veckans bästa

En glad påsk i coronatider – är det möjligt?

Av Dick Sundevall 2020-04-11

Kan det bli en glad påsk i corona-tider? Eller ska vi ägna oss åt att tröstäta en massa godis? Jag gjorde det under skärtorsdagen, vilket jag fortfarande kände av under en av årets tristaste dagar, långfredagen. Insåg att jag måste rycka upp mig och gjorde en lista över vad man kan glädja sig åt under en påskhelg i corona-tider.

Listar här upp det som en nedräkning från 10 till 1. Med 10 som ganska bra och nummer 1 som alldeles utmärkt:

10. Man inte bara slipper att göra den där påskresan – utan blir därtill en god människa genom något så enkelt som att avstå från den. Slipper sitta i en bil i timme ut och timme in med ungar som blir griniga och börjar retas och slåss i baksätet. Slipper häcka på någon flygplats i upp till två timmar för att sedan flyga i en timme och undra om bagaget möjligen kom med samma plan den här gången. Eller slipper göra den där gungiga båtresan med en massa fyllon omkring en.

9. Man slipper den där släktmiddagen som egentligen bara är ett måste. Och som nu skulle bli värre än någonsin eftersom alla, utom möjligen gammelmormor, skulle sitta och beklaga sig över isoleringen.

8. På första vardagen efter påsk, alltså på tisdag, kanske man slipper gå till jobbet och utsättas för den där koleriska mellanchefens humörsvängningar.

7. Man har redan hunnit inse att de där 8 timmarnas jobb på arbetsplatsen klarar man av på 5-6 timmar hemma. Visst kan man sakna en del av tjattret med arbetskompisarna under de långa fikapauserna – men man vet ju ändå vad de kommer att prata om så…

6. Man behöver definitivt inte gå till någon kyrka bara för att någon familjemedlem tycker att man ska göra det. Tvärtom bli man en ännu bättre – godare – människa än honom eller henne, just för att man klargör varför man inte ska gå dit och trängas med en massa andra som kan sprida smittan (jag syftar alltså inte bara på den religiösa smittan).

5. Man behöver inte åka till någon eventuell sommarstuga för att börja vårröja och sopa upp råttskit etcetera. För första gången på väldigt många år kan man skjuta upp det med mycket gott samvete.

4. Man kan glädja sig åt att nästan ingen man känner har blivit smittad. Eller i varje fall bara någon enstaka. De värsta pessimisterna påstår att mörkertalet sannolikt är väldigt stort och att det kan vara så många som hundra tusen som är smittade i Sverige. Må så vara. Men det innebär i så fall att 99 procent av befolkningen inte bär på smittan. I varje fall inte än.

3. Man ska sova mycket, äta gott och nyttigt, ta promenader i solen, läsa de där böckerna man inte hunnit läsa och ta hand om sina nära och kära. Ja, det kan man väl stå ut med?

2. Vi slipper Almedalsspektaklet i år! Vi slipper alltså den där veckan då hundratals journalister och ännu fler PR-jönsar försöker få det där som händer i Almedalen att framstå som något samhälleligt väsentligt. Vi slipper den där veckan då all väsentlig samhällsinformation dränks av trams från Almedalen. Allt det där som i efterhand, när det utvärderats, återigen kommer att visa att det inte fick någon som helst samhällelig betydelse.

1. Sverigedemokraternas opinionssiffror rasar. Sjävklart bir det så, för nu prövas ju deras politik i ett skarpt läge. Och då de inte kan skylla på invandringen så har de inget att komma med. Vi är också i ett läge då man inte har råd med något så tramsigt som att proteströsta – alltså rasar SD i opinionen.

Så visst finns det en hel del att glädjas åt. Själv fick jag mitt andra barnbarn i tisdags. En alldeles väldigt söt liten tjej som får många pussar av sin fyra år äldre storebror. Såväl jag som de andra far- och morföräldrarna, liksom fastrarna, gläds åt dagliga rapporter, bilder och små filmsnuttar på den lilla nya människan i flocken.

Även om vi nu varje dag får rapporter om hur många som har avlidit av coronan det senaste dygnet, vilket naturligtvis är ytterst sorgligt, så föds det betydligt fler nya små människor. Närmare bestämt föds det i genomsnitt 315 småttingar varje dygn i Sverige. Alltså cirka 9 500 små bebisar bara den senaste månaden.

Hur många nya det blir som under de här veckornas isolering, som har startat sina liv som små embryon, det får vi veta om nio månader. Vem vet, det kanske bli betydligt fler – något ska ju folk hitta på att göra när de ändå ska vara hemma under påsken.

 

Detta är en krönika. Analyser och ställningstaganden är skribentens.


    Dick Sundevall är Para§rafs chefredaktör men hans krönikor och debattartiklar är inga ledare, utan högst personliga tankar och funderingar.
I närmare 40 år har han arbetat med rätts- och kriminalfrågor. Det har blivit många tv-program och dokumentärfilmer. Åtta böcker, senast Det farliga Sverige, och många tusen artiklar genom åren.
Dick är mångfalt prisbelönt som journalist och författare med utmärkelsen Guldspaden och annat. Mest stolt är han över Ordfronts Demokratipris, ”för då väljs man ut bland hela befolkningen”.
På frågan om vad han tycker är det bästa han har gjort, svarar han:
– Mina tre barn.

Publicerad

Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev 

Nyhetsbrevet skickas ut varje tisdag och fredag.
I Nyhetsbrevet får du besked om det vi senast har publicerat och en del information om vad som är på gång. Därtill får du ibland extramaterial som inte publiceras på sajten.
Vi ingår inte i någon mediekoncern och lämnar inte ut prenumerantlistan till någon, så din mejladress hamnar inte på avvägar.
Du prenumererar utan kostnad. Du kan också överraska en vän genom att ge honom eller henne en prenumeration, om du skriver in i den personens mejladress.
OBS: Vi efterfrågar bara den mejladress du vill ha Nyhetsbrevet mejlat till, inget annat. Du prenumererar här.

Para§rafs artiklar, krönikor och debattartiklar kan kommenteras på vår Facebooksida.